Naturskyddsföreningen slår fast att hur Sverige och världen väljer att genomföra klimatomställningen avgör hur mycket nya metaller och mineral som kommer att behövas. En ny rapport visar att upp till 80 procent av materialbehovet kan kopplas till transportsektorn – men att behovet kan minska kraftigt genom effektivare system och smartare samhällsplanering.
Enligt Naturskyddsföreningens färska rapport ”Vägval i klimatomställningen – avgörande för efterfrågan på metaller och mineral”, spelar valen i energi- och transportsektorn en avgörande roll för hur mycket naturresurser som krävs för att nå klimatmålen. Analysen bygger på tre framtidsscenarier som visar hur olika vägar för att ställa om samhället påverkar efterfrågan på metaller och mineral. Resultaten visar att transportsektorn ensamt står för upp till 80 procent av materialbehovet som uppstår i klimatomställningen – motsvarande omkring 1,7 miljoner ton metaller och mineral.
Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, understryker att en effektiv klimatomställning kan minska behovet av nya gruvor och samtidigt begränsa miljöskador.
– Det går att genomföra den nödvändiga klimatomställningen effektivt och samtidigt begränsa antalet nya gruvor. Genom att utnyttja metaller och energi mer effektivt och anpassa energi- och transportsystemen efter tillgången på material kan klimatutsläppen minskas samtidigt som de negativa konsekvenserna av många nya gruvor kan undvikas, säger Lexén i ett pressmeddelande.
Rapporten varnar för att en enkel övergång från fossildrivna bilar till elbilar riskerar att skapa nya miljöproblem. Om dagens bilberoende samhälle behålls, men bilarna enbart byts ut mot eldrivna fordon, skulle transportsektorn kräva merparten av de metaller som behövs för klimatomställningen.
– Om dagens fossildrivna bilar ersätts med elbilar kommer transportsektorn att sluka hela 80 procent av alla metaller som behövs för klimatomställningen, vilket skulle leda till att många nya gruvor som skulle behöva öppnas med stor negativ påverkan på livsviktig natur. Naturskyddsföreningen anser att klimatomställningen måste genomsyras av nytänkande inom transportsektorn och av effektivitet på alla plan, och att den inte får leda till nya allvarliga miljöproblem, säger Karin Lexén.
I rapporten presenteras flera förslag på hur samhället kan minska sin materialförbrukning utan att bromsa klimatomställningen. Bland annat betonas vikten av att bygga ett mer funktionscentrerat transportsystem, där mobilitet delas och nyttjas effektivt snarare än att varje individ äger ett fordon. Färre och mindre fordon, mindre batterier, ökad återvinning och smart användning av befintlig infrastruktur – som elbilspooler och flexibel elanvändning – lyfts fram som centrala åtgärder för att minska resursbehovet.
Naturskyddsföreningen betonar också vikten av att energi- och resursförbrukningen totalt sett måste minska. Det ständiga tillflödet av icke förnybara råvaror och bränslen måste upphöra, samtidigt som investeringar i innovation och återvinningssystem behöver öka. Enligt rapporten är det avgörande att hela infrastrukturen som innehåller metaller och mineral – från fordon till vindkraftverk – utnyttjas mer effektivt under sin livstid.
Analysen visar dessutom att den globala tillgången på centrala metaller är ojämnt fördelad. Om världens reserver av nickel, kobolt och litium skulle delas lika mellan jordens invånare, skulle Sverige inte ha tillgång till tillräckliga mängder av dessa tre nyckelmaterial för att möta den inhemska efterfrågan, oavsett vilket klimatscenario som används. Den slutsatsen understryker vikten av att prioritera materialeffektivitet och återvinning framför ständigt ökad nybrytning.
Bakgrunden till rapporten är att intresset för nya gruvetableringar i Sverige ökat kraftigt under de senaste åren, ofta med argumentet att de är nödvändiga för den gröna omställningen. Naturskyddsföreningen menar dock att en storskalig expansion av gruvdriften riskerar att skapa nya miljökonflikter och hota viktiga naturvärden. Organisationen anser att Sveriges klimatstrategi måste bygga på en cirkulär ekonomi där resurser används på ett smartare sätt.
