Utsläpp från konsumtion står för runt 60 procent av de svenska utsläppen. Ändå går de under radarn och kallas ofta klimatarbetets blinda fläck. Utsläppen omfattas inte av de svenska klimatmålen och ingår inte heller i den officiella statistiken som Sverige rapporterar in internationellt, bland annat till FN.

Så i svensk klimatrapportering släpper en familj som tar bilen till sommarstugan ut mer koldioxid än familjen som flyger till Thailand.

– Vi måste hitta en strategi och styrmedel för hur vi kan få ned våra konsumtionsbaserade utsläpp, säger miljömålsberedningens ordföranden Emma Nohrén, tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet.

Hur tufft?

Hösten 2020 fick beredningen uppdraget att ta fram en samlad strategi för att minska utsläppen från konsumtion. Då ingår inte bara det som konsumeras inom Sveriges gränser, utan också utsläpp som svenskar orsakar utomlands, till exempel på resor eller genom import av kläder, bilar, elektronik och andra varor och tjänster.

Frågan är hur tufft målet ska vara. Ska man sikta på netto nollutsläpp till 2050? Ska det finnas etappmål på vägen? I dag släpper svenskarna ut 8-9 ton koldioxid per capita och år och frågan är om det är möjligt att komma ner till 1 ton per person till 2050, vilket vore i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål.

Arbetet har visat sig vara komplicerat. Inget annat land har ett konsumtionsmål, som går att kopiera. Och partierna står långt ifrån varandra i synen på hur ett mål ska konstrueras. När miljömålsberedningen möts på torsdag är det sista försöket att komma överens.

– Den stora utmaningen från början till slut har varit hur vi mäter Sveriges globala koldioxidavtyck. Vi är fortfarande inte fullt ut eniga om det, säger Christofer Fjellner (M).

Och om man inte är överens om hur man mäter är det svårt att sätta mål.

Röd linje

Det som skapar mest oenighet är om klimatnyttan från svensk export ska vägas in, och kunna räknas av, från konsumtionsutsläppen. Något som de borgerliga partierna vill.

– Det finns ett problem med att bara stirra på de konsumtionsbaserade utsläppsmåtten och bortse från vad Sverige kan bidra med genom vår export, säger Christofer Fjellner (M).

Men för Miljöpartiet är det en röd linje.

– Det är ett greenwashing-mål. I värsta fall skulle man ha ett mål som ser bra ut på pappret, men i atmosfären stiger utsläppen, säger Amanda Palmstierna (MP).

– Vi vill ha ett mål i linje med Parisavtalet och baserat på vad forskningen säger att vi måste göra. Om vi skulle få till det här blir Sverige det första landet i världen att sätta ett konsumtionsbaserat mål.

Beroende av andra

Dessutom är partierna oeniga om ifall det svenska klimatmålet ska ta hänsyn till hur mycket resten av världen lyckas minska sina konsumtionsutsläpp.

– Om resten av världen inte ställer om, hur drakoniska åtgärder ska vi då vidta? säger Rickard Nordin (C).

En del konsumtionsutsläpp kan minskas på hemmaplan, med hjälp av elektrifiering, återbruk med mera. Men om varan produceras utomlands, blir det svårt att råda över.

– Jag tror till exempel inte att vi kommer att sluta använda mobiltelefoner för att minska utsläppen. Då krävs det att andra länder ställer om för att få ned utsläppen från dem. Så det blir svårt om vi sätter ett mål som är beroende av andras prestation, säger Nordin.

Lång lista

Förra året tog opolitiska tjänstemän på beredningens sekretariat fram en lista med uppemot 200 förslag på små och stora åtgärder. Den listan har bantats ned rejält.

Dels på grund av tidsbrist, dels på grund av politisk oenighet. En ledamot säger att ursprungslistan mest liknade en motion till Miljöpartiets kongress.
Bland förslagen som fallit finns till exempel progressiv flygskatt, alltså att den som flyger ofta ska betala högre skatt, och åtgärder som siktar in sig på flygbolagens bonusprogram.

Andra uppgifter har varit något enklare att hantera, även om man inte är helt i hamn där heller. Som att ta fram mål för att minska flygets klimatpåverkan och att analysera klimatpåverkan från offentlig upphandling.

När beredningen möts för sista gången i veckan är målsättningen inte enbart att komma överens, utan också att det blir en bred uppslutning med så många partier bakom som möjligt.

– Det här måste vara något som står fast oavsett vilka som bildar regering nästa gång, och gången därefter, säger Emma Nohrén.