Medborgarrådet om klimatet är det första i sitt slag i Sverige. 60 slumpvis utvalda personer har under våren diskuterat olika idéer om hur Sverige ska nå målen i Parisavtalet, samt hur klimatdebatten kan bli mer konstruktiv.

– Det började med att vi träffades under en intensiv och kylig marshelg. Vi fick jättemycket information av experter, fick lära känna varandra och lära känna utmaningarna, säger Sara Lundmark, en av sju deltagare i medborgarrådet som fanns på plats när resultaten presenterades på måndagsförmiddagen på Stockholms universitet liksom på nätet. 

Sara Lundmark förklarade att deltagarna under de senaste två månaderna har jobbat i grupper för att ta fram, diskutera och vidareutveckla utkast på åtgärder. Nu har de kommit fram till sammanlagt 22 övergripande förslag:

– I helgen färdigställde vi förslagen och röstade om dem. Det är otroligt häftigt att så olika människor kan enas om så mycket, och att det går om man har ett samtal som genomförs med respekt. Vi har lyssnat på varandra, vi har lyssnat på experter och vi har låtit alla komma till tals. 

Medborgarråd kan fungera som komplement

Medborgarråd kan fungera som ett komplement till den politiska och demokratiska processen och används i en rad länder, ofta för komplicerade och mångfacetterade frågor som klimatkrisen:

– Vi måste ha en svår diskussion som är inkluderande, som är djupgående och som baseras på forskning, säger Tim Daw, projektledare för medborgarrådet, samt docent i hållbarhetsvetenskap på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

– Experimentet har visat något vi har anat, att det finns ett glapp mellan hur klimatfrågan speglas i politiken och hur medborgarna ställer sig till den här utmaningen när de får förutsättningen att diskutera med varandra, säger Daniel Lindvall, doktor i sociologi vid Uppsala universitet.

Flygskatt skapade debatt, men stöddes av en majoritet

Deltagarna förklarade att de minst 80 procents stöd krävdes för att rådet skulle ställa sig bakom ett specifikt förslag. Ett förslag som inte nådde upp till den nivån var ett förslag om flygskatt. Hugo Wrege berättade att flygskattens vara eller icke vara skapade stor debatt, och att varken ett mer radikalt eller ett mindre långtgående förslag fick tillräckligt stöd. 

– Det drastiska förslaget var att ha en hög flygskatt för att subventionera tåget. 62 procent stödde det förslaget men inte de 80 procent vi hade satt som minimum, förklarar han och betonar att trots att flygskattsförslagen inte gick igenom så var det en betydande majoritet som stödde dem. 

Stadsplanering med närhet till service och natur

Theresa Rydberg berättade att hennes grupp diskuterade vikten av att stadsplanering tar hänsyn till att människor ska kunna nå service till fots eller med cykel, och att naturområden i städerna planeras in och värnas och finns nära människor:

– Vi tror att vi trivs bättre då, och inte reser lika mycket.

– Biologisk mångfald och natur måste också få plats, säger hon och förklarar att även förslag om kollektivtrafiken fick stort stöd. 

– Vi tror att om vi förbättrar kollektivtrafiken kommer fler att använda den. Vi måste ställa högre krav på punktlighet i upphandlingar, och vi vill se en utredning om ersättning för resenärer. 

Högkostnadskort i kollektivtrafiken

Theresa Rydberg sade också att de har skissat på en lösning för de resenärer som bor mellan två olika regioner, såväl nationellt som över landsgränser, som i dagsläget kan bli tvungna att köpa biljetter i två olika system.

– Vi vill se ett högkostnadskort för de som bor mellan två regioner så att man inte behöver betala dubbelt, och vi vill gärna se detta på EU-nivå, säger hon.

Efter att medborgarrådet hade redogjort för processen och förslagen som fått deras stöd kommenterade Sverker Sörlin, som tillsammans med Carolina Klüft har agerat som mentorer till deltagarna i medborgarrådet, att resultatet pekar ut en tydlig riktning:

– Det är en väldigt stark röst för omställning i resultatet, det är ingen fråga som inte har fått stöd av mer än 50 procent. 

Förslag med fokus på klimaträttvisa

– Det som får det allra största stödet är sådant som präglas av klimaträttvisa som kollektivtrafiken, mikromobilitet som att ta sig fram till fots eller med cykel ska vara prioriterat, säger Sverker Sörlin som bland annat är professor i miljöhistoria på KTH.

– Det finns mycket att hämta här för de politiker som vill ta mer offensiva grepp. Frågan har fått stor legitimitet, säger han och betonade att detta hade varit betydligt svårare för bara ett drygt årtionde sedan:

– Hade man gjort en liknande undersökning för 15 år sedan hade det inte alls sett ut på samma sätt. Vi har kommit över tröskeln, sammanfattar Sverker Sörlin.