Startsida - Nyheter

Radar

Lieslåtter – en hantverkstradition som har fått renässans

Ingrid Engarås.

Lieslåtter av ängsmark kan bidra till den biologiska mångfalden. Den är också en del av ett kulturarv som många har fått upp ögonen för under de senaste åren. Landets Fria har följt med på lieslåtter i Bagarmossen i södra Stockholm för att förstå mer om varför traditionen har fått renässans.

Längs en gång- och cykelväg och alldeles intill flerbostadshus i Bagarmossen i södra Stockholm finns en bit äng. Bredvid står flera stora odlingslådor. I en av dem växer vejde, en växt som innehåller färgämnet indigo som med hjälp av 85-gradigt vatten, kalk och tålamod ger en intensiv blå färg som kan användas för att bland annat färga garn eller måla med. Fokus för denna höstkväll är dock ängen som ska slås med lie. Det är föreningen Bagisodlarna som har bjudit in intresserade att delta i vad som kan beskrivas som en växande trend – lieslåtter. 

Ingrid Engarås håller i ett orv och en brynsten för att visa hur en sliplie ska brynas för att hålla eggen vass, en process som upprepas flera gånger under arbetets gång. Hon gick med i Bagisodlarna för fem år sedan och är sedan dess engagerad i hönsgården Hönan och ägget Bagarmossen som är en av Bagisodlarnas verksamheter. Katja Jassey, som 2019 var ordförande för Bagisodlarna undrade då på sociala medier om det fanns intresse att starta en hönsgård:

– Det var en gammal dröm jag hade, och med delat ansvar blir det praktiskt möjligt. Bor man i lägenhet utan mark är det ett stort steg att göra själv men är man några stycken som kan hjälpas åt blir det möjligt, säger Ingrid Engarås.

– En tanke med hönsgården var att få daglig tillsyn för då blir det också lättare att sköta om skogsträdgården. Hönsgården blev en nytändning för föreningen, fortsätter hon. 

Fredrik Carlsson kom till slåttern för att få testa på att slå med lie och börja lära sig lite om slåtter. Dessutom hade han funderat att gå med i Bagisodlarna, och tyckte att slåttern var ett bra tillfälle att göra det. Hans företag jobbar med trädgårdsskötsel och plantering, hos privatpersoner och bostadsrättsföreningar. Till vänster, Katja Jassey, Ingrid Engarås, och Ina Ghai. Foto: Bella Frank
Spaljéerna i metall är som gjorda för att hänga upp liar på ett säkert sätt under en paus under lieslåttern. Foto: Bella Frank

Barn får introduktion till jorden

De liar som Bagisodlarnas medlemmar har tagit med sig till ängen är enkla slipliar, med orv av metall. Slipliar är den lietyp som traditionellt har använts  i Norden.

– Det är en biproduktion av svensk vapenproduktion, säger Ingrid Engarås

Ingrid Engarås ger instruktioner om hur lien ska hanteras och förklarar att när den inte används ska den hängas upp, med bladet högst upp, för att förebygga att någon skadar sig. Som av en händelse finns det längs muren bara några meter från ängen som ska slås, stora spaljéer för klätterväxter. I dessa finns det utbuktningar som ser ut som vad som skulle kunna vara en upphängningsfunktion för just liar. 

Bagisodlarna startade 2014, och då var omkring 30 personer med och anlade skogsträdgården som ligger på en plätt mark i närheten av en lekpark och en fotbollsplan. Skarpnäcks stadsdelsförvaltning, har givit föreningen ett brukaravtal, vilket innebär att Bagisodlarna tar hand om marken. Stadsdelen är också ett av de områden i Stockholm där det finns relativt mycket kolonilotter. Men just Bagisodlarnas odlingar finns alltså mitt i stadsbebyggelsen.

