Kan jargong gå överstyr, eller är det uteslutande en stämningshöjare? Arbetslivsforskaren Lisa Ringblom belyser hur kvinnliga arbetare brottas med sexualiserad jargong i en studie.
Fyra av fem gruvarbetare är män och Lisa Ringblom ville undersöka hur kvinnliga arbetare tvingas hantera sexualiserad jargong.
Arbetsplatsjargong utgör en markör för om man har inkluderats i arbetsplatsens gemenskap och ingår i gruppen eller ej.
– I riskmiljöer som gruvor blir skojandet med kollegor också en omsorgspraktik, ett sätt att ta hand om varandra, säger Lisa Ringblom i ett pressmeddelande.
Mycket ryms inom ramen för vad som kan anses vara skämtsamt. Men ifrågasätts skämtet kan man bli anklagad för att inte ha någon humor.
När skämtandet gick för långt valde kvinnorna att fysiskt gå ifrån eller sluta lyssna, en strategi för att hantera situationen.
– Samtidigt var det svårt för de kvinnliga gruvarbetarna att beskriva vad som gör att ett skämt når en ”tipping point”. Det kan man förstå eftersom skämtande är en sådan finlirspraktik, säger Lisa Ringblom.
Kvinnorna kunde använda sig av arbetsplatsjargong för att utmana rådande strukturer.
– En del kvinnliga gruvarbetare kunde höja sin status genom att vara rappa i käften och ge tillbaka med samma mynt, säger Lisa Ringblom.
Det går inte att reglera manus för vad anställda får eller inte får säga på jobbet.
– Arbetsgivare ska inte försöka reglera det formellt på det sättet utan snarare ha ett pågående diskussion om samtalsklimatet på arbetsplatsen, säger Lisa Ringblom.
