Under drygt tusen år var Uppåkra, söder om Lund i Skåne, ett betydande maktcenter. Detta trots att härskarnas hall brann flera gånger och trots att det var en period av pest och missväxt. Nu försöker arkeologer förstå vad som gjorde att Uppåkra kunde stå pall under så många år, skriver tidskriften Forskning och framsteg.
Från 100-talet före kristus och fram till 950 efter kristus var Uppåkra en av de viktigaste platserna i Norden. Det här var en dramatisk tid på många sätt; under de första århundradena efter kristus härjade flera pestepidemier i Europa, vulkanutbrott orsakade missväxt och romarriket föll samman. Trots detta överlevde Uppåkra. För att förstå varför håller arkeologerna just nu på att gräva ut härskarnas stora hall där man kan få ledtrådar till hur makten var organiserad.
– Vi söker människan, samhällsdynamiken och ekonomin, säger Mats Roslund, professor i historisk arkeologi vid Lunds universitet och en av grävningens två projektledare, till Forskning och framsteg.
Under Uppåkras tid som maktcentrum verkar hallen ha brunnit ner minst tre gånger. Däremot verkar kulthuset, som låg bara några meter från hallen, ha klarat sig under 800 år. Kulthuset visar enligt arkeologerna vilken central betydelse Uppåkra hade som kultplats.
Romerska spår
Arkeologerna har även kunnat se att Uppåkra hade mycket utbyte med romarriket, som har satt spår både i religionen och den militära organisationen. Man har även hittat romerska mynt och ett romerskt spänne på platsen. Till skillnad från Romarriket, som föll på 400-talet levde dock Uppåkra vidare fram till mitten av 900-talet då makten förflyttades till Lund.
Så vad gjorde att Uppåkra kunde överleva så länge? Enligt arkeologerna är det oklart om de pestepidemier som drabbade södra Europa 100-talet och 500-talet nådde upp till Norden. Däremot drabbades Uppåkra precis som övriga Europa av svält och missväxt på grund av vulkanutbrotten år 536 och 540 som förmörkade solen och sänkte temperaturen. På grund av detta tror forskare vid Lunds universitet att man gick över från kor till gris- och fårboskap som klarar sig på magrare bete.
Löst organiserat
Överhuvudtaget verkar man ha haft en stark förmåga att anpassa sig efter nya förutsättningar. Dessutom fanns det runt Uppåkra små byar som försåg eliten i Uppåkra med förnödenheter.
– Det var en löst organiserad typ av bebyggelse, lite likt de öländska byarna vid samma tid. Men de var inte beroende av centralplatsen, utan bar sig själva. De var som Uppåkra i miniatyr, en stormannagård omgiven av mindre gårdar. Uppåkra med omlandet var hierarkier på flera nivåer, ömsesidigt beroende av varandra, säger Håkan Aspeborg, som har lett själva utgrävningarna.
Dessutom hade guld strömmat in till Uppåkra under lång tid, dess härskare hade tagit ett fast grepp om makten och den hade en central betydelse som kultplats under många århundraden.
– Uppåkra är ett lyckat exempel på hur människor tagit höjd för kriser. Har man knutit till sig tillräckligt med resurser slår inte en kris lika hårt, säger Torbjörn Ahlström, den andra av utgrävningens projektledare, till Forskning och framsteg.
