Trots att arbetet för att rädda naturen måste snabbas på för att nå redan uppsatta mål kunde länderna på FN:s toppmötet i Colombia inte enas om finansiering och övervakning innan det avslutades i lördags. Men enligt Naturskyddsföreningen finns det vissa ljuspunkter då mötet hann nå beslut i vissa frågor.
– Jag är besviken och frustrerad över att naturtoppmötet inte kunde fatta beslut kring de viktiga frågorna om finansiering och övervakning. Om vi ska rädda den biologiska mångfalden måste världen agera nu. Att världens länder inte kunde komma överens på mötet i Colombia är djupt oroande inför framtiden, säger Karin Lexén, Naturskyddsföreningens generalsekreterare.
En fråga som länderna kunde enas om under COP 16 var ett nytt organ som sorterar under konventionen för biologisk mångfald. Detta organ ska på permanent bas värna urfolks och lokalsamhällens rättigheter och inkludering.
– Det är fantastiskt att länderna äntligen lyckades enas om ett nytt organ och även om ett nytt arbetsprogram som ser till att urfolkens rättigheter respekteras och att deras kunskap om att förvalta naturen tas på allvar och ses som en tillgång i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden, säger Karin Lexén.
Framsteg för skydd av världshaven
Ett annat viktigt beslut som togs innan mötet avslutades rör skydd av biologisk mångfald i världshaven. Detta bygger vidare på det avtal om att skydda djuphaven som länderna enades om under 2023, det så kallade Biodiversity Beyond National Jurisdiction-avtalet eller BBBJ-avtalet som också kallas havsrättsavtalet. I Colombia har länderna enats om hur man ska välja ut vilka områden i djuphaven som ska skyddas, samt att det ska etableras en länk mellan havsrättsavtalet och konventionen för biologisk mångfald.
– Besluten är mycket viktiga för att skapa förutsättningar för att kunna skydda viktiga marina ekosystem i havet. Vi är hoppfulla, men nu gäller det att länderna får de skyddade områdena på plats. När områdena väl är skyddade ska det exempelvis inte längre vara möjligt att bedriva ohållbart fiske eller utvinna mineraler där, säger Karin Lexén.
Ingen skarp deadline för åtgärdsplaner
Utöver sådana ljusglimtar var mötet i Colombia också på flera sätt en stor besvikelse eftersom länderna inte enades om hur arbetet med att skydda naturen ska finansieras, eller hur de åtgärder länderna vidtar ska utvärderas och rapporteras. Redan innan möte inleddes stod det klart att majoriteten länder ligger efter tidsplanen då tanken var att alla 196 länder skulle ha presenterat sina åtgärdsplaner inför COP 16. Men i mitten av oktober hade bara drygt tio procent av länderna gjort det.
– Det är en stor besvikelse att många av världens länder, däribland Sverige, inte levererat sina handlingsplaner inför COP16. Vi hade hoppats att mötet lett till en ny skarp deadline för när planerna ska vara klara, men så blev det inte. Arbetet för att stoppa och vända förlusterna av biologisk mångfald måste öka takten – och för det krävs ambitiösa och konkreta planer och åtgärder, säger Karin Lexén.
Fortfarande stora brister i finansiering
Vad gäller finansieringen kom COP 15 i Kanada fram till att höginkomstländer ska ge 20 miljarder amerikanska dollar årligen till fattigare länders arbete för att skydda världens biologiska mångfald, för att sedan öka summan till 30 miljarder dollar. Sammanlagt ska 200 miljarder årligen gå till arbetet för att skydda natur och biologisk mångfald år 2030 men även här går arbetet alldeles för långsamt. Enligt Organization for Economic Co-operation and Development (OECD) uppgick den sammanlagda summan för naturskydd under 2022 till drygt 15 miljarder amerikanska dollar.
– Höginkomsttagarnas ohållbara konsumtion sätter stor press på ekosystemen i fattigare länder, vilket är både ohållbart och orättvist. Länder som har större ekonomiska resurser måste vara med och betala arbetet med att bevara biologisk mångfald även i länder med sämre ekonomiska förutsättningar för att vända naturkrisen och pengarna måste också nå fram direkt till urfolk och lokalsamhällen, säger Karin Lexén.
