Såväl demokrati som folkbildning är under hot. Det menar över 60 organisationer som nu planerar en kraftsamling för att skapa handlingsplaner för att stärka och skydda demokrati och folkbildning. Hotet som organisationerna identifierar handlar om det akuta – som det minskade anslaget från regeringen  som blev verklighet i år. 572 miljoner kronor mindre blev folkbildningsanslaget och folkhögskolorna har drabbats särskilt hårt. Men hotet har också funnits betydligt längre, menar Kinna Skoglund som tog initiativ till konferensen i mars i år.

– Tilliten till folkbildningen har urholkats under de senaste tio–femton åren och om man talar med personer som jobbar inom folkbildningen, inom studieförbund eller folkhögskolor säger alla samma sak, att utvecklingen går mot en mer auktoritär inställning som bygger på direktiv och ”gör så här”. Vi ser nu att denna utveckling eskalerar, säger hon och understryker att folkbildningen har utgjort en viktig del i Sveriges demokratibygge och att en nedmontering av folkbildningen därför innebär ett slag mot själva demokratin.

– Det är en tradition i Sverige att vi vill att människor ska ifrågasätta, och demokrati bygger på det – att man utmanar och har sin egen åsikt.

Civilsamhället en viktig kraft

Faran hon beskriver handlar också om ifrågasättandet av civilsamhället i sig. Ett civilsamhälle som enligt Kinna Skoglund har visat sig vara ovärderligt under flera kriser bara under de senaste åren, som flyktingkrisen eller covid-19-krisen då organisationer och privatpersoner agerade snabbt för att hjälpa till att ta emot flyktingar och ordna boenden, eller när pandemin slog till hjälpa till med att handla mat åt pensionärer som själva inte kunde gå ut. Men även vad gäller många andra utmaningar som Sverige står inför är det civilsamhället som står för mycket av lösningarna anser Kinna Skoglund som även  betonar vikten av ett samarbete mellan det och den privata liksom  offentliga sektorn.

– När man pratar om skjutningarna eller om psykisk ohälsa eller när man börjar gräva för att titta vad som hjälper ser man att det som fungerar är samverkan mellan de här tre sektorerna. Skulle man man ta bort civilsamhället kan man aldrig klara det.

Kinna Skoglund är medgrundare till nätverket Vi står inte ut som grundades 2016 och som växte till att inkludera hundratusentals personer över hela landet som i sitt yrke och ideellt mötte ensamkommande barn och unga. Nätverkets syfte är, förklarar hon, en migrationspolitik som lever upp till barnkonventionen och mänskliga rättigheter i asylprocessen. 2020 tog hon tillsammans med fyra andra personer initiativ till Arbetskraftsförmedlingen vars kampanj Redo har försökt att hjälpa unga som fick uppehållstillstånd via gymnasielagen att hitta jobb.

–  En mycket lyckad samverkan mellan civilsamhälle och näringsliv. Det har också engagerat många, vi har 300 företag som ingår, säger hon.

Två världar som möts

Arbetet med Vi står inte ut har i stor utsträckning skett på sociala medier, och erfarenheten av det liksom andra snabba rörelsebaserade kampanjer i sakfrågor är något som Kinna Skoglund har dragit nytta av i arbetet med den kommande konferensen. Det är också ett arbetssätt som kompletterar det mer formella föreningslivet med stadgar och styrelser:

– Vi har plockat in delar av det i det här arbetet, sättet att kunna organisera sig snabbt har varit bra. Det har varit bra att jag är van att jobba med de här verktygen, det har hjälpt till med arbetet för den här konferensen, säger Kinna Skoglund som förklarar att både mer formella organisationer och snabba sociala medier-rörelser kommer till konferensen

– De här två världarna har mötts och kommer också till konferensen, vilket är väldigt spännande när det gäller att ta sig an samhällsutmaningar, säger Kinna Skoglund.

