Vattenkraften har länge haft en stor negativ påverkan på samer och deras renskötsel. I samband med omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd lyfter forskarna nu vikten av att samerna blir lyssnade på.
– Nu finns en möjlighet att rätta till tidigare oförrätter, säger Katarina Inga, forskare vid SEI (Stockholm Environment Institute).
Vattenkraften står för nära hälften av Sveriges elproduktion. Samtidigt produceras runt 80 procent av vattenkraften på traditionella samiska marker. Det gör att det hela tiden funnits en konflikt mellan å ena sidan behovet av elproduktion och å andra sidan samernas möjligheter att bedriva traditionell renskötsel. Många samer har vittnat om hur flyttlederna skärs sönder av kraftverken och torrlagda älvfåror. Det innebär att förflyttningen ibland måste ske med lastbilar eller genom att sätta upp stängsel för att styra renarna rätt, något som kan upplevas som kan påverka renarnas rörelsemönster och utgöra extra ekonomiska utgifter. Varierande vattenförhållanden gör också att isarna blir osäkra vilket skapar säkerhetsrisker för både djur och människor.
– Många samer upplever att de inte kan läsa landskapet på samma sätt som tidigare när det inte beter sig naturligt, säger Katarina Inga och fortsätter:
– Vattenkraften etablerades under en period då det inte togs hänsyn till de samiska rättigheterna till land och vatten. Men nu finns en möjlighet att rätta till oförrätterna i de här omprövningsprocesserna. Till exempel med olika villkor eller åtgärder som skulle minska de negativa konsekvenserna som vattenkraften har haft och som fortfarande pågår.
Den 1 juli har regeringen aviserat att omprövningen av vattenkraftverkens miljötillstånd ska återupptas. Inför det släpps nu en vägledning som är resultatet av forskningsprojektet Ut ur skuggan – ett samarbete mellan forskare vid SEI och Luleå tekniska universitet, Sámiid Riikkasearvi (Svenska Samernas Riksförbund) och Sámediggi (Sametinget). Projektet är finansierat av Formas.
Praktiska exempel
I vägledningen lyfts flera praktiska exempel på vad man skulle göra för att underlätta framkomligheten för renarna. Ett sådant är att bygga renbroar, ett annat att röja sly så att renarna kan ta sig fram längs nya vägar. Exakt vilka åtgärder som är lämpliga kan dock variera mellan olika samebyar, säger Katarina Inga.
– Men sen är det också jätteviktigt att man har en god kommunikation mellan samebyarna och vattenkraftsbolagen, till exempel kring när man ska släppa vatten eller inte. Och för att det ska ske behöver man även öka förtroendet för varandra och få till en god dialog.
Som ett exempel nämner hon att vattenkraftsbolagen kan säga till på förhand när de tänker släppa på vatten och att samebyarna då kan be dem att vänta några dagar så att de hinner över med renarna över isen.
– Det skulle minska säkerhetsriskerna, såsom risken för drunkningsolyckor. Men också att man skulle slippa allt merarbete som blir när man inte kan ta sig över ett vattendrag och måste ta en annan väg.
Lågt förtroende
I EU:s vattendirektiv, som har föranlett omprövningen, står inget specifikt om samers rättigheter i samband med omprövningen av miljötillstånden. Däremot står det i vägledningen från Hav- och vattenmyndigheten att ett av de allmänna intressen som kan komma att beröras av omprövningsprocessen kan vara rennäringen. Katarina Inga poängterar också att det står inskrivet i minoritetslagen att samer har rätt till samråd i den här typen av processer.
Katarina Ingas tidigare forskning visar att förtroendet från samerna gentemot länsstyrelserna och vattenkraftsbolagen är väldigt lågt, något som hänger ihop med att deras rättigheter inte har tillgodosetts tidigare. Hon hoppas dock att den vägledning som de har tagit fram ska bli starten på en fördjupad dialog mellan parterna.
– Ifall man får till en bra dialog med länsstyrelserna och bolagen så ger ju det all möjlighet till att faktiskt bygga upp ett förtroende också. Förtroende är någonting som kan ta lång tid att bygga upp men det går väldigt snabbt att rasera. Så det är någonting som du också måste vårda.
