Diskussionen har pågått i närmare 15 år och en rad platser på jorden har studerats. På alla platserna kan man i olika grad se hur flygaska från förbränning av fossila bränslen dyker upp, hur nivåerna av kväve och fosfor från bland annat jordbruksgödsel ökar och hur radioaktiva ämnen dyker upp för första gången.

En av de alternativa platser som studerats är sedimenten i Östersjön, öster om Gotland.

Tyska forskare kunde i ett prov från botten på 241 meters djup se en färgförändring i de lager som avsattes på 1950-talet. Lager före den tiden var väl syresatta och hade en ljusgrå färg. Efter den tiden gör mänsklig påverkan en ökning av näringsämnen från jordbruket och spridningen av så kallade döda zoner.

I sedimentlagren kunde man också identifiera andra händelser: Mer cesium-137 från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986, bekämpningsmedlet DDT 1950 och kolförbränningens början 1865. Omkring 1956 ser man också fler tecken på mänsklig aktivitet som bly och andra metaller, organiskt kol och mikroplaster.

Också i sjön Crawford lake i Kanada, som nu föreslås bli markören för antropocen, är det bottensedimenten som är intressanta för forskarna. Den lilla men 24 meter djupa sjön avsätter mycket tydliga lager år för år, som går att läsa som årsringar på ett träd och det är det som gör den intressant. I sjön ses rester från förbränning av fossila bränslen dyka upp 1950 och radioaktivt plutonium från tester med kärnvapen ses 1952.

Olika geologiska organisationer måste nu slutligt godkänna valet och processen beräknas vara klar nästa år.

En del forskare är inte nöjda med att antropocen i och med detta anses börja så sent som på 1950-talet eftersom mänsklig påverkan skett mycket tidigare.