Kanske är det det kraftiga regnandet den senaste tiden här i min skog. Kanske är det saknaden efter sommarens fina upplevelser. Jag vet inte. Den här augustimorgonen vaknar jag i alla fall tungsint och med ett stänk av vemod i själen.
Allra mest tror jag dock det beror på att jag avslutade gårdagen med att lyssna till Godmorgon världen som denna gång allra mest lät som en inledande avslutning på Godnatt jorden. Cement och privata rymdfärder. En fantastisk krönika av Göran Rosenberg om det sistnämnda som var så sorglig att det gjorde ont att lyssna.
Hur kan det vara tillåtet för privata miljardärer att leka med vår framtid, bara för att just de ska få några minuter i rymden och kunna titta på det jordklot de med utstuderad hänsynslöshet förstör? Jag förstår det inte…
Hur fick dessa kapitalismens invasiva ogräs sådan makt? Kanske har det alltid varit så, bara det att allt numera är så groteskt när tekniken slutligen tycks ersätta såväl kritiskt tänkande som visdom.
Sedan Panelen. Att höra vanligtvis kloka skribenter avsluta första timmen i Godmorgon världen med ett samtal om cementen på Gotland, var som att se Robert Gustafssons tyska tant, i den välkända sketchen, välja nazismen framför ”det snälla partiet” trots kunskapen om den brutalitet som väntar.
Naturen har inte en chans mot tillväxt, arbetstillfällen och stora byggprojekt när situationen i Slite på Gotland diskuteras av dessa, av det nuvarande systemet, förblindade journalister. Höger eller vänster spelar inte någon roll. Naturen och med den hela planeten, kommer till korta när den ekonomiska tillväxten ska säkras.
Jag minns inte när insikten drabbade mig att den moderna människan inte alls är klokare än tidigare generationers tänkare. Vi låter oss bara luras av nya ”religioner och gudar”.
Förr var det tomtar, dömande gudar och en jord som var platt. I dag är det den tekniska utvecklingens rus och att samla pengar på hög som förblindar våra, i grunden, kloka och nyfikna sinnen.
Den enda skillnaden är egentligen att vår oförmåga att tänka klokt numera får globala konsekvenser istället för lokala, och att en grupp enfaldiga miljardärer försöker sprida människans brist på omdöme ut i universum.
Ute fortsätter regnet att falla. Stearinljusens vackra lågor avtecknar sig mot den grå verkligheten ute på gårdsplan. Jag häller upp mer kaffe ur termosen och funderar en smula uppgivet på hur jag ska få fart också på denna dag.
Det är en morgon då uppgivenheten ligger på lur, men det är också en dag då denna uppgivenhet måste övervinnas.