Tim Schnoor förklarar hur man i samma rörelse kan fösa det slagna gräset åt sidan, det blir då enklare att räfsa ihop och lyfta undan vilket krävs för att behålla goda förutsättningar för ängsmarken. Foto: Bella Frank
Tim Schnoor, Tina Asplund, Ina Ghai, Fredrik Carlsson och Ingrid Engarås är snart klara med årets slåtter. När allt är slaget ska gräset bäras bort till skogsträdgården där det blir foder till hönorna i Hönan och ägget. Det är viktigt att ta bort allt gräs för att behålla marken näringsfattig, vilket bidrar till artrikedom och biologisk mångfald. Foto: Bella Frank

Utmaning odla publikt – ”provar oss fram”

Redan från början har Bagisodlarna bland annat samarbetat med Zeinab Rifi som har dagbarnsverksamhet i huset närmast ängen och odlingarna på Byälvsvägen. Tanken är att dagbarnen ska få möjlighet till en pedagogisk introduktion till jorden, odlingen och kunskap om var maten kommer ifrån. 

– Periodvis så funkar det, då planerar vi in dagar när vi sätter potatis med barnen. Zeinab har har flera generationer barn som har gått hos henne, de barn som hon har hand om är små, men så kommer äldre barn från området också. Vi pratar om jorden, det är inte så uppstyrt men är ändå pedagogisk odling, säger Ingrid Engarås. Hon berättar att Bagisodlarna vill ha öppna odlingar som folk kan provskörda ifrån, men samtidigt ha grödor kvar för odlarna att skörda. 

– Man får smaka men inte skövla rubbet.

Därför har Bagisodlarna testat olika typer av grödor. Lite mindre kända grödor fungerar ofta bra, eller växter som lin och svedjeråg. Likaså fungerar vissa typer av fruktträd bättre än andra. Plommonträd där frukten mognar på kort tid kan ofta plockas rena snabbt, medan exempelvis mullbärsträd har ett långsammare förlopp. Ingrid Engarås lyfter även rosenkvitten som får knallgula frukter. 

– Jättesnygga frukter men man kan inte äta dem råa, utan man får ta hem dem och koka och lägga ner lite mer jobb, för en god marmelad eller som smaksättare.

–  Det är lite utmaning att odla publikt i en stad utan att stängsla in. Vi vill att alla ska vara välkomna men inte att allt ska tas, så vi provar oss fram, fortsätter hon. 

När Bagisodlarnas förening Hönet och ägget drogs igång 2019 var Ingrid Engarås snabb på att gå med, hon hade närt en dröm om att ha höns och tillsammans med andra blev det möjligt. Foto: Bella Frank
Tim Schnoor har ett långt ergonomiskt orv i trä som passar hans längd. Foto: Bella Frank

Eldsjälar har gett slåttern en renässans 

Men denna onsdagskväll är det ett annan slags skördande som stundar. Lieslåtter. På plats dyker också Tim Schnoor upp med en knacklie, och med ett vackert orv i trä som är anpassat till hans längd, något som är viktigt för att kunna slå gräs utan att få ont i ryggen. Knacklien som har sitt ursprung i bland annat Österrike blir i dag allt vanligare även här i takt med att intresset för slåtter har vuxit på nytt.

– De är några eldsjälar som har gett slåttern en renässans som Jan Wester, säger Ingrid Engarås. 

Hon syftar på professionella landskapsvårdare som Jan Wester som har grundat sajten Slåttergubben som bland annat erbjuder liekurser och lieutrustning som orv, lieblad och annat som behövs. Liebladen som säljs här är knackliar, till skillnad från slipliar.

För att slå gräset måste liebladet gå nära marken, och för att komma i rätt position kan man stå med böjda ben en bit isär, med ena foten lite framför den andra, ungefär som en boxningsposition. Det är också viktigt att precis som i boxning inte bara använda kraften i armen eller axeln, utan låta styrkan komma ända nerifrån tårna och vaden. Man kan vagga från sida till sida, och ta hjälp av höftpartiet och magmusklerna.

– Det är lite som i en dans, jag väntar bara på att någon koreograf ska ta upp lieslåtter på scen, säger Ingrid Engarås. 

Tina Asplund är trädgårdsmästare och ordförande för Bagisodlarna som Ingrid Engarås och Ina Ghai är medlemmar i. Foto: Bella Frank
Några av årets kycklingar från Hönan och Ägget. Foto: Hönan och ägget Bagarmossen

Slåtter som landskapsvård

Trots goda instruktioner kan det vara svårt för en nybörjare att hitta rätt på en gång, och det är lätt att man trycker ner stråna istället för att skära av dem. Liebladet måste ligga i rätt vinkel mot det som ska av. Tim Schnoor kommer med bra tips, och han lånar också generöst ut sin knacklie. 

