Linnea Korpi, Anita Ekman och Rebecca Lindkvist träffades på arkitektutbildningen i Umeå hösten 2015. De tre studenterna fann varandra i ett gemensamt intresse för arkitektur kopplat till landsbygd, natur och småskalighet. Sedan början av 2020 har de ett gemensamt arkitektur- och designkooperativ. De går fortfarande kvar på utbildningen och kommer att avsluta sin master i arkitektur nästa år. Linnea Korpi berättar om medlemmarnas olika men överlappande intresseområden:

– Jag har alltid varit intresserad av arkitektur riktad mot natur, ekosystemtjänster och landsbygd. Anita är också naturinriktad och tycker om det småskaliga. Rebecca har jobbat med odlingsprojekt och trädgårdar. De här områdena går ju hand i hand och vi insåg att vi kan lära av och bolla med varandra.

Horisontellt samarbete

Linnea Korpi praktiserade under 2019 på Sollefteå kommun och märkte där av en efterfrågan på hennes kompetens. Många ute på landsbygden upplever att det är svårt att få uppmärksamhet från större arkitektkontor samtidigt som kunskaperna behövs. Vännerna pratade ihop sig i början av 2020 och kom fram till att det var landsbygdsarkitektur de ville satsa på. En del av lockelsen ligger i den närhet till kunden som man lättare får på mindre orter.

– Vi kände redan tidigt på utbildningen att både arkitektutbildningarna och de flesta arkitektkontor är inriktade på städer. Samtidigt såg vi potentialen, behovet och fördelarna ute på landsbygden, säger Rebecca Lindkvist.

En viktig grundvärdering för kooperativet är samarbete. Ingen av medlemmarna vill vara den andres chef utan de vill ha ett horisontellt samarbete både inom kooperativet och med andra. Ambitionen är att få in fler medlemmar i föreningen så småningom.

– Vi kallar det för ett kreativt kollektiv av den anledningen att vi ska vara flera människor tillsammans som antingen jobbar med samma sak eller egna projekt. Det handlar om att man diskuterar fram saker i stället för att någon sitter och bestämmer över andra. Det ska också vara enkelt och roligt att ta in andra i föreningen, utan att behöva anställa någon, säger Rebecca Lindkvist.

”Naturälskande lagomjobbare”

Om samarbete är en av Fårms grundstenar så är kreativ öppenhet en annan. Medlemmarna i föreningen har ett intresse av form och skapande av olika slag:

– Det passade oss bra på det sättet att starta eget. Alla tre är allmänt kreativa och har haft svårt att rikta in oss på en specifik sak. På det här sättet kan man göra allt möjligt, arkitektur eller keramik eller vad man vill jobba med i stunden. Vi försöker hålla det ganska öppet för oss själva, säger Rebecca Lindkvist.

Från början var tanken att kooperativet skulle smygstarta under de sista studieåren, men när möjligheter att jobba med intressanta projekt öppnade sig var det svårt att tacka nej. Föreningens största uppdrag har varit inom projektet Drivkraft Sollefteå, som syftar till att stärka företagsklimatet i Sollefteå kommun. Fårm fick i uppdrag att välja ut tre tomter där de skulle visa upp en möjlig livsstil för att locka människor att flytta till Sollefteå. Tre hus ritades som skulle illustrera livsstilen ”Naturälskande lagomjobbare” – människor som prioriterar att bo på en plats nära naturen och sina hobbies framför att bo nära sin arbetsplats. Linnea och Rebecca arbetade med projektet från maj till augusti och resultatet ska användas i kommunens marknadsföring. 

– Allt gick väldigt snabbt och vi fick sätta oss in i mycket på kort tid. Vi kanske inte var helt beredda på det men vi har vuxit mycket genom projektet, säger Linnea Korpi.

Värnar kulturarvet

Under hösten har Fårm i kombination med studierna arbetat med ett båthus i Karlskrona och en uteservering i Sollefteå. Ett pågående projekt är en vandringsled med vindskydd och grillplatser som kooperativet ritar åt ett byalag.

Enligt Rebecca Lindkvist skiljer sig förutsättningarna för arkitektur i staden och på landsbygden. I städerna är det ont om utrymme och det handlar ofta om att utnyttja platsen så effektivt som möjligt. På landsbygden finns det gott om utrymme vilket ger andra uttrycksmöjligheter. Hon ser också att en annan typ av byggnadssätt efterfrågas på landsbygden med mer traditionella byggnadsstilar och att det finns mycket historia att plocka ifrån.

Medlemmarna i Fårm ser det som en möjlighet att kunna gynna och samtidigt lära sig från de som bor på landsbygden.

– Arkitekter kan hjälpa till att plocka fram de kvaliteter som finns på landsbygden och utveckla dem. Det är viktigt att det finns folk som tar hand och värnar om det kulturarv vi har men som också har en blick mot framtiden. Så att det blir miljövänligt till exempel, säger Rebecca Lindkvist.

Även Linnea Korpi menar att man som arkitekt får tänka på ett annorlunda sätt när man arbetar utanför de större städerna. Särskilt om man jobbar direkt i naturen är det viktigt att vara varsam med miljöerna och bevara värdena som redan finns där. I mindre städer på landsbygden kan det handla om att skapa platser där människor kan mötas men som inte är beroende av stora folkmängder. I dag saknas det enligt Linnea mötesplatser som är anpassade till mindre städer.

– Många mötesplatser kretsar kring handel. Vi handlar ju mer och mer digitalt och i mindre städer stänger butiker ner och det kan bli en negativ spiral. Men egentligen är det ju bara ett beteendemönster som vi människor ändrat. I små städer kanske det måste vara andra typer av aktiviteter som skapar mötesplatser. Det är en intressant problematik som är outforskad, säger Linnea Korpi.

Många drömmer om ett liv på landet

Enligt Linnea drömmer många människor om att flytta ut på landet och coronapandemin har gjort att fler fått upp ögonen för möjligheterna att jobba hemifrån och att bosätta sig där de vill. Medlemmarna i Fårm ser själva dessa möjligheter som en förutsättning för sin verksamhet. De bor på olika platser men kan ändå samarbeta och jobba ihop. Men även om många vill bo på landet vill de flesta ändå bo relativt nära staden:

– En del platser ligger för avsides för människors smak och drabbas av avfolkning och bristande service. Samtidigt blir gårdarna och husen i närheten av städer snabbt uppköpta eller hålls som sommarhus, säger Linnea Korpi.

Hon betonar ändå de trender som pekar mot landsbygdens ökade betydelse i framtiden. Det handlar både om digitaliseringen och om en orolig omvärld där den inhemska matindustrin kan bli viktigare och göra att landsbygden får en framflyttad roll. Linnea letar själv med sin sambo efter en gård utanför Sollefteå där de planerar att driva sina företag och bli delvis självförsörjande.

– Många vill kunna rå över sin egen mat och fler kommer att vara intresserade av det liv som jag och många av mina vänner söker. Man kanske inte tänker att man ska gå helt off grid och bli helt självförsörjande men man vill ändå gardera sig. Hade det inte varit för att man kan jobba digitalt så hade det aldrig gått för mig att leva så här, säger Linnea Korpi.

Rebecca Lindkvist betonar också landsbygdens betydelse för försörjningstryggheten och för möjligheten att skapa ett hållbart samhälle.

– Det är viktigt att man fokuserar på hela landet som ett system och inte bara på städerna. Hållbarhet handlar inte bara om att bygga miljövänligt utan också om var man bygger, säger hon.