Unga klimataktivister utgår i hög grad från forskning när de diskuterar klimatet och miljön på sociala medier. Det visar en ny studie som har granskat inlägg från Fridays for Future och Fältbiologerna.
– För de klimataktiva ungdomarna är relationen till vetenskapen viktig, säger Karin Gustafsson, forskare i sociologi vid Örebro universitet.
Karin Gustafsson har granskat inlägg från Fridays for Future och Fältbiologerna på Facebook för att förstå mer om hur unga klimataktivister förhåller sig till vetenskapen. Medan tidigare forskning har fokuserat på hur unga klimataktivister ser på politiken har det funnits mindre kunskap om deras förhållande till vetenskapen, luckor som Karin Gustafsson vill fylla med sin studie. Hon har granskat och gått igenom samtliga inlägg som berör vetenskap som Fridays for Future respektive Fältbiologerna har postat på Facebook under tre års tid.
– Dessa klimataktiva ungdomar ser vetenskapen som en självklar utgångspunkt för att förstå klimatproblem och som en lärare för sin egen kunskapsinhämtning. Den starka tilliten till vetenskapen ger dem en väldigt aktiv roll i att lyfta fram klimatförändringarna och mobilisera för förändring, säger Karin Gustafsson.
Utgår från vad vetenskapen säger
Fridays for Future som grundades när Greta Thunberg började protestera utanför riksdagen 2018 beskrivs i studien som en rörelse som har skapat ”ett socialt rum för unga som oroar sig för klimatet”, och som har gett unga en möjlighet att bli del av miljörörelse som är både lokal och global på samma gång. Fältbiologerna är en betydligt äldre organisation som grundades redan 1947 för unga mellan 6–26 år. Här ges unga en chans att tillgodogöra sig kunskap om naturen genom att vara i den. Ända sedan 1960-talet har organisationen också spelat en politiskt viktig roll genom att vara förkämpar för skydd av naturen.
I inläggen som har postats på Facebook utgår klimataktivisterna från vad vetenskapen och forskningen säger om klimat- och miljökris. Det är sällan de unga aktivisterna gör egna tolkningar av enskilda forskningsresultat utan de hänvisar till den samlade bilden inom forskningen om att vi befinner oss i en kris och de räknar också med att den som läser deras poster delar den förståelsen. Formuleringar som ”Vi måste lyssna på forskningen” och ”Klimatkatastrofen och artdöden är livsfarliga kriser” är vanliga.
Sprider kunskap som forskare tar fram
Aktivisterna har också en förståelse för att forskare och aktivister har olika ansvarsområden: forskare har uppgiften att bidra med kunskap och information och aktivisterna agerar utifrån den kunskapen. I posterna på Facebook framgår det också att klimataktivisterna hjälper till att sprida kunskapen som forskare tar fram, bland annat genom att bjuda in forskare att hålla föredrag om klimatkrisen.
– Forskarna svarar på deras frågor, kommer till deras seminarier och håller föreläsningar. De ger av sin tid och ställer sin forskning och kunskap till förfogande, säger Karin Gustafsson som också förklarar att de unga ser sig själva som kompetenta och förmögna att åstadkomma förändring, både genom sin egen verksamhet och genom att appellera till allmänheten i stort att också engagera sig för förändring.
– De klimatengagerade ungdomarna vill och anser sig kunna bidra till kunskapsutvecklingen. De blir aktiva och kompetenta personer genom sättet som de förstår och använder sig av vetenskap.
Vetenskapen förutsättning för aktivism
I studien kommer Karin Gustafsson fram till att det inte finns någon konflikt mellan vetenskap och aktivism utan att vetenskapen är en förutsättning för aktivism. Forskningens betydelse för dessa klimatorganisationers arbete avspeglas också i bilder som grupperna postar tillsammans med inläggen på Facebook. En typ av bild är plakat med budskap som ”Lyssna på vetenskapen” men många bilder är också tagna från föreläsningar då unga lär sig av forskare eller då unga är ute i naturen för att på egen hand tillägna sig kunskap.
Karin Gustafsson har också analyserat hur engagemanget i klimat- och miljöorganisationer stärker de ungas identitetsutveckling såväl som självständiga individer som politiska samhällsaktörer då de genom sitt engagemang tar plats på gator och i konferensrum för att vara med i och driva samtal kring klimatkrisen.
– Mobiliseringen möjliggör för ungdomar att känna ”Jag är viktig, jag kan saker, mina erfarenheter och min kunskap betyder något, jag kan bidra, jag kan agera, jag har betydelse”. För unga som har en oro inför klimatet så kan engagemanget vara ett skydd mot att bli lamslagen, säger Karin Gustafsson och fortsätter:
– Ungdomarna organiserar sig för att rädda sin framtid, allas vår framtid. Det är framtiden som står på spel för dem, för oss alla, säger hon.
