”Fredstänkande är att se fienden som en medarbetare”

– Istället för att försöka avskräcka fienden behöver vi synliggöra de berättelser som leder till krig. Människor vars grundläggande behov hotas kommer att använda våld oberoende av konsekvenserna när de inte ser något alternativ, säger Karin Utas Carlsson.

2022 tilldelades hon Folkets Fredspris av Fredsrörelsen på Orust och ämnet för hennes avhandling är fredlig konfliktlösning.

Karin Utas Carlsson efterfrågar en grundlig analys av intressen hos olika parter liksom orsaker till konflikter och konsekvenser av olika handlingar.

– I dag byggs kärnvapenbaser och det tillverkas vapen i enorma mängder. Hur har man tänkt sig fortsättningen efter ett eventuellt vapenstillestånd? Vart tar alla vapen vägen? Vilka risker finns med den mänskliga faktorn och användningen av kärnvapen? Detta är frågor som vi aldrig fått något svar på, säger hon.

Tillgodose behov

Att förebygga våld handlar enligt Karin Utas Carlsson om att tillgodose allas behov.

– Orsakerna till konflikter handlar om att människor, grupper och stater ser sina grundläggande behov hotade, vilket man behöver ta hänsyn till för att kunna hantera konflikter och undvika en upptrappning. Dessa behov behöver tillgodoses. Konflikter på global och lokal nivå har således mycket stora likheter och hanteras bäst enligt samma principer, säger hon och fortsätter.

– Även i politiska sammanhang finns stora möjligheter att utnyttja kunskaper och erfarenheter från psykologer och socialarbetare. Avskräckning, hot och tvång väcker motstånd och en känsla av att man måste försvara sig, vilket leder till motangrepp och upptrappning. För att skapa det fredliga samhället är tillit viktigt och då bör man inte anfalla, hota eller provocera.

Så hur skapar man tillit?

– Vi behöver tänka makt MED, inte makt ÖVER. Makt ÖVER-tanken utgår endast från det egna perspektivet, man utser fiender, tänker i rätt och fel, ond och god. Makt MED-tanken går ut på att alla parters perspektiv undersöks. På så sätt blir lösningarna långsiktiga och man skapar tillit och förtroende. Även om vi inte alltid tycker likadant, är det viktigt att se de likheter vi har.

Upptrappning

En auktoritet kan aldrig tvinga någon att tänka på ett annat sätt, enligt Karin Utas Carlsson, som jämför med ett barn som inte vill läsa sin läxa.

– Att hota med straff leder ingenstans, snarare förvärrar det ofta situationen. Barnet låser sig och utvecklar kanske stress och nervositet. Om man däremot försöker utreda varför barnet inte vill läsa läxan kan man komma mycket längre. Finns det någon konflikt eller någon rädsla som barnet grubblar över? Är det något barnet inte förstått i undervisningen? Det fungerar likadant på global nivå.

Karin Utas Carlsson ser stora likheter på lokal och global nivå när det gäller hur konflikter trappas upp.

– Det börjar oftast med att en av parterna går från sakfrågan till att skuldbelägga motparten, tilliten skadas och konflikten trappas upp. Negativa förväntningar skapas, man går till motangrepp och skuldbeläggningen ökar. Fler människor dras in i konflikten, kanske hela grupper och antalet konfliktområden ökar. Negativa känslor, föreställningar och tolkningar ökar. Kontakten bryts, man minns gamla oförrätter. Principer står på spel, avstånden växer. Man tänker på hämnd och minns det hemska.

Att vända fienden till medarbetare

Skadad tillit försvårar nedtrappning, enligt Karin Utas Carlsson, som menar att snabba motåtgärder krävs för att hantera konflikter.

– Stora konflikter har ofta djupa rötter. Situationer innehåller så mycket som är svårutrett och komplicerat. Människor följer traditioner och vanor. Man har olika värderingar och känslor. Vi måste tänka nytt när vi hanterar konflikter. Försöka skapa en värld där vi förebygger och försöker ta bort orsakerna. Utreda vilka behov som finns. Inte utgå från att några är onda och andra är goda.

Men handlar inte internationella konflikter ofta om att det finns brist på resurser och att vissa stater, grupper och människor anses vara aggressiva till sin natur?

– Konflikter är varken onda eller goda vilken nivå de än är på. Konflikter är nödvändiga för vår utveckling och behöver hanteras. Fredstänkande innebär att inte tänka på motparten som en fiende utan som en medarbetare för att lösa problemet. Internationellt ser vi istället hur fiendebilder skapas, vilket man anser rättfärdigar negativa handlingar som ger upphov till rustningar och krig.

Lära av det personliga

Internationella allianser för att skapa så kallad kollektiv säkerhet leder till upptrappning av konflikter, enligt Karin Utas Carlsson.

– Eftersom man menar att den ”starkaste” vinner, måste man ju skaffa fler och fler vapen. Det är ett handlande som givetvis leder till att motparten känner sig hotad. Genom byggandet av allianser hamnar vi i ett säkerhetsdilemma – ena sidan av en konflikt tycker att den bygger upp ett försvar, eftersom motparten anses vara aggressiv. Men motparten tänker precis likadant fast omvänt – de måste också ha ett försvar eftersom motparten är aggressiv. Detta leder till kapprustning, säger hon och fortsätter.

– Det internationella borde lära av det personliga. Om grannen irriterar mig går jag inte dit och slår eller hotar hen. Istället försöker jag inleda ett samtal, analysera varför de till exempel vill såga ner ett träd som skymmer sikten för dem. Dessutom berättar jag för grannen vad trädet betyder för mig. Genom att skapa en dialog kan vi troligen komma fram till en lösning.

Vinna-vinna

En långsiktig konflikthantering handlar om att båda parter vinner på lösningen, enligt Karin Utas Carlsson.

– Samtidigt som vi arbetar för att förebygga våld är det viktigt att försöka bidra till att skapa det samhälle vi vill ha. Enligt FN-stadgan ska konflikter mellan stater i första hand lösas med fredliga medel. Även Palme pratade om gemensam säkerhet – ingen är säker om inte alla är säkra. Vi behöver ändra makttänkandet till ett samarbetstänkande. Vi behöver se orsakerna till en konflikt, tänka logiskt och vi behöver ta konsekvenserna i beaktande.