Juli månad i år var 0,72 grader varmare än genomsnittstemperaturen för månaden under perioden 1991–2020, och 0,33 grader varmare än juli 2019 som innehade det förra värmerekordet.

Tittar man ännu längre tillbaka var årets julimånad uppskattningsvis 1,5 grader varmare än genomsnittet under åren 1850–1900, enligt Copernicus.
Värmeböljor har noterats på flera håll på det norra halvklotet, bland annat i Sydeuropa. Temperaturer som var rejält högre än genomsnittet uppmättes också i flera länder i Sydamerika samt i Antarktis.

Haven också varma

Samtidigt steg ytvattentemperaturerna i haven efter att ha varit ovanligt höga sedan i april, och nådde nya rekordnivåer i juli. Nordatlanten var 1,05 grader varmare än genomsnittet. Marina värmeböljor uppmättes bland annat söder om Grönland och i Medelhavet.

Det naturligt förekommande väderfenomenet El Niño växer i styrka, vilket väntas ge årets medeltemperatur ytterligare en skjuts uppåt.

– Vi bevittnade just hur globala temperaturer i luften och i ytvattnet i haven slog nya rekord i juli. De här rekorden har förfärliga konsekvenser för både människor och för vår planet som utsätts för extrema händelser allt oftare, säger Samantha Burgess, vicechef på Copernicus.

– Det visar nödvändigheten av ambitiösa ansträngningar för att minska de globala utsläppen av växthusgaser, som är den största orsaken till dessa rekord, fortsätter Burgess.

Extremer i Europa

I norra Europa var årets julimånad blötare än genomsnittet på flera håll. Samtidigt var det torrare än vanligt i Medelhavsregionen, med de största uppmätta avvikelserna i Italien och i sydöstra Europa.

Copernicus mätningar visar också att havsisarnas omfång vid Antarktis var 15 procent under genomsnittet från när mätningarna började. Havsisarna i Arktis var något under genomsnittet.