Fredrik Carlsson som under kvällen blir Bagisodlarnas nyaste medlem testar att slå med den, och Tim Schnoor förklarar hur man kan föra det slagna gräset åt sidan med samma rörelse. Då blir det enklare att räfsa ihop gräset, som sedan ska köras bort med skottkärra till hönsgården som foder. Dessutom måste gräset bort för att ängsmarken ska få goda förutsättningar för nästa år.

– Det ska inte bara av det måste bort också. Gräset måste bort för att marken ska bli mager, vi vill få bort näring för det är då artrikedomen kommer, förklarar Ingrid Engarås.

Under slåttern i Bagarmossen testar hon också knacklien och förklarar att den är behagligare att slå med. Ändå ser hon fördelar i att kunna använda såväl slipliar som knackliar. 

– Jag kan förstå att de är bekvämare men de kan snabbare bli utslitna. Jag tror att det bra att kunna hantera båda sorterna, och jag ser i olika liegrupper att man tar hand om gamla slipliar och tar vara på dem, säger hon och gläds över att liarna plockas fram ur gamla lador och gömmen.  

Föreningen Bagisodlarna bildades 2014 och har nu flera verksamheter. I Bagisodlarna ingår också Skogsträdgården och Hönan och ägget. Foto: Bella Frank
Ingrid Engarås fortsätter att slå med sliplien, medan Fredrik Carlsson räfsar ihop gräset: ”Jag tyckte det var mycket lättare att slå med knacklien, men det kanske berodde på att den var mer anpassad för min längd”, säger han. Foto: Bella Frank

Hantverk som fungerar som socialt kitt

Ingrid Engarås ser många positiva aspekter av ett ökat intresse för lieslåtter; det är ett kulturhistoriskt hantverk och hjälper till att bevara ängsmark och biologisk mångfald. Hon framhåller att slåtter också kan få människor i ett område eller en bygd att lära känna varandra:

– Man går samman vissa tider på året och jobbar med marken på sitt område, historiskt sett har det betytt mycket för bygemenskapen som ett socialt kitt. Man ser skillnad och resultatet av sitt gemensamma arbete och det stärker människor som bor på en plats att göra något tillsammans, säger Ingrid Engarås och menar att det också också ger människor möjlighet att påverka platsen där de bor.

Under slåttern deltar också trädgårdsmästare Tina Asplund som är Bagisodlarnas ordförande. Det syns att hon har slagit med lie förr. Hon får snabbt och vant ner gräset, som också hamnar i prydlig rad. När allt är slaget och det mesta har rafsats upp i högar, snyggas området till. Som trädgårdsmästare har Tina Asplund kunskaper som hon delar med sig av till andra medlemmar i Bagisodlarna. Bland annat hur man ska lägga snitt när man beskär fruktträd:

– Man kan gå dyra kurser för att lära sig sådant, men här har vi ett generöst kunskapsdelande, säger Ingrid Engarås som menar att Bagisodlarna är ett bra exempel på hur människor kan organisera sig i sitt lokalområde, på sätt som gynnar alla boende. Hon anser därför att det bör finnas med i stadsplaneringen och för lokala skötselplaner.

Lieslåtter är ett hantverk som inte bara är bra för att bevara ängsmark och biologisk mångfald utan kan också spela en viktig roll i att föra människor som bor i ett område samman. Från år till år kan man se resultatet av ens gemensamma arbete. Foto: Bella Frank

Viktigt till vardags och i kris

– Det är viktigt att civilsamhället är aktörer och har inflytande, och är med i hur stadsdelen tas om hand, säger hon och förklarar att det är betydelsefullt både till vardags och när en kris drabbar ett område. Som en skjutning, vilket har drabbat Bagarmossen som så många andra platser, flera gånger de senaste åren.

– Senast när det var en ungdom som blev mördad så kom folk till skogsträdgården för att sörja, vi har skapat en trygg plats där man kan ge uttryck för sin rädsla och sin sorg. Det är också en slags beredskap. Att få komma till träden, ängen och hönsen. 

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV