Netto-noll-mål riskerar att bli ett alibi för rika länder och stora företag som egentligen inte har för avsikt att minska sina utsläpp. Det kan också leda till ökad hunger, markrov och kränkningar av mänskliga rättigheter, varnar Oxfam.
Regeringar i rika länder och stora företag har i allt högre utsträckning börjat använda begreppet och konceptet netto-noll-utsläpp. Vilket innebär att de i princip kan använda sig av klimatkompensering, genom exempelvis trädplantering, istället för att göra faktiska minskningar av sin utsläpp. Detta kan innebära flera problem, konstaterar organisationen Oxfam i en ny rapport som släpptes i veckan.
Oxfam varnar för att det minst skulle krävas en yta fem gånger så stor som hela Indien (eller 1,6 miljarder hektar) med nyplanterad skog för att kompensera världens nuvarande koldioxidutsläpp fram till 2050. Detta riskerar att ytterligare förvärra dagens stora problem med hunger när människors jordbruksmark köps upp för att bli trädplantage.
En sådan massplantering av träd skulle kunna öka de globala matpriserna med 80 procent.
– Natur- och landbaserade metoder för att binda kol är en viktig del av mixen av åtgärder som behövs för att få stopp på de globala utsläppen, men de måste användas på ett mycket mer genomtänkt sätt, säger Nafkote Dabi, en av författarna till rapporten.
Exempelvis skulle Schweiz behöva plantera skog på en yta lite större än Västmanland (eller Södermanland) för att uppnå sitt netto-noll-mål. Schweiz har nyligen slutit avtal med Peru och Ghana av denna anledningen. Oljebolaget Shell behöver en yta större än hela Lappland för sitt netto-noll-mål.
Oxfam är också kritiska till att dessa mål är vagt formulerade och menar att det behövs ett större fokus på att göra snabba och kraftiga utsläppsminskningar på hemmaplan.
– Vi kommer bli lurade av netto-noll-mål om de i slutändan bara är en avledningsmanöver för business-as-usual, säger Nafkote Dabi.
