30 november är det dags för FN:s årliga klimatkonferens, världens enda forum för att ingå rättsligt bindande internationella avtal om att bromsa klimatförändringarna. En stark förhoppning hos de mest utsatta länderna är att få mer stöd för att lindra de skador som klimatkrisen innebär. 

Men dessa länder har mindre inflytande än de rika länderna under klimatmötets förhandlingar, visar en studie från bland annat Lunds universitet som granskat 15 tidigare toppmöten.

Detta eftersom rikare länder har råd att skicka fler delegater, något som betyder att de kan vara aktiva och framföra sin ståndpunkt i alla parallellt pågående förhandlingar.

Ett exempel på skillnaderna är att Kina skickade 233 delegater till Cop 15 i Köpenhamn 2009 medan Tchad skickade tre personer.

– FN borde åtminstone ha ett tak för hur många delegater ett land eller en organisation kan skicka, säger Lina Lefstad, doktorand vid Lund University Centre for Sustainability Studies i ett uttalande.

Forskarna kom även fram till att delegaterna från fossilindustrin har blivit fler och fler varje år. På mötet i egyptiska Sharm el-Sheikh i fjol närvarade 636 delegater. Fossilindustrin har visserligen ingen rösträtt på mötena, men kan ändå påverka deras resultat, enligt Lina Lefstad.

– Fossilindustrin bygger starka allianser med oljeproducerande länder och bedriver lobbyverksamhet i syfte att blockera beslut om att till exempel fasa ut fossila bränslen, säger hon.

Civilsamhället och ursprungsbefolkningar har mindre chanser att närvara och föra fram sina åsikter, enligt studien.

Den vetenskapliga artikeln går att läsa här: The evolution of climate justice claims in global climate change negotiations under the UNFCCC.