Företag och politiker har en alltför snäv bild av hur industrins koldioxidutsläpp ska minska. Istället för att bara fokusera på ny utveckling borde man också se till hur man kan energieffektivisera inom det befintliga systemet – det är några av slutsatserna i en ny forskningsartikel.
– Många tänker att investeringar i ny energisnål utrustning räcker. Men då kan man inte uppfylla hela potentialen i energieffektivisering, säger Patrik Thollander, professor i energisystem vid Linköpings universitet.
Ett, något förenklat, exempel på det här kan vara att ett företag investerar i att köpa mer energieffektiva glödlampor men missar att spara energi genom att helt enkelt släcka lamporna när de inte används. ”Detta gäller i ännu högre grad i industriella energisystem där en mängd olika tekniker bildar processer och system som är betydligt mer komplexa till sin natur än investeringen i och användningen av glödlampor”, skriver man i artikeln.
Enorma minskningar
Under 2022 släppte världens industrier ut 9,2 gigaton koldioxid, enligt beräkningar från Internationella energimyndigheten IEA. Om utsläppen minskade med 5 procent så motsvarar det lika mycket som tio länder i Sveriges storlek släpper ut varje år. Det är alltså enorma minskningar som skulle kunna göras enbart genom att effektivisera, och ändå är kanske beräkningen på fem procent i lägsta laget.
– Det en ganska återhållsam uppskattning, det skulle till och med kunna vara mer, säger Patrik Thollander.
I artikeln nämner man också Österrike som genom ett särskilt energieffektiviseringsprogram lyckades öka sin effektivisering med 165 procent.
Sociala konstruktioner
Patrik Thollander har tillsammans med kollegor från bland annat Högskolan i Gävle och Stockholm Resilience Center identifierat nio olika ”sociala konstruktioner” där möjligheten till minskade utsläpp är stor. Det handlar bland annat om kunskapskridning, att etablera en företagskultur som främjar förändring och ökad samverkan mellan personer med olika erfarenheter.
– Som ingenjör tänker jag tekniklösningar i första hand. Men potentialen kan utvecklas om man jobbat med hela system och i samverkan med andra kompetenser som har ett annat mindset. Vi behöver jobba interdisciplinärt för att lyckas, säger Patrik Thollander.
Energieffektivisering är långt ifrån något nytt koncept. Redan på 1970-talet, under den så kallade oljekrisen, började man prata om behovet av att effektivisera, men då främst av ekonomiska skäl. I dag, med en alltmer akut klimatkris, har behovet blivit ännu större.
Tre exempel på storskalig energieffektivisering:
Användning av centrala anläggningar för fjärrvärme och fjärrkyla, vilka kan vara mer energieffektiva än mindre anläggningar.
Tillvaratagande av industriell spillvärme.
Ökad användning av kollektivtrafik, vilken vanligtvis använder mindre energi per person än vad enskilda transporter gör.
