Redan i helgen som gick var det vernissage på Galleri LOD på Kungsholmen för en utställning om dissonans och botemedel mot växtblindhet med verk av Åsa Elmstam och Petronella Eriksson. I sina utställningar vill de båda konstnärerna visa hur klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden går hand i hand, och hur de också kan kopplas till vår exploatering av fattigare länder. 

– Vi har båda jobbat med miljöfrågor länge, men medan Åsa har varit mer uttalat politisk i sin konst så har jag varit mer subtil. Om man ser mina föremål är det inte säkert att man uppfattar den bakomliggande berättelsen, därför är det så roligt att göra det här tillsammans eftersom det också gör att min konst blir mer tydlig, säger Petronella Eriksson som står för den delen i utställning som handlar om växtblindhet. 

Avstånd till naturen 

Begreppet växtblindhet handlar om att allt fler människor har svårt att känna igen olika växter. Petronella Eriksson menar att det skapar ett avstånd till naturen och gör det svårt för oss att se den biologiska mångfaldskris som vi står mitt i. 

– Om du inte känner till hur en skog ska se ut så är det lätt att gå på skogsindustrins info om att det aldrig har funnits så mycket skog som just nu, trots att vi i själva verket har huggit ner nästan all naturlig skog och istället planterat granar på ängsmarker.

Hon lyfter också fram att det här hänger samman med klimatkrisen eftersom äldre träd lagrar mycket mer kol.

– Jag oroar mig väldigt mycket för att barn inte lär sig om biologi och växter i skolan längre, säger Petronella  Eriksson och berättar om en bekant som blev förvånad över att blåbär har blommor, helt ovetandes om att en växt måste ha blommor för att kunna bilda bär. 

Ett exempel på hennes verk är ett smycke som föreställer humleblomster. 

– Om man har ett humbleblomster runt halsen kommer man kanske ihåg att titta i vägkanten, och kanske uppmanar man också andra till att titta.

Visualiserar klimatkrisen

Åsa Elmstam försöker i sina verk att visualisera klimatkrisen och hur vår exploatering av fattiga länder i exempelvis Afrika för oss allt djupare in i krisen. Till exempel har hon gjort ett verk med Jesus på korset där korset består av shoppingkassar och ett annat med ett kalhygge bestående av metallmynt och sedlar av skog. Till skillnad från Petronella Eriksson jobbar hon inte enbart med metallföremål utan också med trä, exempelvis. Att hennes utställning döpts till dissonans handlar om att hon upplever att det finns en inkonsekvens mellan det vi vet om klimatförändringarna och hur vi agerar. 

– Samtidigt har jag också stött på personer som verkar helt omedvetna om klimatkrisen, och det tycker jag är obegripligt, säger Åsa Elmstam. 

De har båda tidigare deltagit med konstverken vid en utställning i Bryssel i Belgien och beskriver de oväntade och spontana diskussionerna som uppstod med besökarna där. 

– Flera som kom dit var inte beredda på att de skulle kliva in i ett politiskt sammanhang utan ville kanske bara kolla på smycken. Men det blev spännande samtal om till exempel kolonialism och överkonsumtion, säger Petronella Eriksson. 

Konstnärskollektivet Bassängen

Klimatkrisen och andra existentiella kriser är också temat för en utställning som äger rum senare i vinter. Den 10 december visas en utställning, eller snarare kulturkväll, på Konsthallen Färgfabriken i Liljeholmen med verk av ett 20-tal ungdomar i åldern 17-19 år.

De unga konstnärerna är alla medlemmar i konstnärskollektivet Bassängen, en grupp som startades av ett kompisgäng på gymnasiet som ville göra konst och film tillsammans och som saknade en samlingsplats för unga oetablerade konstnärer. Namnet kommer från att de har sin ateljé i en tom simbassäng som finns hemma hos en av medlemmarna. 

Gruppen, som startade i februari förra året, har tidigare haft tre gemensamma utställningar – bland annat en om Cornelis Vreeswijk i samarbete med Cornelissällskapet – men utställningen på Färgfabriken (där även två andra fristående konstnärer medverkar) blir deras största hittills. 

– Vårt mål är att folk ska kunna känna igen sig i konsten. Många ungdomar upplever att de inte har någon framtid på grund av klimatkrisen, men vi kan ändå finna en gemenskap i det och kanske hitta tröst hos varandra, säger Emma Oreland som är en av konstnärerna. 

Det meningslösa får mening

Sebastian Kust är delaktig i Färgfabrikens ungdomsråd som samordnar aktiviteter och workshops för unga och har tillsammans med Ruben Thorsell fått i uppdrag att kurera kulturkvällen. 

– Det generella ramverket för utställningen skulle man kunna säga är tvåsidigheten i en kris. Dels att man inser problemen i en kris men i akten av skapande kan man också överkomma krisen genom konstnärliga uttryck, säger han och jämför med en båt på ett öppet hav där konsten representerar fastlandet. 

Medlemmarna i Bassängen jobbar med en rad olika uttrycksmedel: film, skulptur, fotografi, målning och poesi. Dessutom kommer det att bli en modevisning och ett framträdande av en balalajkaorkester. 

Förutom klimatkrisen är även krigen i världen och sexualiseringen i samhället några teman. Till exempel heter orkestern som kommer uppträda BBL, en satirisk kommentar till den kontroversiella skönhetsoperationen brazilian butt lift. 

– Vår förhoppning är att det som känns meningslöst ska få en mening när det visas tillsammans med andra och att det också kan vara ett första steg till en lösning, säger Sebastian Kust.

Utställningen Dissonans & Botemedel mot växtblindhet har vernissage kl 12-16 den 9/11 och pågår sedan till den 23 november. Den 14, 20 och 23/11 kommer konstnärerna att finnas på plats.

Ungdomsutställningen om klimatångest och världens osäkerhet visas endast den 10 december på Färgfabriken. Fri entré.