Dagordningen sätts av deltagarna själva

Att agera snabbt har varit värdefullt eftersom tiden från idé till färdig konferens har varit betydligt kortare än vad evenemang av den här omfattningen vanligtvis brukar ta i anspråk. När intervjun görs finns 120 personer anmälda, men arrangörerna räknar med omkring 150–200 deltagare.

Från vissa av de 65 organisationer som är anmälda kommer kanske bara en person, från andra kommer flera. Från en folkhögskola kommer en rektor, från en annan kommer flera lärare. Vissa organisationers generalsekreterare deltar, liksom gräsrötter som inte representerar någon organisation utan som själva har samlat ihop pengar för att kunna delta.

Dagordningen är tom – den kommer deltagarna att sätta när de väl är på plats. Under konferensen kommer man att jobba med Open space-metoden som bygger på deltagarnas kunskap och engagemang. Deltagarna kan själva ta initiativ till samtal i olika frågor och innan konferensens slut är tanken att de ska ha tagit fram handlingsplaner som organisationer och enskilda deltagare kan jobba vidare med. Thomas Herrmann som startade Open Space Consulting 1999 kommer att underlätta arbetet under konferensen där en fikabuffé också utlovas så länge samtal pågår.

Kinna Skoglund kläckte idén för bara ett halvår sedan. Kort därefter sattes en referensgrupp samman, och gensvaret blev stort. I april togs beslutet att sjösätta idén om tre dialogdagar till skydd och stöd för demokrati och folkbildning. Sedan dess har ett intensivt arbete pågått. Kinna Skoglund förklarar att mycket tid har lagts på att få med så många ur civilsamhället som möjligt och få en samsyn kring beskrivningen av problematiken som ska tacklas:

– Det har blivit mycket prat om politik och var gränsen går för partipolitik, vilka ord ska vi använda för att alla ska vilja vara med. Det har skett en resa i referensgruppen som har varit bra, för ibland kan rädslan för att vara partipolitisk göra att man inte ens är politisk, säger hon.

Hoppas på en återkommande konferens

Platsen för dialogdagarna är Gullbrannagården, en kursgård nära havet, söder om Halmstad i Halland. Kursgården samarbetar med studieförbundet Bilda, som utifrån en kristen livsåskådning arbetar med folkbildning och  har en föreläsningssal som tar upp till tusen besökare, och många andra mindre lokaler, där finns också camping och restaurang. Platsen kommer att utgöra en god grund för samtalen tror Kinna Skoglund som också vill se att konferensen blir återkommande:

– Vi hoppas kunna göra en sådan här konferens en eller två gånger per år, för vi måste koppla ihop oss, säger hon.

Hon vänder sig mot vad hon ser som en förminskning av folkbildningen, samt en syn på att folkbildning i form av folkhögskolor och studieförbund är en utbildning bland andra. Att en kurs mindre på av en allmän linje på en folkhögskola inte spelar någon roll då den kursen kan läsas på Komvux istället – Sverigedemokraterna driver till exempel linjen att kraftigt minska antalet allmänna kurser på folkhögskolor. Men den uppfattningen missar att folkhögskolorna och studieförbund når grupper av människor som av olika skäl har svårt med andra former av utbildning.

– Folkbildningen är inte en tårtbit utan ett verktyg, en metod, ett sätt att tillgängliggöra bildning för alla. Bildning är ett sätt att kunna ta del av ett samhälle, att kunna påverka, inte bara kunskap utan att förstå sammanhang och växa som människa. Därför är det också ett sätt att göra demokratin tillgänglig för alla, säger Kinna Skoglund och fortsätter:

– Mitt mål med den här konferensen är att få upp diskussionen om vad folkbildning är, kopplingen mellan civilsamhälle och folkbildning och vad den betyder för demokratin, för ju mindre bildade vi är desto enklare är det att gå mot ett mer auktoritärt samhälle.