I studien som publicerades i The Lancet, rankas Sverige ur hållbarhetssynpunkt som världens 19:e värsta land av sammanlagt 165 länder. Även Danmark och Finland hamnar långt ned och Norge var sämst av nordens länder.

James Hickel som ledde arbetet med rapporten, är professor vid International Inequalities Institute, London School of Economics and Political Science. I en intervju med Landets Fria förklarar han bakgrunden till Sveriges placering.

– Som ni ser ligger Sverige 4,5 gånger högre än gränsen för vad planeten klarar av, vilket är sämre än höginkomstländernas genomsnitt på fyra gånger över gränsen, säger Jason Hickel.

Om jordens alla länder konsumerade resurser som Sverige, hade planetens resurser tagit slut redan den tredje april. En av anledningarna är att landets invånare i snitt konsumerar nästan 32 ton material per år och person. När det gäller utsläpp av växthusgaser kniper vi plats 30 av de länder som släpper ut mest – i hela världen.

– Studiens huvudresultat är att höginkomstländer bär ett överväldigande ansvar för det globala ekologiska sammanbrott som orsakats av överanvändning av naturresurser, under perioden 1970-2017. USA har störst skuld och står för 27 procent av världens överskridande materialanvändning, följt av EU på 25 procent. Höginkomstekonomier som grupp är kollektivt ansvarig för totalt 74 procent.

Ekologisk skuld till världen

Enligt Jason Hickel pekas ofta Kina ut som de skyldiga. Men i själva verket är landet endast ansvarigt för drygt 15 procent av skadorna. Resten av den globala södern, låg- och medelinkomstländerna i Asien, Latinamerika, Afrika och Mellanöstern – har bidragit med knappt åtta procent.

– Dessa resultat indikerar att rika länder har en ekologisk skuld till resten av världen, och bör leda vägen för att reparera skadorna som de har orsakat, säger Jason Hickel.

Det första steget är enligt honom att världens höginkomstekonomier måste reducera sin resursanvändning till hållbara nivåer. Detta kräver en minskning med i genomsnitt 70 procent från dagens nivå.

Rapporten visar tydligt att en tillräckligt stor minskning av resursanvändningen i rika länder inte kan uppnås – om de samtidigt fortsätter att sträva efter ekonomisk tillväxt. Enligt Jason Hickel blir den största utmaningen att förändra ländernas ekonomiska målsättningar och värderingar.

– All befintlig data visar att mer tillväxt leder till mer resursanvändning. Det betyder att rika länder kommer att behöva överge tillväxt som mål och istället organisera sina ekonomier kring att stödja mänskligt välbefinnande, minska ojämlikhet och minska slösaktiga och socialt mindre nödvändiga produktionsformer.

Finns det något positivt i er rapport för våra läsare att ta till sig?

– Ja, nyligen satte Europaparlamentet upp ett mål för att minska resursanvändningen till hållbara nivåer innan 2050. Detta är ett viktigt steg, även om det ännu inte har ratificerats av Europeiska kommissionen. Vi bör uppmuntra lagstiftare att göra detta mål juridiskt bindande.

– Men vi behöver också USA ombord, såväl som Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan och andra rika länder, om vi vill se verkliga förändringar. Kina borde också ingå i en sådan koalition. Människor pratar mycket om klimatlagstiftning och klimatpolitik, vilket är viktigt, men vi behöver liknande åtgärder för resursanvändning om vi ska lyckas stoppa förlusten av biologisk mångfald och förnya vår biosfär.