Hur vill du leva i framtiden? Hur får framtiden dig att känna? Vad ser du fram emot? Det här är alla frågor som ställs i projektet FutureVisions.earth där unga mellan 15 och 25 år kan skicka in sina framtidsvisioner i form av noveller och dikter.

– Den berättelsen vi lever i nu måste förändras. Vi behöver hitta en ny berättelse som vi tror på, menar Josefin Bolander, initiativtagare till FutureVisions.earth.

Tillsammans med Samuel Plumppu och med stöttning av projektet Klimatprata startade hon det ideella skrivprojektet där målet är att inspirera fler unga till att visionera. Samuel och Josefin tillhör själva den unga generationen.

– Vi kan förstå vår generations tankar och frustration, säger Josefin som är 22 år.

Tanken är att visioner kan sprida en känsla av hopp och kraft nu under det avgörande 2020-talet.

Ökad medvetenhet

Den ökade medveten om klimatkrisen syns i genren cli-fi, climate fiction, som blivit mer populär de senaste åren inom litteratur och film. Cli-fi är dystopiska berättelser där klimatförändringarna står i centrum. Josefin berättar att hon själv drogs mer och mer in i sådana berättelserna.

– Men jag kände vid en punkt att de dystopiska berättelserna lamslog mitt liv, berättar hon.

Den växande cli-fi genren tror Josefin kan leda till passivitet hos unga. Hon pekar på bristen av nutida författare som skriver framtidsberättelser som inte är dystopier.

– Unga behöver kunna föreställa sig en bra framtid där mänskligheten lyckats skapa en hållbar värld, menar hon.

Ekologiska utopier

Visioner och utopier har annars en lång historia inom skönlitteraturen. Utopi som begrepp kommer från den engelska filosofen Sir Thomas Mores klassiker Utopia publicerad år 1516. Utopier kan bland annat vara teknologiska drömvärldar, feministiska matriarkat eller ekonomiska visioner.

Inspirationskällor för den gröna rörelsen kan vara de ekologiska utopierna i litteraturen där mänskliga kulturer lever i perfekt harmoni med naturen. Det är visioner där människorna är lyckliga, samtidigt som matproduktionen är hållbar och naturen är skyddad.

En typ av framtidsvision som inspirerar Josefin Bolander i sitt egna engemang är historier som handlar om att hitta tillbaka till naturen.

– Jag hoppas att projektet ska sätta igång tankar hos de som skriver och läser. Det är många stora och filosofiska frågor i visioner som tar upp vilken relation vi har till jorden och vad som fyller våra liv med mening, säger Josefin.

I projektet har det hittills kommit in främst dikter. Tid och rum är inte helt tydligt men läser man mellan raderna kan de tolkas som 50 till 70 år framåt i tiden. Ett återkommande drag hos texterna är att författaren filosoferar och blickar tillbaka från framtiden till nutiden.

Finns du kvar imorgon? av Madeleine Jacobson

Nu är jag här
I stunden jag så många gånger inväntat och i ärlighetens namn fruktat 
Med en liten knubbig hand som kramar om mina fingrar 
Gummistövlar som tultar runt bland de röda gula bruna löven
Regnet smattrar mot paraplyet som jag inte lyckas hålla över dig 
För du vill vada i varje pöl och kanal som bildats
När jag var liten var skogen min lekplats
Varje pinne ett svärd eller en häst
Trädens toppar min utkiksplats
Berg och klippor bestegs med steg så lätta som bara barn kan ha
Så många gånger har jag gått i denna skog
Och tagit farväl
Försökt måla upp varje träd, sten och äng i mina tankar 
Velat bevara och spara dem där
Varit rädd att de inte skulle vara sig lika nästa gång 
Inte vara kvar nästa gång
Jag blundar
Än idag kommer jag ihåg
Ett favoritkapitel med nedvikt sida
Så ofta besökt
Jag andas in
Skogen doftar välbekant
Försiktigt öppnar jag ögonen
Träden är högre
Rotade där de alltid stått
Min dotter har fått min lekplats
Men den har blivit mycket mycket större