Startskottet för Ultuna Permakultur kom 2019. Bröderna Max och William Whitman, som båda studerar vid SLU, såg att det fanns stora tomma gräsmattor på SLU:s område, som William Whitman beskriver som ”biologiska öknar”. 
– Det växte ingenting av värde och de hade inga kulturella värden heller – ingen använde de här ytorna, säger han.

De var båda intresserade av permakultur men saknade konkreta gestaltningar av hur ett hållbart samhälle skulle kunna se ut. Så de skapade själva.

– Vi insåg att det behövdes konkreta exempel som kan synliggöra permakulturens potential för att bygga hållbara kulturer och miljöer som främjar mänskligt välbefinnande. Med andra ord ville vi vidga horisonterna av vad som är möjligt att göra i städerna och hur mycket mat som hållbart kan produceras på små ytor, säger William Whitman.

De bildade en förening och satte upp lappar på SLU om sina planer på en trädgård efter permakulturens principer. 
– Till vår första träff kom det 50 personer som hjälpte till. 

Föreningen består idag av en styrelse på tio personer med olika utbildningsbakgrund, det är bland annat personer som som studerar agronomi, landskapsarkitektur, samhällsplanering och miljövetenskap. Dessutom finns det ett 80-tal volontärer som hjälper till vid olika tillfällen. Till exempel hade de i höstas en ”potatisdag” då de med hjälp av alla volontärer lyckades skörda 1,8 ton potatis. Under förra året skördade de bland annat också 200 kilo bladkål, 181 kilo morötter, 805 kilo zucchini och mycket annat.

De som deltar kan vara personer i alla åldrar – från barn till pensionärer och med olika bakgrunder. Den yta som de odlar på är på 3 600 kvadratmeter och ägs av Akademiska hus.

Permakulturens principer

Vad är då permakultur? Ordet är en hopdragning av ”permanent agrikultur” och myntades i Australien i slutet av 70-talet. Filosofin bygger på att man ska visa omsorg om både jorden och människorna och sträva efter en rättvis fördelning av jordens begränsade resurser. Platsens design är också en viktig del inom permakultur – man ska utgå från platsens specifika förutsättningar och samverka med ekosystemen.

William Whitman som vid sidan av sina studier i agronomi och landsbygdsutveckling också har läst en kurs i permakultur menar att det är svårt att ge en kort sammanfattning av begreppet eftersom det rymmer så mycket. Men han lyfter ändå fram att det i hög grad handlar om att observera och härma naturen.

– Rent praktiskt så finns det lika många tillämpningar som det finns platser i världen. Till skillnad från konventionellt jordbruk – där man utgår från att en lösning ska passa överallt, vilket leder till monokulturer –  så utgår man inom permakulturen från platsen, säger han.

Permakulturen skiljer sig också från många andra sätt att odla på genom att vara mer holistisk, man ser till ekosystemet i stort och inte bara till en specifik gröda.

– Om man isolerar problem till enskilda komponenter så kan man lätt hamna i rätt bisarra lösningar. Istället måste vi se till roten av problemet vilket vi menar är det dysfunktionella förhållandet som vi har till världen.

Det holistiska inom permakulturen är också annorlunda mot det traditionella akademiska tänkandet där man ofta försöker bryta ned och separera helheter för att finna lösningar på problem.

– Med det sagt så är permakultur inte på något sätt antivetenskaplig utan plockar in det som praktiskt funkar. Från den akademiska världen höjs också ständigt fler röster för praktiker och filosofiska ideér som länge funnits inom permakulturen.

Ett exempel på något som är vanligt inom permakultur är att odla grävfritt och använda täckmaterial. Även där är naturen en förebild, förklarar William Whitman.

– I en skog faller löven ovanifrån, det är ingen som gräver omkring. Och jorden ligger aldrig bar, den är alltid täckt av levande växter eller löv.

