Lotta Eklund står framför ett byggstaket till en tomt i stadsdelen Högsbo i Göteborg som just nu bara består av grus. Innanför staketet håller en grävmaskin på med markförberedelser. Inom ett år kommer det att stå ett helt nytt hus här med 31 lägenheter. Ett kollektivhus. Åtminstone är det vad Lotta Eklund och de andra inom kollektivhusföreningen Högsboet hoppas på och kämpar för. I nästan tio år har de drivit processen med att skapa ett nytt kollektivhus, men nu brinner det i knutarna. Om de inte får ihop tillräckligt många personer som är intresserade av kollektivhusidén och som kan fylla lägenheterna före augusti så kommer fastighetsbolaget Familjebostäder att göra det till ett vanligt hyreshus istället. 
– Det är klart att jag är orolig. Jag skulle bli grymt besviken om det här inte blir av, säger Lotta Eklund.

50 kollektivhus – från norr till söder

Till skillnad från mindre kollektiv där nästan alla ytor är gemensamma så brukar kollektivhus vanligtvis bestå av ett antal privata lägenheter, men där de boende delar på gemensamma ytor som till exempel storkök. På det sättet kan det ses som lite av ett mellanting mellan ett kollektiv och ett lägenhetshus. Man kan också jämföra det med en studentkorridor eller ett seniorboende.

Runtom i Sverige finns drygt 50 olika kollektivhus, de flesta i Stockholm, Göteborg och Malmö men också i Lund, Örebro, Gävle, Falun, Hudiksvall och flera andra städer. Hur de ser ut och drivs skiljer sig åt, en del är bostadsrätter och andra hyresrätter. En form som är relativt vanlig är kooperativa hyresrätter vilket ofta beskrivs som någonting mittemellan bostadsrätt och hyresrätt. Idén med kooperativ hyresrätt går ut på att en förening hyr hela huset av en hyresvärd och tar samtidigt ofta på sig en del av förvaltningen av huset.

Det som är gemensamt för alla kollektivhus är att det finns gemensamma utrymmen i huset som till exempel kök, matsal, hobbyrum, lekrum med mera. Ofta är det det gemensamma köket  och matsalen som är själva kärnan i huset och det är vanligt att medlemmarna i huset organiserar sig i olika matlag som lagar gemensam middag någon eller flera dagar i veckan.

När Lotta Eklund gick med i gruppen Högsboet för tre år sedan hade den redan funnits i sex år. Det började med att några familjer och vänner som drömde om att bo tillsammans gick ihop och började planera för hur ett gemensamt hus skulle kunna se ut. Planen var först att de själva skulle hålla i byggprocessen men efterhand insåg de att det skulle ta för mycket energi och att det också skulle bli väldigt dyrt. De fastnade istället för Familjebostäder som gick med på att bygga huset – på ett villkor: att föreningen lyckades samla tillräckligt många personer för att kunna fylla alla lägenheter så att föreningen sedan skulle kunna blockhyra hela huset.

Ger inte upp hoppet

Att processen har tagit så lång tid har gjort att många som ursprungligen ville bo i huset har hoppat av och när jag träffar Lotta Eklund, i slutet av maj, återstår fortfarande ett antal lägenheter att hitta hyresgäster till. 
– Livet förändras så det är ju inte så konstigt att en del hoppar av. Jag har pratat med andra som startat kollektivhus som säger att det ofta blir en del ruljangs när det börjar närma sig skarpt läge och det har vi ju sett nu, säger hon.

Dessutom har pandemin gjort att de som ska bo i huset inte har kunnat träffas så mycket och det har därför varit svårt att utveckla den gemenskap som behövs för att projektet ska fungera.

Men än har de inte gett upp hoppet. En gång i veckan håller de infomöten över Zoom för att berätta för eventuella intresserade om huset. Och Lotta Eklund är övertygad om att kollektividén ligger i tiden. 
– Jag tror på att vi behöver varandra. Jag ser det också som en framtidssak att se till att det ska vara lätt att mötas.

Om huset blir av så blir det det tredje kollektivhuset i Högsbo. Bredvid den obebyggda tomten ligger redan i dag två andra kollektivhus, Under samma tak och Boihop Högsbo. Lotta Eklund menar att det här är något helt unikt, ingen annanstans i Sverige finns så många kollektivhus samlade inom samma område och hon hoppas att det ska ge synergieffekter och att de tillsammans ska kunna bidra till att det blir mer aktiviteter och liv i stadsdelen.

