– Att industrin ompositionerar sig när den klassiska bränslemarknaden viker och elbilarna blir fler är inte så konstigt. Men det vi ser nu är en helt ohejdad tillväxt av produktionen. Det förvånade oss, säger Fredric Bauer, forskare i miljö- och energisystem vid Lunds universitet, som är en av flera forskare som kartlagt och analyserat den globala kemiindustrin.

Enligt forskarna är det stora bidrag från stater i Europa och USA och från offentligt finansierade banker som möjliggör tillväxten, tillsammans med svag lagstiftning.

Att fossilindustrin går in i kemi- och plastbranschen gör att den industri som idag försöker satsa på hållbar produktion får det svårare. Dessa industrier använder biobaserade eller återvända kemikalier till exempelvis fossilfri plast, målarfärg, rengöringsmedel, men den produktionen är dyrare.

Finanssektorn gynnar fossila projekt

Bland annat är det offentliga aktörer som står för en ”storskalig” finansiering av kemi- och plastföretag, något som Fredrik Bauer beskriver som ”chockerande”.

– Tvärtemot Parisavtalet som tydligt anger att finanssektorn ska bidra till omställningen så flödar miljarderna in i nya fossilbaserade projekt. Inte minst bidrar offentliga aktörer som utvecklingsbanker och exportkreditinstitut till detta.

På tio år beräknas 50 miljarder dollar ha kommit i form av lån och garantier från statliga och offentligt finansierade utvecklingsbanker och andra finansinstitut.

– Vi identifierade stora kapitalströmmar från USA, Kanada, Japan och Storbritannien. Även länder i Asien som Korea och Kina satsade ekonomiskt. Även Sverige bidrar, till exempel genom en garanti från Exportkreditnämnden på 140 miljoner dollar till en satsning på gasbaserad produktion av plast och andra kemikalier i Uzbekistan.

Enligt forskarna gör den offentliga finansieringen att chansen ökar för att fossilbaserade projekt ska locka också privata investerare.

Forskarna har studerat kemiindustrins organisation och sett att det är många av de största oljebolagen som säljer allt mer fossila olja till kemiindustrin.

– Vi ser det tydligt i oljestater som vill säkerställa att det finns en marknad. De bygger själva eller via partnerskap ny fossilbaserad kemiindustri. Den som leder utvecklingen är Saudi, men tendensen är densamma i andra delar av Mellanöstern, Centralasien och delar av Afrika. Plast är den stora produkten, men de tillverkar även konstgödsel, läkemedel och målarfärg.

Fredric Bauer vill se hårdare krav på företagen och ser ett hopp i de förhandlingar som FN:s miljöorgan driver och som syftar till att reglera föroreningar från plast längs hela livscykeln. Den förhandlingen kan vara klar i slutet av 2024.

– Här kan finnas en unik möjlighet att knyta ihop de fragmenterade delar som finns i internationella fördrag så att de också ställer krav på produktionen.

Slutsatserna redovisas i rapporten ”Petrochemicals and climate change: Powerful fossil fuel lock-ins and interventions for transformative change”.