Vätgas har stor potential att minska behovet av fossila bränslen till flyg, sjöfart och tunga transporter i Västerbotten, men det krävs nationella styrmedel och långsiktiga regelverk för att ta vara på möjligheterna. Det visar en ny rapport från IVL Svenska miljöinstitutet.
Vätgas ses ofta som en nyckel i omställningen till ett hållbart energisystem, för sin förmåga att lagra förnybar el, driva tunga transporter och potential att göra vår klimatbelastande stålindustri fossilfri.
Med rika resurser av förnybar vind- och vattenkraftsenergi, som idag ger ett relativt stort elöverskott, har Västerbotten goda förutsättningar att producera grön vätgas, konstaterar IVL i sin nya kartläggning.
– Den största potentialen för vätgasanvändningen finns inom transportsektorn i Västerbotten, både för flyg, sjöfart och tunga transporter. Ett annat område som blivit mer aktuellt utifrån det geopolitiska läget är vätgasens roll för att minska beroendet av fossil energi och öka samhällets motståndskraft, vilket vore spännande att utforska mer för Västerbottens del, säger Sara Wård Edvall, projektledare på IVL Svenska miljöinstitutet i ett uttalande.
Lokala, självförsörjande system och industrikluster
Den kartläggning som IVL har gjort tillsammans med aktörer i Västerbotten visar att det finns goda förutsättningar för att öka både produktionen och användningen av vätgas i regionen.
IVL har värderat olika scenarier efter miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter.
Vad som avgör hur stor potentialen blir är bland annat elpriset, och om det går att få till samarbete med industrier i regionen, och tillgången till en kustnära pipeline för export. Restvärme från vätgasproduktion kan också användas för uppvärmning, enligt rapporten. Den syrgas som också är en restprodukt från produktionen kan användas i exempelvis massabruk, vattenreningsverk och på sjukhus och vårdcentraler.
Såväl lokala, självförsörjande system som centraliserade, storskaliga lösningar kan ge klimatvinster, enligt rapporten, som inte pekar ut något enskilt scenario som tydligt fördelaktigt.
Till exempel kan en utspridd etablering av anläggningar för produktion av vätgas ha fördelen att det skapas nya arbetstillfällen och ett robustare elsystem, men nackdelen att det kan bli markkonflikter och förstörda naturvärden i jämförelse med om vätgasproduktion läggs i anslutning till exempelvis en vindkraftspark där markanvändningen redan är planerad.
– Arbetet visar hur viktigt det är att det finns en platsanpassad strategi när man ska bygga ut ekosystemet för vätgas och att det finns en helhetssyn kring allt från teknik till markanvändning och social acceptans, säger Sara Wård Edvall.
Kräver förutsägbarhet
Men för att ta vara på den potential som finns i vätgasen behövs tydliga nationella styrmedel och långsiktiga regelverk på nationell nivå, eftersom det krävs förutsägbarhet för att få till de investeringar som krävs, menar IVL. På regional nivå krävs samordning mellan offentliga aktörer och näringsliv.
”För att realisera regionens vätgaspotential krävs strategisk planering och ett holistiskt angreppssätt som omfattar teknik, infrastruktur, markanvändning och social acceptans”, står att läsa i rapporten.
Vätgas är en energibärare
Vätgas består av två väteatomer och är gasformigt vid rumstemperatur och normalt tryck.
Precis som elektricitet är vätgas en energibärare, som kan användas för att lagra, transportera och tillhandahålla energi från exempelvis sol och vind.
De vanligaste sätten att lagra vätgas är i komprimerad form vid högt tryck, eller i flytande form, vilket den får vid –253 grader Celsius.
När vätgas reagerar med syre frigörs stora mängder energi. Det gör vätgas till ett kraftfullt bränsle som till exempel kan användas för att driva fordon och elgeneratorer.
I bränslecellsbilar omvandlas vätgasens lagrade energi tillbaka till el i en reaktion med syre. Restprodukterna blir värme och vatten.
Industrin har använt vätgas i över hundra år. I dag används vätgas som råvara inom kemisk industri, till exempel för att tillverka ammoniak som sedan används för att göra konstgödsel.
