Efterfrågan på kritiska metaller ökar med elektrifieringen, och ett av gruvföretagens måltavlor är havsbotten, trots farhågor om oåterkalleliga miljöeffekter. Nu har forskare undersökt artrikedomen före och efter provutvinning på 4000 meters djup i Stilla havet. Både växt- och djurliv minskade kraftigt i gruvmaskinens spår.
– Det behövs kritiska metaller för vår gröna omställning och de är en bristvara. Flera av dessa finns i stora mängder samlade i klumpar, noduler, på bottnen i djuphavet, men ingen har visat hur de kan tas upp eller vilken miljöpåverkan det skulle ha förrän nu, säger Thomas Dahlgren, marinbiolog vid Göteborgs universitet och en av ledarna för forskningsprojektet i en kommentar.
Under fem års tid har forskarna undersökt liv på havsbottnarna i ett område mellan Mexiko och Hawaii, Clarion-Clippertonzonen. Arterna i området inventerades under två års tid innan ett kanadensiskt prospekteringsbolag testade sin utrustning och två månader efter. Företaget samlade in 3000 ton noduler som innehöll bland annat koppar, kobolt och nickel.
Det visade sig att antalet djur minskade med 37 procent i spåret av maskinen som tog upp metallerna, och artrikedomen minskade med 32 procent.
Däremot var påverkan begränsad till det område där metallerna samlats in. Uppvirvlat sediment hade mindre påverkan än väntat, säger Thomas Dahlgren till DN:
– Det är något som har diskuterats mycket, att den här plymen av sediment skulle kunna skada bottenmiljön på stora avstånd, upp till flera kilometer bort. Men i våra prover 400 meter bort kunde vi inte se någon signifikant förändring.
Resultatet från forskningen kommer ha betydelse för den internationella myndigheten International seabed authority (ISA) som har som huvuduppgift att ta fram ett regelverk för gruvbrytning på internationellt vatten.
Nya arter
Den undersökta platsen ligger 4000 meter under vattenytan, är mörk och näringsfattig och består till stor del av outforskat växt- och djurliv. Bland de 788 identifierade arterna finns framför allt havsborstmaskar, kräftdjur och blötdjur som snäckor och musslor, flera av dem okända sedan tidigare.
– Jag har arbetat i Clarion-Clipperton-zonen i över 13 år, och detta är den i särklass största studien som har genomförts. I Göteborg ledde vi identifieringen av havsborstmaskarna. Eftersom de flesta arter är obeskrivna sedan tidigare var molekylära (DNA) data avgörande för att underlätta studier av biologisk mångfald och ekologi på havsbottnen, säger Thomas Dahlgren.
I Clarion-Clipperton-zonen finns uppskattningsvis 21 miljarder ton noduler, som skapar unika livsmiljöer för specialiserade djuphavsdjur som lever på dem. Samtidigt är större delen av områdets biologiska mångfald okänd. 30 procent av zonen är skyddad mot gruvbrytning.
– Nu är det viktigt att försöka förutsäga risken för förlust av biologisk mångfald till följd av gruvdrift. Detta kräver att vi undersöker den biologiska mångfalden i de 30 procent av Clarion-Clippertonzonen som skyddats. För närvarande har vi i stort sett ingen aning om vad som lever där, säger Adrian Glover, senior författare från Natural History Museum of London.
Ännu inga regler för djuphavsbrytning av metaller
Nästan halva jordens yta utgörs av internationellt vatten som inget land äger eller har rätt att bestämma över.
Miljöpåverkan från gruvbrytning på internationellt vatten regleras av International Seabed authority (ISA), med säte i Kingston, Jamaica.
ISA styrs av ett internationellt råd med representanter från de stater som ratificerat del 11 av FN:s havsrättskonvention. Myndigheten bildades 1994 och har som huvuduppgift att ta fram ett regelverk för gruvbrytning i djuphavet. Ett förslag till regelverk presenterades 2019, men det har ännu inte antagits.
Göteborgs universitet