Bin är kanske det första som dyker upp när man tänker på en pollinerare. Eller humlor. Men även skalbaggar, fjärilar och spyflugor är pollinerare. Arterna har dessutom olika favoritväxter och olika tillvägagångssätt för att samla in pollen. 

– Honungsbin är extremt effektiva och jobbar metodiskt tillsammans, de andra jobbar mer som solitärer, och för dem måste det finnas mat och husrum där de är, säger Anna Lind Lewin från Pollinera Sverige när vi hörs för att tala om den stundande Pollineringsveckan som hålls för sjunde året i rad.

På lördag drar den igång och pågår till den 26 maj. Anna Lind Lewin och Lotta Fabricius Kristiansen grundade Pollinera Sverige 2017 och året därpå tog de initiativ till veckan för att stärka kunskapen kring pollinatörerna och växterna de är beroende av för att må bra. 

Att Pollineringsveckan hålls just nu är ingen slump – mitten till slutet av maj är en tid då många beger sig ut i naturen, svältfödda på grönska efter en lång vinter. Då är också många nyfikna på att lära sig mer om vad de ser, både växter och insekter. 

– Det är en bra tid att nå människor med de budskap vi har. 

– Vår fokus ligger på pollineringen men det är ju en del av den större bilden om biologisk mångfald, säger Anna Lind Lewin. 

Att betvinga eller samarbeta med ogräset

Detta är också en tid då många som har trädgård eller kolonilott ägnar timmar med att göra i ordning, så och odla, och inte sällan med att försöka tämja ogräs som maskrosor, nässlor och kirskål. Men just dessa är något av pollinatörernas paradisväxter.

– När vi har talat med entomologer [forskare som studerar insekter, reds anm.] så lyfter de ofta kirskål. När den blommar så är den som en buffé för många olika insekter. Maskrosen är också väldigt viktig tidigt på våren när det saknas andra blommande växter. Nässlan är viktig som värdväxt för flera fjärilasarter, säger Anna Lind Lewin.

Hon berättar om att hon nuförtiden har gott om maskrosor på sin tomt:

– Där de växer nu var det för några år sedan en grusplan, men nu har jag lärt mig att maskrosor har en väldigt lång rot som de drar upp näring igenom, och som sedan sprids till annan växtlighet. Man ska inte vara så arg på maskrosen för den ger näring till andra arter i gräsmattan.

Vill lyfta och betona ogräsens värde

Inför årets vecka har Pollinera Sverige haft fullt upp: den 21 maj släpps deras bok Ogräsbibeln, en mångfaldspredikan, utställningar hålls i både Göteborg och Stockholm, och i lördags hade också deras podd Älska ogräs premiär.

– Vi kommer att ha ett avsnitt varannan vecka. Nästa avsnitt handlar om de som har skapat Ogräsbibeln med oss, fotografen Lena Granefelt och herbalisten Lisen Sundgren, säger hon och förklarar att i kommande avsnitt kommer bland annat trädgårdsmästaren och äppelodlaren John Taylor att gästa podden liksom Jan Flemming Jensen från Kiviks musteri som ska prata om musteriets nyttodjurpark. Stående gäst i podden är biologen Niklas Johansson från SLU Artdatabanken.

Ogräsbibeln, som också har blivit en utställning som visas i nästa vecka på Rosendals trädgård i Stockholm, vill lyfta och ifrågasätta hur en trädgård bör se ut. Den vill ge upprättelse till vad som oftast brukar ses som fula växter. Anna Lind Lewin beskriver Ogräsbibeln som ett verktyg för att starta ett samtal om biologisk mångfald:

– Ogräs är ju ett begrepp som vi människor har skapat för det som växer för villigt någonstans, där vi inte vill ha det. Det hänger ihop med vår idé om att styra och ställa med naturen, och hur vi förhåller oss till andra arter. Så Ogräsbibeln är ett sätt att lyfta de här fulväxterna för att visa att de har ett värde. För även om vi inte tycker de är värdefulla så är de värdefulla för andra arter, säger hon och fortsätter:

– Och sedan är det roligt att visa att vi också kan äta vissa växter. Inte alla men en del.

