En ny vetenskaplig rapport slår fast att världens korallrev har passerat en oåterkallelig gräns. Forskare beskriver situationen som planetens första klimatbrytpunkt – ett tecken på att den globala uppvärmningen nu driver ekosystem in i tillstånd av irreversibel kollaps.
Forskarna bakom rapporten Global Tipping Points, som leds av Steve Smith vid University of Exeter i Storbritannien, konstaterar att den snabba temperaturökningen under de senaste åren har utlöst omfattande korallblekning och massdöd i tropiska hav världen över. Den senaste globala blekningshändelsen, som inleddes i januari 2023, har enligt forskarna påverkat mer än 84 procent av planetens korallekosystem. Det är den fjärde globala blekningen på bara några decennier – men den mest omfattande hittills.
– Vi kan inte längre tala om brytpunkter som en framtida risk, säger Steve Smith:
– Detta är vår nya verklighet.
Enligt rapporten markerar korallernas kollaps ett avgörande ögonblick i klimatkrisens utveckling: för första gången har ett stort ekosystem på jorden passerat en tröskel där naturlig återhämtning inte längre är möjlig inom mänsklig tidsskala.
Rapporten, som offentliggörs inför klimattoppmötet COP30, bygger på en omfattande genomgång av omkring tjugo potentiella planetära brytpunkter. Dessa inkluderar inlandsisens kollaps i Grönland och Antarktis, förändringar i havsströmmar, stigande havsnivåer, torkdrabbade regnskogar och förlust av biologisk mångfald. Forskargruppen varnar för att flera av dessa system nu närmar sig samma typ av kritisk instabilitet som korallreven redan har nått.
Michael Studivan, korallekolog vid University of Miami i Florida, beskriver situationen som akut:
– Återhämtningsperioden som vanligtvis sker mellan störningar sker egentligen inte längre, och det är det stora problemet för koraller.
Han förklarar att korallernas blekning uppstår när de värmekänsliga djuren stöter ut de alger som lever i symbios med dem och som förser dem med syre, näring och färg. När temperaturen i haven stiger snabbt, mister korallerna sin energikälla och dör.
Sedan mitten av 2010-talet har forskare varnat för att korallreven kan vara bland de första ekosystem som kollapsar helt till följd av klimatförändringarna. Men fram till nyligen betraktades detta som en framtida risk, något som skulle inträffa längre fram under seklet. Den nya rapporten förändrar den bilden och markerar ett skifte i forskarsamhällets syn: klimatbrytpunkter är inte längre hypotetiska scenarier utan pågående processer.
Forskarlaget framhåller att även om världen lyckas stabilisera den globala uppvärmningen vid 1,5 grader över förindustriella nivåer – det centrala målet i Parisavtalet från 2015 – kommer korallreven att fortsätta att minska i omfattning. För att bevara dem i vad forskarna kallar en ”meningsfull skala” krävs att temperaturen sänks till omkring en grad över förindustriell nivå, vilket skulle innebära aktiv borttagning av koldioxid ur atmosfären.
Enligt rapporten är detta en enorm utmaning, eftersom den nuvarande utvecklingen pekar på att världen redan inom några år kommer att överskrida 1,5 graders gränsen. Temperaturerna i haven har slagit rekord flera år i rad, och 2024 blev enligt NOAA och Copernicus det varmaste året som någonsin uppmätts globalt.
Manjana Milkoreit, statsvetare vid Oslos universitet och medförfattare till rapporten, säger att situationen kräver en helt ny syn på internationell styrning och klimatpolitik.
– Vi har kunskapen. Det vi behöver är en styrningsform som matchar den här utmaningens natur.
Hon menar att världens institutioner hittills har fokuserat på gradvisa åtgärder för att minska utsläppen över tid, men att det nu behövs omedelbara och omfattande insatser. Det handlar både om att minska utsläppen snabbt och att bygga upp kapacitet för att få bort redan existerande koldioxid ur atmosfären – en teknik som ännu inte finns i tillräcklig skala.
Utöver korallreven pekar rapporten på att flera andra system står nära sina respektive brytpunkter, bland annat Grönlands isar, Arktis havsis och Amazonas regnskog. Om dessa ekosystem passerar sina trösklar kan följderna bli accelererande och oåterkalleliga förändringar i jordens klimatsystem.
Forskarna varnar för att planeten därmed riskerar att gå in i en självförstärkande uppvärmningsspiral, där smältande isar, brinnande skogar och döende havsekosystem i sin tur frigör mer växthusgaser. Det skulle göra det betydligt svårare att stabilisera klimatet, även om utsläppen minskas drastiskt.
Rapporten avslutas med en uppmaning till världens regeringar att agera i linje med vetenskapen. Forskarna betonar att mänskligheten fortfarande har en möjlighet att undvika de värsta följderna – men bara om utsläppen minskar snabbt och kraftfullt under det kommande årtiondet.
Koraller
Koraller är marina ryggradslösa djur som oftast lever i kolonier och bygger kalkrika skelett, vilket skapar strukturer som vi känner som korallrev. Många av de koraller som bildar tropiska rev lever i symbios med encelliga alger (ofta kallade zooxanthellae), vilka finns inuti korallens vävnader. Dessa alger använder solljus för fotosyntes och ger korallen näringsämnen (koldioxid, syre, kolhydrater etc.). I utbyte får algerna skydd och tillgång till koldioxid och näringsämnen från korallen. Denna symbios är nödvändig för att koraller ska klara sig i de näringsfattiga tropiska havsmiljöerna.
Koraller har relativt smala toleransintervall för temperatur, ljus, salthalt och andra miljöfaktorer. När havstemperaturen stiger bara någon grad över det normala under en längre tid, blir symbiosen stressad. Algerna producerar då skadliga reaktiva syreföreningar, vilket leder till att korallen “kastar ut” algerna för att skydda sig själv — detta gör att korallen bleknar (bleaching) eftersom den mister sin färg som kommer från algerna.
När korallen har förlorat sina alger, saknar den en större del av sin näringskälla och blir mer sårbar för sjukdomar och svält. Om stressen varar för länge (t.ex. temperaturerna håller sig höga under veckor till månader) kan korallen dö.
Forskning visar att många koraller bleknar när vattentemperaturen överskrider den genomsnittliga maximala temperaturen för varmaste månad med ungefär 1 grad under en längre period, och att dödlighet ofta inträffar om överskridandet når 2 grader under liknande tidsperioder.
En annan orsak till känslighet är att korallers förmåga att anpassa sig eller utveckla genetisk tolerans är relativt begränsad, särskilt med snabba klimatförändringar.
Vissa korallpopulationer verkar utveckla en viss ökning i temperaturtolerans över tid – till exempel har man i vissa studier observerat att korallgrupper ökar sin tolerans med cirka 0,1 grader per decennium. Men denna hastighet anses ofta vara otillräcklig jämfört med den takt med vilken havstemperaturerna stiger på grund av klimatförändringar.
Förutom temperaturstress kan förhöjda temperaturer också öka förekomsten av patogena bakterier som angriper koraller – en välkänd bakterie i detta sammanhang är Vibrio coralliilyticus, som har förknippats med temperaturberoende korallblekning och skador.
Sedan början av 2023 har ett globalt massblekningsfenomen pågått, där över 84 procent av världens korallrevsareal har utsatts för värmestress som kan orsaka blekning. Detta är den största globala blekningshändelsen som dokumenterats hittills.
UNEP: The world’s corals are bleaching – here’s whyCoral bleaching
Resilience of coral reefs