Utbyggnaden av Preemraff blir inte av. Lättnadssuck och glädje hos alla som vet att vi måste lämna oljan i marken om vi vill få bukt med ännu värre klimatförändringar. Utan regeringssamarbete med Miljöpartiet hade Socialdemokraterna gett vika för KD,M och SD i Preemfrågan och raffinaderiet hade fått sitt tillstånd, det är i alla fall Birger Schlaugs kommentar. Genom att Greenpeace protesterade och Extinction Rebellion var på plats med deltagare från hela Sverige och i flera dagar bildades inte bara opinion hos allmänheten, förstärkt genom tv:n och sociala medier, utan de beslutande politiska partierna sattes också under tryck.

Sverige har alltid stått för ett land med en folkligt demokratisk tradition, grunden för ett starkt civilsamhälle. Ett samhälle med en mångfald av frivilliga föreningar för ett liv tillsammans i fred.

Ingen låter sig underkuvas av marknaden, ingen böjer sig utan vidare för statens maktanspråk – Så upplevde Alexis de Tocqueville (1805-1859)  Amerika, en uppfattning som har präglat oss.

Under mina över 30 år i Sverige har jag varit med och bildat fem föreningar på lokal eller nationell nivå och varit med i en del andra som medlem. Alltid har det gått till efter samma mönster. Så fort några träffades som upptäckte gemensamma intressen bildade man en förening för att bättre kunna samlas och påverka andra. Jag var förvånad hur rutinerade alla var. Dessutom deltog man i en studiecirkel för att utöka sina kunskaper. Framförallt kamratcirkel utan ledare, kostnadsfria och med material som något studieförbund subventionerar har jag först lärt känna i Sverige. Alla är lika. Kunskap, trygghet och självtillit stärks, var och en växer. Olof Palmes åsikt om att Sverige är en folkrörelsedemokrati passade för mig som handen i handsken.

Men det sociala klimatet har förändrats. I dag kämpar studieförbunden och folkhögskolorna om sin överlevnad (se VI-tidningen, september 2020). Sociala medier och internet berikar samtidigt som de individualiserar. Trots Zoom och Skype behöver vi personliga möten och samtal med mänsklig närvaro.

Klimatkrisen har ändrat samhälle återigen. Nya mötesformer har bildats sedan klimatmötet i Köpenhamn 2009, digitala och fysiska, nationella och globala. Där är alla åldrar engagerade, framförallt yngre. Nu finns Klimataktion, Extinction Rebellion och Fridays for Future.

Som Fridays for Future (en grupp med minst 15 personer) klimatstrejkar vi på torget i vår lilla stad.  Vi visar skyltar som ”Barnen just nu föds i ett system som förstör planeten och deras hälsa (enligt WHO). Vi har chans att ändra på detta”.  Det känns som ett slags studiecirkel i det fria med samtal och tankeutbyte, det pratas med varandra och med passerande. Skulle det inte behövas mer handlingskraft?  Kan vi inte skriva till kommunen och ställa krav på solceller för nya byggnader? Så vinner strejkgruppen kraft, en utomparlamentarisk kraft!

Och Preemraff? Oljeraffinaderiet i Lysekil byter nu ut sin verksamhet till biobränsleproduktion. Skogen, raps och torv med mera får ryka. Bara för att fortsätta med bilismen i samma takt. Och den biologiska mångfalden och maten? Är det så omställningen ska se ut? Vi kan inte slå oss till ro. Ett starkt civilsamhälle behövs.