Det finns en svensk självbild som går ut på att vi inte har några problem med rasism. Att vi, till skillnad från till exempel USA, inte har poliser som misshandlar svarta, att vi är ett av världens mest jämlika länder och att möjligheterna att lyckas på arbetsmarknaden bara handlar om meriter.
Det är förstås en falsk bild, i själva verket finns ju rasismen överallt – i politiken, i lunchmatsalarna på jobbet, på bussen, i föreningslivet och så vidare. Den tar sig inte alltid samma uttryck som i USA, men det betyder inte att den är desto mindre stark.

Något av det mest uppfriskande i Lolá Ákínmádé Åkerströms debutroman In Every Mirror She’s Black är att hon inte backar för att belysa den utbredda rasism som finns i Sverige. Detta gör hon genom att skildra tre kvinnors öden. Den första är Kemi som, precis som Ákínmádé Åkerström själv, har sina rötter i Nigeria men växer upp i USA innan hon flyttar till Sverige. Kemi jobbar med marknadsföring och blir headhuntad till det svenska företaget von Lundin Marketing som expert på ”global mångfald och inkludering”. Den andra av bokens tre huvudkvinnor är Brittany-Rae som jobbar som flygvärdinna och som Jonny von Lundin – chefen för det företag som Kemi börjar jobba för – blir förälskad i. Även hon lämnar USA för Sverige. Den tredje personen är Muna – en flykting från Somalia som har hamnat i Sverige och som börjar att städa på von Lundins kontor.

Kemi, Brittany-Rae och Muna kommer från olika samhällsklasser och har olika sätt att tackla problemen de möter, men gemensamt för dem är att de blir dåligt behandlade och har svårt att bli accepterade och ta sig in i det svenska samhället. Det centrum som alla kvinnornas liv på ett sätt kretsar kring är Jonny, en rik affärsman som är van vid att få det han vill ha men som har svårt att hantera mänskliga relationer. Gradvis går det upp för läsaren att han har någon form av autism (något som inte skrivs rakt ut, men bekräftas i författarens efterord). Jonny är på sätt och vis kanske den mest intressanta av bokens karaktärer, Ákínmádé Åkerström låter honom å ena sidan agera på ett hemskt sätt mot Brittany-Rae, samtidigt som hon också lyfter fram hans djupt mänskliga sidor.

Ett problem med boken är annars att Ákínmádé Åkerström ofta blir lite väl övertydlig. Citat får sällan stå okommenterade, istället ska författaren hela tiden förklara varför någon sa eller gjorde på ett visst sätt. Som läsare är det lätt att få känslan av att man blir skriven på näsan. En annan sak som stör, åtminstone i den engelska utgåvan som jag har läst, är att citaten på svenska ofta skrivs först på svenska och därefter på engelska. En upprepning som, i alla fall för svenska läsare, efterhand blir ganska irriterande.

En styrka däremot är hur snyggt hon lyckas väva in de olika personernas öden i varandra trots att de inte möts förutom i några enstaka scener. Boken är uppdelad så att vi hela tiden hoppar mellan att följa någon av de tre huvudkaraktärerna, något som fungerar väldigt bra, i synnerhet i de avslutande kapitlen i boken.

Förutom att handla om rasism är det också en feministisk roman. De tre huvudkaraktärerna blir dåligt behandlade inte bara för att de är svarta utan också för att de är kvinnor. Ákínmádé Åkerström behandlar den dubbla utsattheten väldigt bra, samtidigt som hon också visar vilken påverkan makt och pengar kan ha på människors liv.

Trots vissa tveksamheter är In Every mirror She’s Black en stark debutroman, men till nästa bok hoppas jag att Ákínmádé Åkerström vågar förklara personernas handlingar lite mindre och att hon litar lite mer på läsarens fantasi och intuition.