Dokumentärfilmare visar skevheterna i vår relation till djuren

”En snigel vet kanske inte om att den är en snigel. Kanske är det omöjligt att göra en människa omedveten om sig själv. Men låt oss leka med idén att det okända inte är en apa i buren framför dig utan att det är du som stirrar tillbaka på dig själv genom en spegel. En främling. En snigel.”  Så inleder Isabella Rossellinis speakerröst, samtidigt som kameran långsamt zoomar in på en snigel. Texten till voice-overn är skriven av Zara Uzun Kjellner.

Vi får sedan i ett antal scener följa människors interaktioner med djur i olika miljöer, från hundutställningar till travbanor till djurparker, djuraffärer och många andra platser. Den stillastående kameran registrerar men utan att kommentera, istället lämnas vi som tittare att tolka de scener som möter oss.

Idén till filmen föddes när Sally Jacobson och Tuva Björk möttes på en filmskola och upptäckte att de båda hade ett intresse kring människors och djurs relation.

Filmade besökare i djurpark

Tuva, som kommer från Helsingfors, hade filmat besökarna i en djurpark där och funderat på att göra en dokumentär som skulle handla om besökarna istället för djuren och Sally hade filmat vanliga djur på Stockholms gator som råttor, fåglar och husdjur.

– Jag ville utforska människans möte, eller icke-möte, med de här djuren. Hur vi beter oss när vi möter andra djur och hur olika det är gentemot olika djur. Vissa ser vi som skadedjur och vissa ser vi som våra husdjur. Varför är det så? Och vad blir konsekvenserna av det, säger Sally Jacobson.

De började hjälpa varandra med sina olika projekt, men ganska snart bestämde de sig för att istället slå ihop dem. Resultatet blev filmen Unanimal.

Man kan få känslan när man ser filmen att många människor har ett ambivalent förhållande till djur. Att å ena sidan så är det många som har husdjur och älskar dem. Samtidigt som vi gärna äter andra arter och utövar vår dominans på massa olika sätt. Varför tror ni att vi har så svårt att behandla alla djur på samma sätt?

– Jag tror att det är för att vi har det här så djupt inbyggt i oss. Man kan se så många olika exempel runt om oss och inte bara mot andra djur. Vi har det här stora behovet av att skapa ordning och reda. Att kategorisera, klassificera och namnge. Bara det att vi vill dra landsgränser, eller bygga hus som är raka. Det är som att människan har ett jättestort behov av att känna att vi har kontroll. Vi är ganska dåliga på att acceptera kaos eller ovisshet, säger Sally Jacobson.

Hästar som transporteras med flygplan

Mycket av arbetet med filmen, som har tagit sju år att göra, har handlat om att få tillgång till olika miljöer, berättar regissörerna. Till exempel är det en scen i filmen som visar hästar som transporteras med ett flygplan. Att få följa med flygplanet och visa hur det går till tog två år, berättar de.

– Vi fick veta att det befinner sig hästar i luften hela tiden, så då bestämde vi oss för att vi måste få med det i filmen. Det kändes som en så tydlig bild av vårt kapitalistiska samhälle och hur absurt det har blivit, säger Tuva Björk.

När de till slut fick klartecken att de skulle få följa med på ett plan var det på ett flyg som skulle gå från Uruguay till Tyskland om fem dagar.

– Det var snabba bud, så det var bara att ställa allt annat åt sidan och dra.

Båda menar att det var fascinerande att se att de bakom passagerarflygplatserna finns minst lika stora cargo-flygplatser där man dels transporterar djur men också allt möjligt annat, alltifrån bilar till läkemedel och vapen.

Även andra miljöer som visas i filmen har tagit tid att få tillstånd att filma.

– Många av de platser där vi har filmat är något slags spektakel. Eller, det är ofta i form av spektakel som vi möter andra djur. Så då har vi velat hitta vad som finns bakom kulisserna och vad som är motbilden till spektaklet kanske, säger Tuva Björk och fortsätter:

– Istället för att döma en zoo-besökare så har vi velat skapa en förståelse för inom vilka ramar som det här mötet sker. Om vi förstår strukturerna bakom kan vi förhoppningsvis få en djupare reflektion över varför vi beter oss på det sättet vi gör.

En av de få miljöer där de inte fick möjlighet att filma var på slakterier i Norden.

– Där försökte vi verkligen få access, men det blev nästan mer intressant hur osynliga de är. Det finns inte någon möjlighet att få filma där, säger Tuva Björk.

Däremot fick de möjlighet att filma en slaktare i Frankrike som styckar en kalkon.Även en del andra miljöer som ett delfinarium, en hästauktion och ett naturhistoriskt museum är filmade i Frankrike.

