Mellan 2003 och 2010 utsattes sjutton personer i Malmö för mordförsök, varav tre dog. Peter Mangs kom senare att dömas för ett antal av dessa mord och mordförsök, men under rättegången spelade de rasistiska motiven en undanskymd roll – trots att det gemensamma för alla offren var färgen på deras hud. För fyra år sedan skrev företrädare för olika sociala rörelser i Malmö ett upprop i Sydsvenskan där de uppmanade Malmö stad att skapa ett antirasistiskt monument för att minnas och för att ge rasismens offer upprättelse.

Bygger på intervjuer och brevväxling

Det är nu klart att ett sådant monument kommer att skapas, och i väntan på att det står klart har Malmö stad också tagit initiativ till den tillfälliga utställningen Hela staden är ett monument. Det är inom ramen för det som uppsättningen av Glömskans arkiv görs av den scenkonstnärliga plattformen Amfi. Felicia Mulinaris och Athena Farrokhzads diktsvit, som bygger på intervjuer och brevväxling med de sociala rörelserna i Malmö, har tonsatts av Tenobo Monnakgotla, och Saga Gärde står för regin.

– Vi tror det är viktigt att inte skriva fram den här rasistiska terrorn som ett undantag utan som ett fundament för den orättvisa som hela det här samhället bygger på. På det sättet är det en ganska våldsam text. Men vi har också försökt skriva fram ömhet, motstånd och gemenskap. Vi har tagit fasta på två punkter, å ena sidan rasismens glömska och vägran att erkänna vad som hänt. Å andra sidan alla människor som fortsätter minnas, trots att det sägs att ingenting har hänt, berättar Felicia Mulinari.

Ni är inne på att ni vill sätta ord på det som inte ges plats i det offentliga. Vad menar ni är det som inte ges något utrymme i den offentliga bilden av Malmö?

– Att bruna och svarta människor är sörjbara. Det sker så ofta att de som drabbas av våld, eller hot om våld, stigmatiseras och osynliggörs. Utgångspunkten att staden är rasistisk och att den här reproduktionen av rasistiska mönster sker automatiskt, det tror jag inte är något som kommer upp så ofta i det offentliga samtalet, säger Felicia Mulinari.

Spegla flerstämmigheten

Diktsviten spänner över ett helt år, från januari till december, en form som är avsedd att påminna om det repetitiva i det rasistiska våldet. Att den nu får formen av ett körverk handlar dels om att kören ska spegla flerstämmigheten som finns i diktsviten, men också att kören fungerar som ett vittne som ser de orättvisor och övergrepp som försöker gömmas undan.

Saga Gärde säger att hon uppskattar att Malmö stad har svarat på uppropet genom att ta initiativ till det här projektet, även om det kommer många år efter domen mot Peter Mangs.

– För oss på Amfi har det varit viktigt att belysa vems minnen som bildar stadens historia och att det finns en ambition i projektet att låta minnen som inte delas av alla bli en större del av berättelsen.

Körverket som nu sätts upp är den tredje och avslutande delen i projektet kring Glömskans arkiv. Den första delen ägde rum i juni förra året då ett utdrag ur diktsviten lästes upp. I september förra året anordnades ett rättsforum om hatbrott i samarbete med Civil rights defenders där representanter från rättsväsendets olika instanser deltog.

– Vi har känt att det var viktigt att även ha en juridisk ingång eftersom flera personer fortfarande inte fått upprättelse, i och med att Mangs inte dömdes för hatbrott. Att minnas detta. Det här var ett sätt för de drabbade att få komma till tals i relation till rättsstatens instanser, säger Saga Gärde.

– Det är viktigt att inte tänka på det här som försoning eller förlåtelse. Det är minne och sanning som vi kan samlas kring och bli förbannade av, men det är ingen rättvisa, säger Felicia Mulinari men poängterar samtidigt att problemen med den strukturella rasismen är långt ifrån unika för Malmö och att hon och Athena Farrokhzad inte på något sätt förväntar sig att Malmö stad på egen hand ska lösa det.

– Vi ser de här problemen i alltifrån hur media kriminaliserade offer till polisens bemötande till att regeringen valde att skicka integrationsministern till Malmö som ett svar på den rasistiska terrorn.

Hon återkommer till att även om diktsviten som körverket bygger på handlar om rasism så finns det också mycket ömhet och omsorg i dem.

– Det här är också något vi har sett mycket av i många sociala rörelser. Dels det omsorgsarbete det är att minnas för att hålla de döda levande, men också att ta hand om alla som sörjer och är kvar. Så det handlar både om ömhet, motstånd, omsorg och kamp.

Glömskans arkiv spelas på Malmö konsthall den 5–7 maj, samt den 11–14 maj. Just nu är alla föreställningar fullbokade, men det finns fortfarande möjlighet att dyka upp spontant och få en plats om någon som köpt biljett uteblir.