Vägval i klimatomställningen – avgörande för efterfrågan på metaller och mineral
Rapporten ”Vägval i klimatomställningen – avgörande för efterfrågan på metaller och mineral” analyserar hur Sveriges och världens klimatomställning påverkar behovet av metaller och mineral, med särskilt fokus på energi- och transportsektorerna. Den visar att valet av teknik, politik och samhällsstrategi får avgörande konsekvenser för både miljö och resursanvändning.
Naturskyddsföreningen betonar att klimatomställningen måste ske inom planetens gränser och att samhällen måste förändras i grunden, inte bara genom tekniska lösningar. Rapporten varnar för att klimatet ofta används som argument för ökad exploatering, vilket riskerar att driva fram nya miljöproblem snarare än att lösa de gamla.
Huvudresultat:
- Ökad användning av metaller och mineral:
Klimatomställningen leder med stor sannolikhet till att efterfrågan på metaller och mineral ökar. Beräkningar visar att behovet i Sverige kan variera mellan 1,6 och 2,5 miljoner ton metaller (exklusive järn och stål) till år 2045, beroende på vilken väg som väljs för energi- och transportomställningen. - Transportsektorn dominerar:
Transportsektorn står för 60-80 procent av den totala efterfrågan på metaller och mineral i de undersökta scenarierna. Hur snabbt elektrifieringen sker, hur många fordon som finns och hur stora batterierna blir får därför stor betydelse för resursåtgången. - Sveriges begränsade tillgång:
Sverige är nettoimportör av flera kritiska metaller som nickel, kobolt och litium – centrala råvaror i batteritillverkning. Om världens metallresurser skulle fördelas rättvist mellan jordens invånare, skulle Sveriges tillgång inte räcka för att möta den förväntade efterfrågan. - Gruvornas miljöpåverkan:
En ökad gruvbrytning medför alltid stora och ofta irreversibla skador på naturen, inklusive risker för föroreningar, vattenbrist, markkonflikter och negativ påverkan på biologisk mångfald. Särskilt utsatta områden är de delar av Sápmi där gruvdrift hotar renskötsel och samiska rättigheter.
Naturskyddsföreningens slutsatser och rekommendationer:
Rapporten slår fast att en verkligt hållbar klimatomställning inte kan bygga på ständigt ökande materialflöden, utan måste präglas av tillräcklighet, effektivitet och cirkularitet. Föreningen föreslår fyra huvudsakliga inriktningar:
- Minskad energi- och resursförbrukning:
Transportsystemet bör utvecklas från att vara fordonscentrerat till att vara funktionscentrerat, med färre fordon, mindre batterier och effektivare energianvändning. - Effektivt utnyttjande av befintliga metaller:
Infrastruktur och teknik som redan finns – som elbilar, vindkraftverk och elnät – måste användas mer intensivt. Delningstjänster och flexibel elanvändning kan minska behovet av nyproduktion. - Ökad cirkularitet och återvinning:
Återvinning av metaller har stor potential men är idag begränsad. För att nå ett cirkulärt system krävs bättre lagstiftning, högre lönsamhet för sekundära material och ökade investeringar i processindustrin. - Investeringar i ny teknik och styrning:
Stora satsningar behövs på innovation för energianvändning, transport och återvinningssystem. Detta minskar beroendet av ny gruvbrytning och stärker en hållbar industriell utveckling.
Internationella perspektiv:
Rapporten lyfter också geopolitiken kring råvaror. Världens metallproduktion är starkt koncentrerad – exempelvis står Kina för majoriteten av sällsynta jordartsmetaller och grafit, medan kobolt till stor del utvinns i Kongo under osäkra arbetsvillkor. Detta skapar sårbarheter och maktförskjutningar i den globala ekonomin.
EU har svarat med att anta Critical Raw Materials Act (2023), som ska minska beroendet av importerade råvaror. Målen till 2030 är att unionen ska täcka tio procent av sitt behov genom egen utvinning, fyrtio procent genom bearbetning och tjugofem procent genom återvinning. Högst sextiofem procent av någon råvara får komma från ett enskilt land utanför EU.
Samlad slutsats:
Naturskyddsföreningen framhåller att klimatomställningen måste genomföras på ett sätt som inte skapar nya miljö- och rättviseproblem. En hållbar framtid kräver att samhällets energibehov tillgodoses inom planetens gränser, att efterfrågan på nya metaller begränsas, och att återvinning, effektivisering och livsstilsförändringar blir kärnan i den gröna omställningen.
Vägval i klimatomställningen – avgörande för efterfrågan på metaller och mineral