Den svenska skogsbruksmodellen har gjort landet ekonomiskt rikt, men skogen har blivit till plantage.  Skogen som naturlig resurs håller på att ta slut. Den svenska modellen innebär storskalig slutavverkning, markberedning och nyplantering. Skogen behandlas som jordbruk, man sår och skördar. Det som var hand- och hästarbete för 150 år sedan uträttas nu med maskiner som avverkar allt större ytor. Skogens biologiska värden – dess mångfald för djur, växter och klimat – förstörs för alltid.

Två nya dokumentärfilmer angriper Sveriges skogsförstörelse. Om skogen och More of Everything. I Om skogen medverkar biologer och aktivister. Den kan ses på streamingtjänsten vimeo.com sedan i början av februari. Hur storskaligt skogsbruk slår mot arter och hela ekosystemet visas tydligt, kunnigt och lugnt. Det är hjärtskärande. Regissören Peter Magnusson har arbetat i tio år med filmen. More of Everything har lanserats av Greenpeace i slutet av januari och gör upp med de stora skogsbolagen på Greenpeace-sätt med ett målinriktat angrepp mot Sveriges skogsindustri. Filmen är späckad av statistik, skogs- och ekologiforskare kommer till tals i ett raskt tempo.

Kommer politikerna att förstå att de är vilseledda av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), undrar skogsforskaren Stig-Olof Holm i filmen. 
Det är nästan outhärdligt att konfronteras med verkligheten i More of Everything. Ingen glimt av hopp finns. Ska hela skogsindustrin gå åt skogen, följd av sågverk- och pappersindustrin? Eller är det biomassan som drivmedel och bränsle som skogen ska stå för? Kan biobränsle ersätta de fossila bränslena olja och gas, för klimatets skull?  Helt fel. Det är sol och vind som gäller! Och en ändrad livsstil. 

Det finns inte bara mindre skogsägare och föreningar i Sverige som arbetar med kontinuitetsskog utan slutavverkningar. Även mindre bolag gör det.  Mikael Karlsson med Silvaskog AB är en av dem. För honom var Lübeckmodellen förebilden som han anammat: där är kalhyggen bannlysta, självföryngring främjas, bara mogna träd avverkas, inhemska trädslag prioriteras för klimatets skull, döda träd gynnar insekt– och fågelliv.  ”Skogen ska göra jobbet själv så mycket som möjligt”, förklarar Lutz Fähser, upphovsmannen för Lübecks naturnära skogsbruk.

I början av 90-talet var jag själv med att ordna en studieresa till Lübeck för skogsägarföreningen Södra. Två fullastade stora bussar följde med, en rolig och lärorik resa blev det. Det var Lübeck i Tyskland, ansågs det då, inte passar det till Sverige. Dessutom en kommunal skog, alltså utan att ha marknadsmässiga krav på sig, fick jag höra. 15 år senare visade det sig att Lübecks skog hade gått med vinst.

Lübeckmodellen är långt ifrån att vara lag för hela Tyskland. Den ifrågasätts på liknande sätt som i Sverige. Lutz Fähser, nu pensionär, anlitas av allt fler medborgare i skogsägande kommuner. Initiativtagande grupper bildas som påverkar sina politiker. I dagarna har Fähser blivit inbjuden som föreläsare till Tübingen, en kommun i södra Tyskland.  Smått blir större, menar Fähser. Kan det också gälla för Sverige?