”Jag har tvättat studsaren och det hänger två renkroppar i mitt garage. Så firas Girjasdomen.”

 ”Om vi alla går ut i skogen och hämtar till husbehov, hur lång tid tar det tills alla renar är utrotade?” 

”Lösningen blir att skjuta det man ser, inga renar lika med inga rättigheter!”

Det är tre exempel på polisanmälda inlägg i sociala medier i direkt anslutning till den så kallade Girjasdomen, där en sameby fick ensamrätt till jakt och fiske i ett visst område. 

Den nya rapporten från Brottsförebyggande rådet (Brå) bygger på intervjuer med personer som utsatts för hatbrott, representanter för samiska organisationer och föreningar, forskare och myndighetspersoner med insyn i den brottslighet som drabbar samer, exempelvis poliser. Där framkommer att domstolsprocesser och andra uppmärksammanden av samers rättigheter, exempelvis Girjasdomen, har lett till ökat hat mot samer. 

Få anmäler

Hatbrotten mot samer är långt mer omfattande än vad som framkommer i statistiken, enligt rapporten. Ett skäl är att de skiljer sig från hatbrott mot andra grupper eftersom de oftast begås inom mindre samhällen där gärningspersonen ofta är någon som den utsatta känner. 

– Ofta känner man den som hotar och man vill inte göra situationen värre genom att göra en polisanmälan. Ord står mot ord och förtroendet för polisen är inte alltid så högt, säger utredare Lou Huuva i ett pressmeddelande.

Så här beskriver en person situationen, i rapporten:

”Vad händer då, om du kallar mig lappjävel och jag blir påverkad och gör en anmälan. Och så ser jag dig två veckor senare i samhället? Vår relation blir inte så bra. Polisen lägger ner det på grund av att de inte kan göra nåt åt det. Men vår relation är redan skadad efter att jag tagit dit polisen. Jag kan ju välja att antingen skadar jag relationen ännu mer eller så sväljer jag det ordet som den personen gav mig men har fortfarande kvar en halvbra relation med den personen.”

En risk med att brottsligheten mot samer i stor utsträckning är dold är enligt Brå att stöd och resurser uteblir.

Renskötare extra utsatta

Samer inom renskötarfamiljer lyfts i intervjuerna fram som extra utsatta för hatbrott. En intervjuad polis uppskattar att antalet tjuvskjutna renar i en enda sameby är mellan 150 och 200 renar per år. Sveriges samebyar har i genomsnitt omkring 4700 renar.

Ibland tjuvskjuts de för köttet, medan slaktavfall lämnas på platser där gärningspersonen vill att det ska hittas, samtidigt som renmärket som anger vem renen tillhör har skurits bort så att vederbörande inte kan få ersättning för det dödade djuret. Flera vittnar i rapporten även om att renar skjutits och lämnats kvar i skogen för att långsamt dö av sina skador. Eftersom brottsplatsen som regel är glesbefolkad skog saknas ofta vittnen.

För att brotten ska anmälas och identifieras i större utsträckning behöver kännedomen om hatbrott öka, enligt Brå. 

– Här är till exempel skolan en viktig aktör, säger Lisa Wallin, projektledare för studien.

Brå anser även att renens kulturbärande betydelse bör tydliggöras rättsligt, med ett särskilt straffvärde. I dag rubriceras brotten som innehåller misshandel och dödande av renar ofta som stöld, skadegörelse eller djurplågeri.

Polisen behöver också arbeta med att höja förtroendet för myndigheten, och införa en särskild resurs i polisregion Nord för att arbeta regionalt mot hatbrotten. Liknande resurser finns i storstadsregionerna när det gäller ”demokratihotande brottslighet”, men inte i region Nord.

– Vi menar att polisen då riskerar att missa hela perspektivet kring hatbrotten som sker mot samer, säger Lou Huuva, utredare på Brå till Syre.

Polisens arbete kan tappa fart

Det finns dessutom enligt Brå en risk att polisens arbete mot hatbrott mot samer kan tappa fart och nedprioriteras framöver, eftersom myndighetens uppdrag om förstärkt arbete mot hatbrott mot samer löper ut i år utan att det har ersatts av ett nytt från regeringen.

Men området är prioriterat, säger Lars Wahlberg, biträdande regionpolischef i region Nord till Dagens nyheter:

– Vårt uppdrag är oändligt, resurserna är ändliga men vi har mandat att använda resurserna som vi vill och de här frågorna prioriteras högt.

Lars Wahlberg menar samtidigt att en kunskapshöjning inom myndigheten behövs. 

– Vi har många medarbetare med mycket god kunskap men givet hur de här händelserna kommer in till oss så blir det för mycket slumpen som avgör vilka frågor som ställs och hur du blir bemött. Därför behöver vi höja kunskapen, säger han till DN.