– När man gräver släpps stora mängder kol ut och bidrar till ökade koldioxidhalter. När vi inte gräver däremot skapar vi en kolsänka. Vi bidrar också till jordens mikroliv som ser till att vi får näringsrika grönsaker som är naturligt motståndskraftiga mot sjukdomar och skadedjur. Det finns ingen anledning att gräva egentligen.

Skogsträdgård som skyddar grödorna

Skogsträdgårdar är också vanligt förekommande inom permakulturen. En skogsträdgård går ut på att man blandar träd, buskar, örter, rotfrukter och klängväxter med mera. Tanken är att träden ska skydda de mindre växterna från solljuset och att de olika grödorna ska samspela med varandra.

Majoriteten av den yta som Ultuna permakultur använder består just av skogsträdgård – en av de större i Sverige, enligt William Whitman. Trädgården är designad så att skogsträdgården omringar den årliga odlingen. Tanken är att skapa ett vindskyddat mikroklimat åt de årliga grödorna.

Kombinationen av skogsträdgård och att de använder olika odlingstekniker som till exempel grävfri och kompostbaserad odling gör att de kan få en relativt stor skörd på en väldigt begränsad yta.

– Under förra säsongen producerade vi 4,5 ton grönsaker. Sen arbetar vi också mycket i marginalerna. Runt hela trädgården har vi spaljerat äppelträd. Bara vid det stängslet räknar vi med att kunna skörda 1,7 ton äpplen per år när de börjar ge frukt.

Vad händer med all mat som ni producerar?

– Vi säljer det mesta. Förra året hade vi 15 grönsaksprenumerationer under två månader. Vi har även sålt lite i Reko-ringar. I trädgården har vi också marknadsdagar då de som kommer dit får en rundtur så att de får en förståelse för hur det fungerar. Vi har också donerat en del, främst till stadsmissionen.

I slutet av odlingssäsongen anordnar Ultuna Permakultur en höstmarknad och förra året besöktes den av ett hundratal personer. Förutom att sälja de grödor som de odlat serverade de även mat. William Whitman menar att detta är ett ypperligt tillfälle att inte bara sälja utan också att bygga upp en kunskap om hur maten odlas.

Vill få fler att odla på villatomterna

Men Ultuna permakultur handlar inte bara om att odla själva utan också om att sprida kunskapen om hur mycket man kan göra med en liten yta. Därför har de dragit igång något som de kallar för ”Goda hems-rörelsen”. Namnet kommer från egnahemsrörelsen som var en rörelse från slutet av 1800-talet fram till 1940-talet som gick ut på att få ”mindre bemedlade personer” att skaffa egna hus med trädgårdar i utkanterna av städerna.

– Inom egnahemsrörelsen såg man mark att odla på som något lika givet som luft och vatten. Det var under den här tiden som många villaområden växte fram som kunde förse en familj med det mesta de behövde. Den här idén vill vi fånga upp idag med våra hållbarhetsutmaningar.

Ultuna Permakultur har gjort beräkningar som visar att det finns över 2000 hektar mark bara inom Uppsala kommun som skulle kunna utnyttjas till odling. Om allt användes skulle man kunna förse alla Uppsalabor med grönsaker under odlingssäsongen, och mer därtill. Hittills har de inte haft någon kontakt med kommunen om det, men studenter vid Uppsala Universitet och vid SLU i Alnarp har inspirerats att skapa egna odlingar.

De har också startat en kampanj som de kallar för Goda hems-tävlingen som dock ligger på is just nu till nästa år. Tanken är att utbilda och engagera människor i Goda hems-rörelsen och att utse ambassadörer som kan visa upp vad de har åstadkommit i sina villaträdgårdar.

– Vi vill spräcka horisonterna för vad som ses som möjligt. En villaträdgård är inte bara en gräsmatta, ett äppelträd, en pool och en altan utan här finns möjligheten att skapa ett gott liv och en hållbar omställning, säger William Whitman som menar att det finns goda möjligheter att ha både odlingar och djur som höns och kaniner i en trädgård.

– Man skulle till och med kunna ha getter i villaområden om man använder allmänningarna runt omkring tomterna.