Det var när ekologigruppen på Vallentuna kommun skulle inventera en faunadepå som de upptäckte det sällsynta spindeldjuret. vandrarklokryparen, Allochernes peregrinus, satt på skuggsidan av en björkstam, i ett litet hål.
För att vara säkra på att det var ett exemplar av vandrarklokryparen skickades fyndet till experten Jana Christophoryová i Slovakien, som kunde bekräfta artbestämningen.

Faunadepån i Vallentuna anlades för åtta år sedan för att återskapa livsmiljöer för insekter, andra smådjur och svampar som lever i död ved. Genom att anlägga högar med trädstammar, grenar och kvistar ökar den biologiska mångfalden och då gynnas de arter som blivit ovanligare i landskapet eftersom död ved inte längre är lika vanligt förekommande.
Ekologigruppen hade inte förväntat sig ett så sällsynt fynd som vandrarklokryparen. Vid inventeringen i faunadepån hittades även sex rödlistade skalbaggar.

Första exemplaret sedan 1939

Första gången en vandrarklokrypare hittades i Sverige var utanför Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm 1939. Då upptäcktes spindeldjuret på en fluga, som den liftade med. Klokrypare brukar nämligen knipa sig fast, med hjälp av sina klor, på andra insekter för att kunna ta sig till nya livsmiljöer. Det här spridningssättet kallas för foresi.

Utöver de två gångerna som vandrarklokrypare påträffats i Sverige har den också hittats några få gånger i Tyskland, Polen, Tjeckien, Slovakien, och ytterligare ett fåtal länder i Centraleuropa. Forskare har kunnat visa att arten lever djupt nere i marken, vilket man tror är förklaringen till varför den så sällan syns till.