– Det känns långsökt att Sverige skulle kunna påverkas, säger Jan Hanberg, enhetschef vid avdelningen för kärnkraftsäkerhet på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Han får medhåll av Christophe Demaziere, professor vid Chalmers tekniska högskola.

– Det är något som utvecklas långsamt, och det finns ingen risk för en explosion som vid den ursprungliga olyckan, säger Demaziere.

35 år sedan

Den senaste tiden har ökande halter av neutroner uppmätts från delar av den begravda kärnkraftsreaktor i Tjernobyl som havererade för 35 år sedan.

– Det säger mig att det är en kedjereaktion som pågår, säger Jan Hanberg.

Än så länge finns ingen överhängande risk för läckage och situationen utvecklas som sagt långsamt. Men om processen inte kan bromsas hotar en tilltagande värmeutveckling, som efter hand kan smälta omgivande material så att radioaktivitet i värsta fall kan läcka ut till omgivningen förklarar han.

– Det jag befarar i första hand är då grundvattnet, och floden som ligger i närheten, säger Jan Hanberg.

Stål och betong

Både Jan Hanberg och Christophe Demaziere betonar att läget än så länge är synnerligen oklart och att det krävs mer information för att förstå hur situationen utvecklas inuti den stora sarkofagen som täcker den havererade reaktorn.

– Jag tror att det är mycket svårt även på plats att avgöra vad som händer där inne. Eftersom strålningen är så stark måste man göra inspektioner med en robot, som kan göra en visuell inspektion och mäta temperatur och aktivitet på olika ställen, säger Demaziere.

Det bästa man kan göra i dagsläget är att fortsätta övervaka, för att förstå hur det utvecklar sig, tillägger han.