Under COP29 står finansieringsfrågan i fokus för att säkerställa att rikare länder tar sitt ansvar gentemot fattigare länder som ofta drabbas hårdast av klimatförändringarna. Under COP15 i Köpenhamn 2009 kom länderna överens om att rikare industriländer ska bidra med hundra miljarder årligen till år 2020, ett mål som först nåddes för två år sedan. Dessa pengar ska gå till utvecklingsländer för att stärka deras skydd mot klimatförändringar och för att ha råd att vidta egna klimatåtgärder. 

–  COP29 kallas ofta för ett finansierings-COP, eftersom man ska besluta om ett nytt globalt mål för finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländer. Rikare länder har ett ansvar att stötta utvecklingsländerna, som är särskilt sårbara för klimatförändringarnas effekter men sällan har resurser att hantera dem. Nuvarande mål innebär att rika länder ska bidra med minst 100 miljarder dollar årligen i klimatfinansiering, ett mål som länderna haft svårt att fullt ut leva upp till, säger David Mjureke, klimatexpert på Världsnaturfonden WWF.

Begränsa global uppvärmning

En annan fråga som också ska diskuteras under COP29 som pågår mellan den 11–22 november, är hur länderna ska förhindra en skenande global uppvärmning, och leva upp till löften om utsläppsminskningar som länderna gav i samband Parisavtalet som slöts 2015. Enligt Parisavtalet ska länderna begränsa den globala uppvärmningen genom minskade utsläpp av växthusgaser – målet är att hålla den globala uppvärmningen till långt under 2 grader Celsius och samtidigt sträva efter att nå målet om högst 1,5 graders uppvärmning. WWF hoppas att länderna kan enas om konkretiserade planer på utfasningen av fossila bränslen, men många hinder finns:

–  I den bästa av världar skulle alla länder komma till COP29 med uppdaterade och mer ambitiösa löften och planer för hur de till 2030 eller 2035 ska minska sina utsläpp på hemmaplan, och bidra till klimatarbetet i sårbara länder, säger David Mjureke och fortsätter: 

– Men utifrån erfarenheten av tidigare COP-möten hyser jag inte några större förhoppningar om det. Mer realistiskt är att det kan resultera i någon form av plan eller process för att bidra till ökade klimatambitioner globalt. Och förhoppningsvis kan man komma överens om ramarna för klimatfinansieringen.  

Måste bättra arbetet på hemmaplan

WWF betonar vikten av att få med sig näringslivet i kampen för att begränsa utsläppen, och samarbetar också med delar av näringslivet för att påverka den svenska regeringen att uppfylla sina klimatmål. De senaste åren har Sveriges utsläpp istället ökat kraftigt istället för att minska, något som försvagar landets möjlighet att påverka globala klimatsamtal i rätt riktning.

– Att företagen är delaktiga i klimatomställningen är helt avgörande. Företag orsakar stora utsläpp som de själva har ett ansvar för att minska, men de sitter också på lösningar och teknik som behövs för att få ett hållbart samhälle. I dag finns glädjande nog flera svenska företag som utgör en positiv kraft för klimatomställningen, och som är viktiga röster för att Sverige och regeringen ska öka sina klimatambitioner, säger David Mjureke som betonar vikten av att svenskt klimatarbete på hemmaplan är trovärdigt:

– De beslut som regeringen tagit de senaste åren och som innebär att Sveriges utsläpp ökar har kraftigt försvagat Sveriges röst i internationella klimatsammanhang. Att driva på för en ambitiös nationell klimatpolitik är därför bland det viktigaste vi kan göra för att påverka klimatförhandlingarna i stort.