Den ”gröna öknen” kan enkelt bli full av liv

Ordet ogräs kommer ifrån att man förr använde använde ”gräs” för alla örtartade växter. Ogräs var alltså det som inte var en ört , och ordet tros komma från det danska ukrudt och tyskans unkraut. Carl von Linné beskrev ogräs som ”de växter, som mer och lättare wäxa i åkern, än dem vi åstunda” – det vill säga som växer bättre än andra grödor eller plantor som människan hellre skulle ha önskat i sitt fält eller grönsaksland. 

– Men det är ju ingen verklig taxonomisk beskrivning av en växt, det är mer ett känslomässigt uttryck, säger Anna Lind Lewin.

Maskros, klöver eller fibbla anses ofta inte höra hemma i en välskött gräsmatta, som ibland kallas för en ”grön öken” eftersom få arter trivs där. Den välansade och kortklippta gräsmattan har sitt ursprung så långt tillbaka som 1500-talet då franska och engelska furstar röjde träd och buskar från områden i närheten av sina borgar, för att få god sikt för att upptäcka om fienden närmade sig.

Under 1600-talet började en kort gräsmatta spridas också till adel och andra förmögna grupper. Dessa ville gärna efterlikna furstars och kungars vanor. De kortklippta gräsmattorna blev en statussymbol eftersom bara förmögna människor kunde låta mark stå outnyttjad utan jordbruk och grödor. 

Även i dag är den välansade gräsmattan för många en statussymbol, och dess mer vildvuxna släkting kan orsaka oro för vad grannar ska tänka. Nu förtiden är det samtidigt allt fler som känner till och förstår vikten av att åtminstone inte klippa allt gräs väldigt kort. En kompromiss är att spara delar av gräsmattan med klöver och maskrosor för pollinatörerna genom att klippa gångar eller lämna små öar av blommor. 

Viktigt ha mångfald av växter med olika blomningstid

Men kan en maskrosskeptiker inte kompensera genom att odla andra blomväxter intill gräsmattan? Delvis, men inte helt. För alla pollinatörer gillar inte alla växter. Fibblan är till exempel den enda födan för fibblesolbiet.

– Under den tidiga våren finns det i stort sett bara lökväxter, maskrosor och sälg för pollinatörerna, säger Anna Lind Lewin och förklarar att det i slutänden inte bara gagnar pollinerare utan trädgården i stort. För ju fler pollinerare som besöker äppelträdets blommor, desto större och smakrikare blir frukten.

Anna Lind Lewin och Lotta Fabricius Kristiansen möttes för många år sedan när de båda jobbade med svensk honung och biodling. Med tiden fick de allt fler frågor om bidöden och det var bland annat det som fick dem att starta Pollinera Sverige, för att kunna sprida kunskap om vilda pollinatörer. Nu arbetar båda på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Lotta Fabricius Kristiansen ska doktorera och Anna Lind Lewin är kommunikationsansvarig för en grupp forskare.

Vill ändra synen på vad som är en fin trädgård

I sitt första avsnitt av podden Älska ogräs säger Anna Lind Lewin och Lotta Fabricius Kristiansen att de vill förändra normen för vad en trädgård ska vara, och därmed också vilka växter som ses som fina eller fula. Hur ser då en fin trädgård ut utifrån deras och pollinatörers perspektiv? 

– Det är en levande trädgård med många olika arter, säger hon och förklarar att hon häromdagen hittade en padda i sitt grönsaksland. Där kunde den inte bo så den fick istället flytta till en rishög en bit bort. Mångfald är viktigt.

– Vedhögar, lövhögar och äng får samsas med vårt behov att tryggt gå barfota. En fin trädgård är en trädgård där det blommar hela året och där blommor, träd och buskar är viktiga.

Vad hoppas du att folk tar med sig från årets Pollineringsvecka?

– Att de flesta insekter är nyttiga och helt ofarliga och att man inte behöver vara rädd. Var istället nyfiken och följ dem med blicken och zooma in lite. Se att det finns ett helt liv där. 

– Vi alla kan göra någonting för att hjälpa till. Om man lägger ihop trädgårdarna i Sverige blir det en rejält stor yta, så om vi slutar att stenlägga stora delar och inte klipper ner och rensar så mycket så betyder det mycket, säger Anna Lind Lewin.