– Tidigare har man ofta försökt placera in oss i en förutbestämd mall, det som har varit bra med det här projektet är att man har kunna komma och gå som man vill och att man har fått vara tillåten att vara där man är i sin process, säger projektdeltagaren Jenny,  som har valt att inte uppge efternamn då det inte handlar om enskilda personer utan om problem som kan uppstå för vem som helst.

Ge utrymme på lika villkor

Projektet är ett samarbete mellan Convictus, Equal Qvinnoqraft och Kollektivet Livet. Susanne Halsius, projektledare på Convictus, berättar att det hela började med en diskussion om vad man skulle kunna hitta på med väggen på Kronobergsgatan 35 som under över ett decennium har kurerats av Kollektivet Livet och där många olika konstverk har fått ta plats. Målsättningen var att ge en plats i det offentliga rummet åt en grupp som sällan får utrymme i samhällsdebatten på sina egna villkor.

– Vi upplever att många som vi jobbar med är väldigt kreativa, så vi påbörjade ett projekt där vi både målar och samtalar och får möjlighet att bygga relationer och bearbeta upplevelser genom konsten, säger Susanne Halsius.  

Alla deltagare i gruppen har arbetat med olika verk och därefter har graffitikonstnären Marc Alright, som också har varit med vid flera tillfällen då gruppen setts, gjort en tolkning av deras verk som visas på väggen.

"Jag har trott att det skulle finnas ett socialt skyddsnät"

Jenny, som bland annat har levt i en destruktiv relation, berättar att det för henne har handlat mycket om att ge uttryck för den brist på stöd från sina närmaste och från samhället som hon har upplevt när saker i hennes tillvaro har brustit.

– Jag har trott att det skulle finnas ett socialt skyddsnät runtom mig, men när jag har fallit så har det inte alltid sett ut så.

Hon berättar också om den vändning i livet som hon upplevde då hon för första gången kom till Equal Qvinnoqraft.

– Då hade jag en tid känt att det inte är någon idé att jag pratar, för det är ändå ingen som lyssnar. Hade inte Equal kommit i min väg så vete sjutton hur det hade gått, säger hon.

I dag upplever hon att hon har en mycket starkare självkänsla än tidigare. 

– Det händer saker i livet, men man överlever och framförallt känner jag numera att jag duger och är lika betydelsefull som vem som helst.

Jenny säger också att hon har känt stor tillit till konstnären som tolkar deras verk under hela processen. 
– Det är ju utifrån hans glasögon men jag upplever att han är en ödmjuk person och att han verkligen har lyssnat in oss.

Blir reducerade till våldsoffer

Susanne Halsius säger att de har diskuterat en del i gruppen vad de önskar att väggmålningen ska bidra till och kommit fram till att de hoppas att den ska ge en mångfacetterad och mindre fördomsfull bild. Hon menar att många i sina möten med våldsutsatta kvinnor väljer att enbart fokusera på om kvinnorna har en drogproblematik eller frågar hur många gånger de har blivit slagna och glömmer att se till det unika hos varje person.

– De här kvinnorna blir så lätt reducerade till våldsoffer eller till de utmaningar som de har i sitt vardagsliv för att fungera utifrån rådande samhällsnorm.

– Och vem som helst kan hamna i den här situationen, fyller Jenny i, det spelar ingen roll vem du är eller vilken klasstillhörighet du tillhör. Det är mer vanligt än man tror.

Målandet av väggen på Kronobergsgatan 35 ägde rum i helgen, men projektet kommer att leva vidare bland annat genom hemsidan Kvinnor för livet.

Artikeln har tillfogats ändringar.