Invasiva myggarter närmar sig Sverige – med fruktade virus som zika, dengue och nilfeber i bagaget. Men ingen har koll på var, om och när de dyker upp.
– De vektorburna virussjukdomarna står och knackar på dörren, men det finns inga avsatta medel för övervakning, säger myggforskare Anders Lindström.
Förra sommaren kom det första larmet: Den asiatiska tigermyggan, som kan sprida virus som dengue, chikungunya och zika, påträffades för första gången i Sverige. Redan 2016 upptäcktes nilfebersmyggan, som sprider West Nile-feber, i Skåne.
Nyligen upptäcktes även en ny malariamygga av forskare i Sverige.
Fler invasiva så kallade vektorer – som myggor, knott och fästingar – är på väg. Klimatförändring är en förklaring. Men någon regelbunden övervakning sker inte. Pengar saknas, säger Anders Lindström som är myggforskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
– Frågan jag tycker man ska ställa sig är om det här ska finansieras av forskningsmedel – eller ska det vara ett myndighetsansvar?
Anders Lindström med insektshåv i Norra hamnen i Malmö där SVA i somras placerade ut myggfällor inom ramen för ett tillfälligt projekt om den fruktade kyrkogårdsmyggan – en mygga som kanske är på väg till Sverige. Arkivbild. Foto: Johan Nilsson/TT
Slut på projektpengar
Hittills har den övervakning av invasiva myggarter som Lindström arbetat med finansierats via olika projektpengar som man ansökt om. Men förra årets projektpengar är slut, något som också framkommer i SVA:s årsredovisning.
– Det händer saker hela tiden, men vi har ingen möjlighet att följa det och se hur snabbt det går.
Varför är en sådan utveckling viktig att följa? Det handlar om att vara förberedd, säger Birgitta Evengård, senior professor i infektionssjukdomar vid Umeå universitet.
– Vi förbereder samhället på det viset att vi minskar risken för att de här olika vektorerna ska överföra sjukdomar.
Kontinuerlig övervakning
Smittor som redan finns i landet hamnar på Folkhälsomyndighetens bord. Men då handlar det om sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen, såsom malaria och West Nile, som alltså redan hunnit förekomma inom landets gränser.
– En kontinuerlig övervakning behövs – där inte enbart sjukdomsfall hos människa och djur registreras, utan även förekomsten av nya vektorer, anser Elisabet Lindgren, läkare och docent i hållbarhetsvetenskap.
År 2022, när hon satt med i Nationella expertrådet för klimatanpassning, föreslogs just det.
– Det var en av våra rekommendationer. Och det är något för en svensk myndighet att samarbeta med Europeiska smittskyddsinstitutet kring. Det har jag föreslagit länge.
Sjukdomsbärande myggor
På grund av klimatförändringarna har nilfebersmyggan kommit till Sverige. Den skådades första gången i Simrishamn 2016 och har sedan dess påträffats i Falsterbo och nu senast i Halmstad 2022.Den asiatiska tigermyggan, Aedes albopictus, hittades i Europa första gången 1979 och kan sprida virus som dengue, chikungunya och zika. Den har hittills bekräftats och upptäckts en bit upp i Tyskland, och i ett fall även i Sverige.
Kyrkogårdsmyggan, som kan vara bärare av West Nile-feber, sprids ofta med vägtransporter. Den invasiva arten sprider sig norrut i Europa, och tros kunna komma till Sverige. Ännu har inga fynd gjorts.
Källa: SVA
