Att återväta våtmarker kan vara ett bra sätt att förebygga översvämning och torka. Återvätningens effekter varierar dock från område till område, och mer forskning behövs för att avgöra var det är lämpligt. Det kommer Shirin Karimi, vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), fram till i sin doktorsavhandling.
Våtmarker som har dikats ut och torrlagts släpper ut stora mängder koldioxid i atmosfären och förlorar sin förmåga att hantera stora regnmängder. Därför har återvätning av våtmarker under de senaste åren blivit en viktig klimatåtgärd i Sverige.
Trots att återvätning sker visar statistik från Statistiska centralbyrån att stora arealer våtmark, och ännu mer torvmark, har exploaterats för att bygga vägar, järnvägar och byggnader runt om i landet. Därför behöver ännu fler våtmarker återskapas för att klara klimatutmaningarna.
Återställda våtmarkers förmåga undersöks
Shirin Karimi, doktorand vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU, har undersökt återställda våtmarkers förmåga att lagra koldioxid, liksom deras förmåga att fungera som en buffert mot torka och översvämning. Nu presenterar hon resultaten över den hydrologiska funktionen hos utdikade våtmarker som har återställts:
– Vi ville undersöka våtmarkernas roll både lokalt och i det större nätverket på landskapsmässig skala, säger Shirin Karimi i ett pressmeddelande.
I ett område vid vattendraget Krycklan i Västerbotten etablerade SLU 2018 Trollberget experimental area, för försök och studier för att bättre förstå hur en torrlagd våtmark som återställs fungerar vid större regnmängder.
Kapacitet att lagra vatten ökas årligen
Shirin Karimi har undersökt hur ett återställt område vid Trollberget fungerar jämfört med odikade Degerö stormyr i närheten, och andra liknande platser. Hennes undersökningar visar hur den återställda våtmarkens kapacitet att lagra vatten ökade årligen och närmade sig de andra våtmarkernas kapacitet.
– Det är så mycket blötare där nu. Man vågar inte gå tvärs över längre, särskilt på hösten. Däremot ser det inte ut som en naturlig våtmark direkt, men du ser att vattennivån stigit och att det bildas pölar av vatten uppe vid ytan, säger Shirin Karimi, som kunde se förändringen med blotta ögat på bara några år.
Alla områden lämpar sig inte för återvätning
De positiva resultaten till trots är det inte så att alla torrlagda våtmarker lämpar sig för återvätning: De lokala förhållandena spelar stor roll för områdets förmåga att förhindra översvämningar.
– Förekomsten av sorterade sediment visade sig till exempel vara starkt korrelerade till de hydrologiska svarsmekanismerna. Mer sorterade sediment innebär ett lägre maximalt flöde och större fördröjningseffekt. Likaså spelar storleken på det bedömda området en stor roll för dess egenskaper, säger Shirin Karimi som därför anser att det behövs mer forskning kring var återvätning är ett effektivt sätt att hantera effekterna av extremväder:
– Jag skulle inte säga att återvätning är lämpligt överallt. Områden skiljer sig åt och det behövs en större och mer övergripande undersökning först. Annars riskerar man att ödsla både tid och pengar i onödan, säger Shirin Karimi.
