Så kan fritidsodlarna bidra till ökad beredskap

– De små fritidsodlarna har en enorm fördel. De kan producera mat utan maskiner, de är inte beroende av transporter och med rätt kunskap kan de även producera egen jord, gödsel och utsäde, säger Marek Rolenec, projektledare på For och en av författarna till rapporten, under ett webbinarium i samband med rapportsläppet.

Nyligen slogs strömmen i stora delar av Spanien och Portugal ut under många timmar. Många människor kunde inte ta sig till livsmedelsbutikerna för att handla mat och transportkedjorna slutade fungera. Under webbinariet lyfts det här som ett exempel på hur sårbart vårt nuvarande livsmedelssystem är. Istället för att förlita oss på att de stora företagen ska förse med oss mat kan vi i hög utsträckning odla vår egen mat. Det här är något som många redan gör men det är samtidigt en resurs som samhället inte har lyckats ta tillvara på fullt ut, menar författarna.

En tröskel till att börja odla kan till exempel vara brist på mark, tidsbrist samt kunskapsbrister när det gäller sådant som förvaring och förädling. Här skulle det offentliga kunna gå in och stötta och skapa incitament menar författarna i rapporten.

– De senaste årens debatt och arbete kring Sveriges livsmedelsberedskap har helt och hållet fokuserat på att upprätthålla dagens extremt sårbara livsmedelssystem. När regeringen i slutet av mars presenterade sin Livsmedelsstrategi 2.0 lades stort fokus på åtgärder för att öka exporten av Ahlgrens bilar. Tyvärr saknades dock en plan för hur en inhemsk livsmedelsproduktion ska kunna bedrivas utan insatsmedel och negativ klimatpåverkan, säger Marek Rolenec i ett pressmeddelande.

Kunskap om odling i skolan

I rapporten presenteras en mängd förslag på vad man skulle kunna göra både från statligt och kommunalt håll. Några exempel på vad staten skulle kunna göra är att ställa krav på att mark resurser för odling ska ingå vid planering av bostadsområden, att inför en ”grön skatteväxling” som till exempel skatteavdrag för arrenden och odling som friskvård, att öka kunskapen om odling genom medborgarutbildningar och att kunskap om odling skrivs in skolans läroplaner. Det sista trycker Marek Rolenec på som något särskilt viktigt.

– Den senaste tiden har man gjort en snabb-beredning för att kunskap om Nato ska komma in i läroplanen. Det är säkert viktigt men jag skulle ännu hellre se att barnen fick lära sig om odling, säger Marek Rolenec under webbinariet.

På kommunal nivå görs redan mycket, Marek Rolenec lyfter fram Göteborg som ett positivt exempel:
– I Göteborg har staden skapat ytor för gemensamhetsodlingar och även mindre kommersiella odlingar, anställt en stadsbonde som ger stöd och råd till nya odlare och anordnar kurser för nya odlare. Syftet är att skapa biologisk mångfald, rekreation, sociala mötesplatser, trygghet, medvetna konsumenter, arbetstillfällen och närproducerad mat framställd genom ekologiska principer.

Saknas kunskaper om lagring och konservering

Ett annat exempel är Trosa kommun Eva Westergren har arbetat med projektet Odla vardagsmaten tillsammans med kommunen. Inom projektet har man jobbat mycket med att kunskap om odling ska nå ut till alla invånare i kommunen. Eva Westergren menar att det har varit lyckosamt eftersom kommunen redan på ett tidigt stadium insåg hur viktigt det är att kunna odla egen mat vid en långvarig kris. Några problem som hon har stött på i samband med projektet är dels bristen på odlingsyta, men också att en del kunskap saknas i kommunen.
– Det finns väldigt många trädgårdsmästare där ute som kan mycket om odling men som kanske inte är så bra på till exempel näringstäthet, lagring och konservering, säger hon.

Även Eva Westegren lyfter vikten av att odling kommer in i läroplanerna.
– Om man till exempel ska bygga en odlingslåda så kan man få in flera olika ämnen där. Slöjd, matematik, språk och konsumentkunskap, säger hon.

Eva Johansson, den andra av rapportens två huvudförfattare, tror att många kommuner skulle kunna inspireras av Göteborg, Trosa och Södertälje där där man kan få odlingsrådgivning från kommunen.
– Det finns nyfikenhet och intresse att veta mer och ta del av andras erfarenheter, det ser vi i de svar vi fått på enkäter till kommunerna. Kanske kan vi bidra genom att initiera ett nätverk för kommuner som vill utveckla verksamheter för att fler ska kunna och vilja odla på egen eller kommunal mark, säger hon.

”Naivt att tro att marknaden ska lösa allt”

Någon som också medverkade under webbinariet var David Jonstad, omställare och författare till två böcker om krisberedskap: Kollaps och Jordad.

David Jonstad menar att skälet till att inte fler kommuner inte redan i dag gör som till exempel Trosa är att det i Sverige länge funnits en fäbless för det storskaliga och centraliserade.
– Under 60 års tid har vi haft en politik som har slagit ut små kvarnar, gårdar och slakterier. Nu börjar fler och fler inse att det här inte håller och att det har varit naivt att tro att marknaden ska lösa allt, säger han.

David Jonstad förutspår att de kommande trettio åren kommer präglas av stora globala kriser och att varje region kommer behöva ta ett större eget ansvar.
– Vi lever i en historisk parents. För inte så länge sedan var det helt självklart att själv producera en del av den mat vi åt och fortfarande ser det ut så på många håll i världen, till exempel Ryssland och Ukraina.

Trots att han är besviken på den nya livsmedelsstrategin så är David Jonstad ändå hoppfull inför framtiden. Bland annat menar han att kunskapen om att bygga resilliens tillsammans med sina grannar har ökat mycket under och efter pandemin.

Förslagen i rapporten har arbetats fram genom intervjuer med ett 30-tal personer inom forskning, politik, kommunal verksamhet, utbildning, omställningsrörelsen och ett flertal fritidsodlare samt genom 1000 enkätsvar från medlemmar i For:s medlemsorganisationer, riksdagsledamöter och kommuner.

Läs mer: Rapport: Intresset för odling växer från redan höga nivåer