Med älvor och balansträd i Botkyrka konsthall vill konstnärsduon Nasim Aghili och Björn Karlsson föra in magi i klimatarbetet. De vill öppna för synen att naturen är besjälad. Utställningen vänder sig till barn först och främst men mycket handlar ändå om de vuxna.
Med utställningen Jangal av konstnärsduon Nasim Aghili och Björn Karlsson, öppnar Botkyrka konsthall porten till en magisk skog.
– Vi vuxna har vant oss vid att tänka att vi ska rädda klimatet genom att vara duktiga konsumenter och bland annat sopsortera. Här lyfter vi istället den besjälade naturen. Med magi och ritualer skapar vi en annan relation till den, berättar Nasim Aghili.
Hon menar att en förändrad syn på naturen gör att vi blir motiverade att ta större ansvar. Det vi gör nu, räcker inte och därför behöver mänskligheten utveckla nya sätt att leva i realation till sin omvärld.
Älvbon
Det är här älvorna kommer in och även balansträd. De följer med de berättelser som konstnärerna samlat in när de gjort utflykter i skogarna runt Botkyrka med barn. Då letade de bland annat efter älvor och älvbon. Balansträden var något som barnen själva tog med sig och berättade om för konstnärerna.
– Balansträden handlar om träd som fallit och som barnen leker vid och balanserar på. Barnen har också tankar kring vad som hänt med träden och varför de fallit omkull.
Men även Fortniteträd, som utgår från det populära spelet, finns med i utställningen. Där finns också träd med hjärtslag och som välkomnar besökarna med deras egna namn.
Dekolonialt perspektiv
Konstnärsduon har inspirerats av arbete som görs av Casa Pueblo i Adjuntas i Puerto Rico. Casa Pueblo började som ett kulturcentrum och ett hem för konstnärer men har sedan vidareutvecklats till en miljöorganisation. Organisationen har bland annat köpt upp mark för att rädda området från gruvdrift. Där utvecklas också ett perspektiv som Nasim Aghili kallar dekolonialt:
– De jobbar dekolonialt genom att skapa en magisk relation till skogen, där människan ser sig som en del av naturen. Det är utifrån det vi kan se att vi inte kan förstöra den, säger hon.
Det som ställs ut i Botkyrka är ändå konst. Det mjuka som ska kännas som mossa att gå på, är till exempel orange eller rosa. Trädens kronor gestaltas av tyg uppe i taket. Eller så behöver det som finns där inte alls vara träd eller mossa. Det som ställs ut är öppet för hur betraktaren vill se på saken.
Inte för oss
När Nasim Aghili berättar, framstår konstnärernas perspektiv också som en hopp om ett bättre liv rent generellt. Men på frågan om utställningen visar på en fördel för oss människor också svarar Nasim Aghili:
– Vi måste sluta tänka utifrån våra egna behov. Vi är bara en del av något större. Naturen finns inte för oss, den finns för sig själv.
