Restaurering av ålgräsängar har utvecklats från ett experiment på liten skala till framgång i stor skala. Samtidigt kan både svanar och krabbor orsaka problem under processen och forskare framhåller att det bästa är att skydda redan existerande ålgräsängar.
Ålgräsängar kallas ibland för barnkammare för fiskar, och är ett viktigt ekosystem i havsmiljön. Ängarna kan binda kol, och motverka erosion men har under flera årtionden försvunnit från svenska vatten, framför allt längs västkusten. Därför har restaurering av ålgräsängar blivit en viktig åtgärd för att skydda den biologiska mångfalden. Nu har forskargruppen Zorro på Göteborgs universitet sammanställt sina erfarenheter av att skala upp restaurering av ålgräsängar i en uppdatering av en handbok för restaurering som gavs ut för första gången 2016.
– Vi har lärt oss otroligt mycket sedan den första handboken kom ut. Under de här åtta åren har ålgräsrestaurering utvecklats från småskaliga, experimentella försök till en etablerad och fungerande metod för storskalig restaurering. säger Louise Eriander, forskare på Institutionen för marina vetenskaper.
Svanar och strandkrabbor
Under forskargruppens arbete med restaurering har de upptäckt att såväl svanar som krabbor kan orsaka skador på nyplanterade ålgräsängar. Svanar betar ålgräs naturligt men i ålgräsängar med nya skott har svanar skadat dem i de fall planteringen är gles. Därför har forskarna planterat nya skott djupare, på minst 1,5 meters djup, då kan svanarna inte nå dem.
Även strandkrabbor har orsakat skador på nyplanterade ålgrässkott. Forskarna lyfter hur en ålgräsplantering i Kosterfjärden 2020 i stort förstöres av strandkrabbor. De nya skotten hade knipsats av och forskarna tror att strandkrabbor låg bakom skadorna.
– Det verkar som att krabborna ger sig på ålgrässkotten och att skadorna ökar på hösten när det börjar bli ont om mat. Vi vet inte varför. Analyser av maginnehåll visar att de kan äta av skotten, men framför allt verkar de bli provocerade och knipsar av skotten, säger Louise Eriander.
Tätare plantering
För att motverka skador från strandkrabbor testar forskargruppen nu att fiska upp strandkrabbor innan ålgräs planteras och att plantera de nya skotten tätare. Resultaten har hittills varit positiva.
En annan aspekt som har visat sig vara viktig är att ålgräsets genetiska variation och hur olika ängar är placerade spelar roll. För att ängarna ska kunna spridas gäler det att de inte är för isolerade eftersom det gör dem mer sårbara.
– Genom att välja donatorängar med hög genetisk variation kan vi öka chanserna att ålgräset etablerar sig och har möjlighet att sprida sig till nya områden, säger Louise Eriander.
Sandtäcka botten
Ytterligare en metod som har visat sig framgångsrik, om än dyr, är att täcka havsbotten av sand. Ett exempel där sandtäckning har varit framgångsrik är en restauering som har gjorts utanför Stenungsund där tillväxten har ökat dramatiskt efter fyra säsonger. Men ännu viktigare än att restaurera ålgräsängar att vidta åtgärder som ser till att skydda de som redan finns.
– Det är dock viktigt att komma ihåg att trots att vi idag har fungerande metoder för att restaurera ålgräs, är det alltid mycket bättre att i första hand skydda ålgräsängar, säger Louise Eriander.
Handboken ska nu också översättas till engelska så att liknande projekt i andra länder ska kunna dra nytta av forskargruppen Zorros erfarenheter.