Socioekonomiska faktorer påverkar vilken relation till naturen barn får, snarare än om barnen växer upp i städer eller på landsbygd. Däremot gynnas barn mående av att ha naturen nära. Det visar en ny studie från Lunds universitet.
Det är socioekonomiska villkor som inkomst- och utbildningsnivå i barnens uppväxtmiljö, och inte om barnen växer upp i städer eller på landsbygd, som styr barnens relation till naturen visar en ny studie från Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) på Lunds universitet. Studien har bland annat undersökt hur barns relation till naturen ser ut i Helsingborg, Lund och Malmö, liksom för barn på den skånska landsbygden.
– Tvärtemot vad vi förväntade oss kan vi visa att barns relation till naturen inte styrs av huruvida de växer upp på landet eller i staden. Det är istället socioekonomiska faktorer som påverkar. Till exempel hade barn i områden med fler välutbildade överlag bättre artkunskap, vilket i sin tur var kopplat till en mer positiv syn på vilda djur. Högre inkomst var också kopplat till att barnen deltog i fler naturaktiviteter, vilket också leder till en bättre relation till naturen. Och det här gällde alltså oavsett om barnen bodde i centrala Malmö eller på landsbygden mitt i Skåne, säger Johan Kjellberg Jensen, forskare på Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) på Lunds universitet, som har lett studien, i ett pressmeddelande.
Närhet till natur viktigt för välmående
Även om socioekonomiska villkor formar relationen till naturen mer än huruvida barn bor i stad eller på landsbygd, spelar närheten till naturen roll för hur barnen skattar sitt mående:
– Det verkar som om barnen använder naturområden på olika sätt, men att detta inte påverkar deras attityd till naturen i stort. Vi kunde också se att barn som har mer natur nära bostaden rapporterar ett högre självupplevt välmående. Det visar på hur viktigt det är med naturkontakt, säger Johan Kjellberg Jensen.
Tidigare forskning har visat att fågelmatning kan öka människors kontakt med naturen. I denna studie har forskarna velat undersöka om urbanisering påverkar detta samband. I tre veckor fick barn i åldern 10–11 år från fjorton skolor i städer och på landsbygd i Skåne mata fåglar på skolgården. Forskarna fann att barnens kunskap om olika arter ökade. Däremot innebar fågelmatningen inte att barnen i stort fick ett ökat välmående eller att deras känsla för naturen steg.
– Med det sagt såg vi en väldigt stor variation i resultaten mellan skolor, vilket pekar på lärarens och skolans viktiga roll i projekt som detta. Vi vet sedan tidigare att relationen till naturen formas genom sociala interaktioner och att vuxna har ett stort ansvar att axla i form av förebilder för hur man förhåller sig till naturen, säger Johan Kjellberg Jensen.
Grön och jämställd stadsplanering viktig
Studien visade också att de barn som har lite natur i närheten av hemmet drog störst nytta av fågelmatningsprojektet. Johan Kjellberg Jensen menar att det visar att en bostads- och stadsplanering som tar fasta på vikten av grönområden och på jämlikhet kan spela stor roll:
– Om vi vill att framtida generationer ska ha en positiv relation till naturen och kunna dra nytta av alla hälsofördelar som är knutna till den, kan riktade projekt för att öka barns naturkontakt behövas, både i städer och på landet. Detta är särskilt viktigt i områden med svag socioekonomi och med en låg mängd natur nära bostäderna, säger Johan Kjellberg Jensen.
Socioekonomi formar relation till naturen
Studien Reconnecting children to nature: The efficacy of a wildlife intervention depends on local nature and socio-economic context, but not on urbanisation är publicerad i tidskriften People and nature och går att läsa här.
Före och efter att barn på fjorton skolor hade fått mata fåglar på skolgården i tre veckor mättes deras artkunskap, mående och koppling till naturen. Dessa svar samkördes sedan med uppgifter om socioekonomiska villkor i området liksom med närhet till natur och barnens naturaktiviteter.