Hundra år av kollektivhus

Idén med kollektivhus är gammal. Redan 1906 startade det första svenska kollektivhuset på Östermalm i Stockholm. På den tiden var kollektivhus framförallt avsedda för unga kvinnor, med hjälp av ett centralkök tänkte man sig att kvinnorna skulle behöva ägna mindre tid åt hemmet och få större möjligheter att förvärvsarbeta. Under 1930- 0ch 40-talen byggdes flera nya kollektivhus i både Stockholm och Göteborg och på 50-talet skapades Hässelby familjehotell som var ett stort bostadskomplex med 340 lägenheter och som bland annat innehöll ett gemensamt daghem, snabbköp och kapell. Än idag fungerar huset som ett kollektivhus, men drivs numera kooperativt. Under 1970-talet byggdes också flera stora service block-anläggningar, som inte innehöll några lägenheter men däremot förskola, äldreboende, matservice med mera och som kunde serva upp till 15 000 personer. 

I början av 80-talet kom en ny våg av kollektivhus och ett antal kollektivhus som är aktiva än i dag byggdes. Under den här tiden blev de också vanligare med gemenskapsboenden för de som var ”i andra halvan av livet”. Under 90-talet sjönk intresset för att bo i kollektivhus, men den senaste tiden har det återigen ökat, det menar Ulrika Egerö som är ordförande för Kollektivhus NU, en nationell förening som stöder existerande kollektivhus och grupper som arbetar för att skapa nya.
– Jag tycker absolut att vi kan se en ny boom nu, det märks ett ökat intresse både från allmänheten, från partier och från byggföretag, säger hon.

I dag finns det framförallt två typer av kollektivhus, dels de som är öppna för alla och dels de som har en åldersgräns på 40 år och där man inte ska ha några hemmavarande barn. Ulrika Egerö menar att det ofta kan vara mer gemensamma aktiviteter på de kollektivhusen som är till för personer ”i andra halvan av livet”, kanske för att många är pensionärer och därmed har mer tid.

Enligt Ulrika Egerö har anledningarna till att man väljer bosätta sig i kollektivhus förändrats en del över tid. 
– På 80-talet var det en ideologisk fråga, nu upplever jag att det för många handlar om att det är mer praktiskt. Många tycker det känns tryggt och smidigt.

Fördel att kunna dela på saker

Ytterligare en anledning till att intresset för kollektivhus ökar kan vara att det är miljömässigt smart, gemensam matlagning gör att det krävs mindre energi och det går också åt mindre resurser när de boende i huset delar på saker.

Delandet är också en av anledningarna till att Lotta Eklund längtar efter att bo i kollektivhus. 
– Alla behöver liksom inte ha sin egen dammsugare eller potatisskalare eller vad det må vara. Om vi delar så kan vi minska på vardagskostnaderna, säger hon.

Ungefär en mil nordost om Högsbo, i stadsdelen Kortedala, reser sig ett vitt tiovåningshus som går under namnet Trädet. Det är ett kollektivhus som har funnits sedan 1985 och här bor bland andra Monika Jönsson och hennes dotter Elin Jönsson.

Monika Jönsson hör till husets veteraner, hon flyttade in i Trädet 1997 och har hunnit avverka fyra olika lägenheter i huset. Året efter föddes Elin, som i dag är 24 år, och som alltså har bott i Trädet i hela sitt liv. Hon berättar att hon hade en väldigt bra uppväxt och att hon har svårt att tänka sig att hon skulle vilja bo på något annat sätt. 
– Det fanns jättemånga barn här när jag växte upp, vi brukade springa upp och nerför trapporna tillsammans och leka och det kändes som de var mina kusiner allihop, säger hon och fortsätter: 
– Det skulle kännas väldigt konstigt att bo i ett vanligt hyreshus och framförallt tror jag att det skulle bli mycket tråkigare.

Både Monika och Elin framhåller gemenskapen i huset som det viktigaste.
– Här känner vi alla våra grannar och hälsar på varandra när vi möts i trapphuset, en del som är här på besök kan nästan tycka att det är lite konstigt, ”va varför sa den här personen hej till mig?”, säger Monika Jönsson och skrattar.

Gratisbutik, bastu och matsal

Att de boende verkligen känner varandra bekräftas när Monika och Elin visar runt i huset. För att kunna visa upp alla gemensamma utrymmen behöver de ringa på dörren hos flera personer och be om nyckel. På vägen upp och ner i trapphuset stöter vi också på olika personer och det blir flera samtal om allt mellan himmel och jord. I huset finns bland annat en gemensam matsal och kök, ett lekrum för barnen och en gratisbutik. I källaren har man gjort plats för en verkstad och ett litet gym och längst upp i huset finns en gemensam bastu med utsikt många kilometer. Dessutom finns det en stor och fin altan utanför huset där många brukar hänga på sommaren.

Monika Jönsson berättar att livet i huset har förändrats ganska mycket sedan hon flyttade in på 90-talet. 
– När jag kom hit så var det ganska strängt, på gott och ont. Det var mycket fokus på att alla skulle vara med och hjälpa till. I dag upplever jag att det har blivit lite slarvigare. Det är en del som har flyttat in som kanske inte riktigt har förstått att alla måste vara i matlagen till exempel.

Monika Jönsson ser annars egentligen bara två negativa saker med att bo i kollektivhus. 
– En nackdel är kanske att man tappar kontakten lite med vänner utanför huset eftersom man inte är lika beroende av dem.
Det andra negativa är när det går magsjuka i huset.
– Det är inte roligt…

Som förening kan de boende i Trädet själva bestämma vilka som ska flytta in. Elin Jönsson sitter i den grupp som tar emot ansökningar om att bo i huset och hon berättar att de har en prioriteringsordning men att den kan se olika ut från år till ett år. Ett år kan de till exempel prioritera att ta in barnfamiljer och ett annat år ensamstående. Det viktigaste är att det blir en bra blandning i huset och att de får in personer som verkligen är intresserade av att bo där.

Att man har gemensamma aktiviteter där alla är delaktiga tror Ulrika Egerö är avgörande för att kollektivhus ska hålla ihop över tid. 
– Jag tror det är bra att man har ganska tydliga förväntningar på de som flyttar in, de som bygger helt och hållet på frivillighet får ofta svårare att hålla ihop. En del hus som byggdes på 80-talet är ganska stora och då kan det också bli svårare.

Ökat intresse under pandemin

Av de drygt femtio kollektivhus som har bildats sedan 1980 så är det ett tiotal som har upphört att vara kollektivhus. 
I en genomgång som Kollektivhus NU gjorde för några år sedan lyfts ytterligare anledningar till att det inte har fungerat. Det har till exempel handlat om oklara regler, om att de har haft svårt att få till bra former för att rekrytera kollektivhusintresserade eller att det har funnits ett bristande engagemang hos fastighetsägaren.

De senaste åren har pandemin gjort att gemenskapen i många hus blivit lidande. Samtidigt tror Ulrika Egerö att pandemin kanske också har gjort att fler har insett värdet med att bo kollektivt. 
– Under den första våren av pandemin såg vi att antalet medlemmar i grupper som vill bo kollektivt ökade. Jag tror många såg att man under kriser har stor glädje av att bo tillsammans med andra så att man kan få hjälp med att handla till exempel.

Är det något du skulle vilja se att man gjorde för kollektivhusen från politiskt håll? 

– Ja om det finns ett kommunalt bostadsbolag så kan politikerna besluta att det ska byggas fler kollektivhus, och det kan ju även privata bolag göra. Sen kan man också hjälpa till med kommunikation och informera om att boendeformen finns i de kommuner där det inte redan finns något kollektivhus. Jag tror att intresset är större än vad vi ser, eftersom många fortfarande inte känner till att den här boendeformen finns.

Lotta Eklund ska hoppa på cykeln och åka tillbaka till Majorna där hon just nu bor tillsammans med sin syster i väntan på att kollektivhuset i Högsbo ska bli klart. Men innan hon försvinner iväg frågar jag henne varför hon tror det har varit så svårt att hitta folk till kollektivhuset. 
– Det verkar som att kollektiv har fått en lite negativ klang idag. Många tror att det är mycket konflikter, men det här kommer inte bli som i Tillsammans. Själv är jag väldigt förtjust i tanken på olika åldrar under samma tak.