I en ny bok tar forskare upp hur klimatförändringar och miljökris liksom växande ojämlikhet som kräver omfattande förändringar indirekt accepteras i olika utbildningar för en hållbar utveckling. I boken har Beniamin Knutsson från Göteborgs universitet tillsammans med forskarkollegor undersökt hur rådande ojämlika villkor behandlas i utbildningar för hållbar utveckling:

– Utbildning för hållbar utveckling beskrivs ofta som något som förenar mänskligheten i en gemensam strävan mot en rättvis och hållbar värld. Men hur låter detta sig göras i en värld som är extremt ojämlik? Vår forskning visar att utbildningen i praktiken ofta anpassas till och normaliserar dessa ojämlikheter, istället för att utmana dem, säger Beniamin Knutsson som är docent i ämnesdidaktik med inriktning mot hållbar utveckling i ett pressmeddelande.

Riskerar ”reproducera orättvisor”

Forskarnas studier i Sverige, Sydafrika, Rwanda och Uganda har bland annat undersökt hur den globala ojämlikheten behandlas i undervisningen för hållbar utveckling. De har gjort 200 intervjuer med lärare, elever, rektorer och tjänstemän inom utbildningssektorn i Sverige, Sydafrika, Rwanda och Uganda. De har också intervjuat människor som jobbar för internationella organisationer liksom är aktiva i gräsrotsrörelser. Resultatet är nedslående:

– Fallstudierna visar hur utbildningsinsatser i grund- och gymnasieskolor liksom i informella lärandemiljöer ofta normaliserar och till och med riskerar att reproducera de orättvisor de egentligen syftar till att motverka säger Beniamin Knutsson som tillsammans med sina kollegor har skrivit boken Education for Sustainable Development in an Unequal World där man betonar att problemet med den nuvarande undervisningen för hållbar utveckling är att den inte ifrågasätter bakomliggande orsaker till den globala ojämlikheten.

– Fattiga människor utbildas för en småskalig, självhushållande och mikro-entreprenöriell livsstil. Fokus riktas mot basal överlevnad och att hantera hållbarhetsproblem i den omedelbara närmiljön på ett sätt som inte utmanar de bakomliggande orsakerna till deras utsatthet. Rika människor utbildas istället för att bli hållbara inom ramen för en masskonsumerande livsstil där preferenser och njutning blir viktiga styrmedel istället för att prata om förändring på systemnivå. Abstrakta, globala och ”andras” hållbarhetsproblem hamnar i fokus, förklarar han. 

Förändringar på samhällsnivå

För att förbättra undervisningen anser forskarna att man bör söka ansvar och ställa krav på beslutsfattare inom politiken och affärsvärlden, liksom på andra aktörer med inflytande. Detta för att få till stånd förändringar som är genomgripande på samhällsnivå. Dessutom anser forskarna att ojämlikheten både inom samhällen och mellan länder globalt bör lyftas i undervisningen, detta då de ojämlika maktrelationerna driver på både klimatförändringar och orättvisor mellan människor.

– Vi hoppas är att boken ska bidra till en fördjupad diskussion om behovet av att göra utbildningen för hållbar utveckling mer rättvis och ambitiös. Det handlar ytterst om att utbildningen måste vara en del av lösningen, inte en återspegling av problemen, säger Beniamin Knutsson.