Historiska tillbakablickar

Miljöerna varvas också med historiska tillbakablickar där Isabella Rossellini berättar om hur människan har kolonialiserat och lagt naturen under sig genom århundraden. Men också om mer sentida exempel på hur vi inte bara värderar djur olika utan också människor. På Vipeholmsanstalten genomförde man till exempel i mitten av 1900-talet experiment på patienterna för att se hur socker påverkade tandhälsan. Experimenten ledde inte bara till att man lärde sig mer om karies utan också att hundratals personer fick sina tänder förstörda.

Isabella Rossellinis tv-serie Green porno, där hon klär ut sig till olika djur och beskriver hur de fortplantar sig, har varit en viktig inspirationskälla till filmen berättar regissörerna och därför ville de gärna få med henne.

– Hon gör det på stort allvar men också med lite wittiness och glimten i ögat så vi tänkte att hon skulle ha en ton som passade för filmen. Med speakerrösten ville vi inte skriva någon på näsan utan hålla en ton som är öppen och nyfiken, säger Sally Jacobson.

En sak som jag tänkte mycket på när jag såg filmen var om det överhuvudtaget är möjligt för människan att möta djuren på någon slags jämlik nivå eller om det alltid kommer finnas det här dominansförhållandet?

– Jag tänker att så som våra samhällsstrukturer ser ut i dag så kommer vi inte kunna möta dem på lika villkor, vi kan ju inte ens möta varandra på lika villkor, säger Sally Jacobson och fortsätter:

– Filmen kommer inte med någon lösning men den uppmuntrar till att börja försöka se med en annan blick som inte värderar eller kategoriserar.

En scen som stack ut lite i filmen var när vi får se en katt som föder. Jag tyckte att den kändes mer naturlig och inte så objektifierande som många andra scener i filmen. Varför ville ni ha med den scenen?

– Tanken var på något sätt att visa att när vi kommer till världen så känner vi inte till reglerna och då är vi alla väldigt lika, både djur och människor, säger Tuva Björk.

Att få till den här scenen var dock inte heller den enklaste skulle det visa sig.

– Jag tror vi visste ganska länge att vi ville ha med någon form av födsel. Och så hittade vi på långa vägar en grannes sons ex-flickvän, Felicia som råkade ha en katt som också hette Felicia och som skulle föda snart. Eftersom vi inte kunde veta det exakta datumet för när hon skulle föda så flyttade vi in till Felicia och bodde hos dem bara för att vänta på det här tillfället, säger Sally Jacobson.

– Det ironiska var att vi var där hela tiden till ett enda tillfälle när vi behövde gå på ett möte i stan. Och precis när vi var borta och saker var lite mer normalt för katten så började hon förstås att föda.

Cynisk bild

Regissörerna berättar att när de inledde arbetet med filmen hade de båda en ganska cynisk bild av människan, men att den bilden gradvis har förändrats under arbetet med filmen.

– Jag tror att vi har blivit lite mer ödmjuka kring människors drömmar och behov och insett att det är väldigt komplext – det finns inte ett enkelt svar, säger Sally Jacobson.

En annan reflektion som de gjort under arbetet är hur man uppfattar tid.

– Vi har försökt komma bort från det här mänskliga sättet att se på tid där man hela tiden strävar mot ett mål. Om vi ska möta djuren så måste vi kanske försöka röra oss i en annan tidsordning där vi närmar oss deras sätt att vara. Jag kommer till exempel att tänka på när jag var barn och kunde spendera hela dagen med hunden och bara vänta någonstans. Det var ett annat sätt att vara på, säger Tuva Björk.

I mötena med djurägare har det också uppstått många intressanta diskussioner om vad det innebär att vara människa och vad det egentligen är som skiljer oss från djuren, berättar de.

– Den stora frågan blev på något sätt om det innebär en begränsning att vi kallar oss för något annat än alla andra djur och separerar oss från dem.

Med filmen hoppas de kunna uppmuntra till förändring i hur vi ser både på djur och på oss själva.

– Vi lever på ett sätt som håller på att förgöra oss. Därför hoppas vi att vi ska kunna förändra någonting med filmen. Det handlar inte om att vi ska släppa alla djur lösa och att de ska gå fria, men att man kan försöka påverka sin blick. Hur man ser på sig själv, de val man gör och på sin omgivning, säger Sally Jacobson.

Trots att filmen snart ska ha premiär så menar de att arbetet fortfarande inte är helt klart.

– Vi ser det inte bara som en färdig film utan kanske mer som en undersökning som kommer att fortsätta i diskussioner och i insamlandet av material som vi tycker berättar något nytt om oss människor. Att det blir som någon sorts tidsdokument över vår tid, avslutar Tuva Björk.