Arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor är nära fyra gånger högre än bland inrikes födda kvinnor i Sverige. Jämställdhetsmyndigheten har intervjuat 70 kvinnor från 28 länder utanför Europa som berättat om svårigheterna att få jobb. De intervjuade vittnar om misstro i kontakten med myndigheter.

– Många av kvinnorna vi talade med önskade att olika samhällsaktörer fokuserade på vad de kan i stället för på vad de inte kan, säger Eva Thyselius, utredare vid Jämställdhetsmyndigheten i ett uttalande.

30-åriga Ela som intervjuas i studien vittnar om en bristande lyhördhet kring hennes vilja, erfarenheter och intressen:

– Varför går jag till Arbetsförmedlingen och de säger att jag ska städa, när jag kommer dit och säger ”jag är en forskare”? Skulle någon svensk person tillåta sådan behandling av sig själv?

44-åriga Heli har inte heller fått sin utbildningsbakgrund erkänd av Arbetsförmedlingen, berättar hon:

– ”Det här kan du inte använda till något” sa handläggaren på Arbetsförmedlingen och rev sönder mitt examensbevis från universitetet i Bagdad.

Arbetsförmedlingen har själva i flera studier konstaterat att utrikes födda kvinnor inte får lika bra stöd som män för att etablera sig på arbetsmarknaden, något som enligt en rapport från myndigheten skulle kunna förklaras av ”stereotypa föreställningar som gör att kvinnor bedöms och bemöts annorlunda jämfört med män”.

Språket största hindret

Negativt bemötande och fördomar från myndigheternas sida leder enligt Jämställdhetsmyndigheten till social distansering och marginalisering.

– Ju längre tid som kvinnorna varit i Sverige utan arbete, desto sämre blev deras tilltro till den egna förmågan. Eftersom många bär på trauman från tiden innan de kom till Sverige är de mer sårbara för negativt bemötande från myndigheter, säger Eva Thyselius.

Strukturell diskriminering genomsyrade kvinnornas erfarenheter av kontakter med sfi, hälso- och sjukvård, socialtjänst, förskola och skola och myndigheter, enligt rapporten. En annan försvårande omständighet som kom fram i studien var att kvinnan ofta bar huvudansvar för barn och hushåll.

En överväldigande majoritet av de intervjuade kvinnorna ansåg att det största hindret för att få ett arbete var språket. Många saknade tillfällen att öva praktiskt. 

– Man kan inte prata svenska efter att man gått på sfi. För att prata svenska måste man vara ute bland folk. Vissa gör ju praktik som diskare och då blir man utnyttjad. Hur ska man kunna lära sig svenska som diskare, säger 44-åriga Hani som är en av de intervjuade.

Vägar framåt

Ett positivt exempel som lyfts i rapporten är verksamheten Svenska i butik, som har drivits av föreningen Hela människan i Botkyrka. Deltagarna praktiserar då i butiker varvat med svenskundervisning på Botkyrka Folkhögskola. Något som enligt de som prövat fungerar mycket bättre än pedagogiken på sfi. 

En annan verksamhet som enligt studien fungerat väl för språkutvecklingen är att erbjuda svenskundervisning i samband med föräldraledighet. En barnmorska på Öppna förskolan i Gottsunda berättar:

– När kvinnorna fick möjlighet att läsa sfi med sina bebisar så blev det en jätteskillnad.  Vi har många kvinnor som kommer tillbaka tätare än vartannat år för ny graviditet, och då hinner de aldrig påbörja några studier och då kommer de inte ut i arbetslivet. Så att det är en stor skillnad nu som de lär sig svenska under föräldraledigheten.

Rapporten Mellan tillit och misstro – Utrikes födda kvinnor om sina behov och hinder i relation till arbetsmarknadsetablering går att läsa här.