Det var för fyra år sedan, den 23 april 2019, som Greta Thunberg höll ett numera klassiskt tal inför det brittiska parlamentet, där hon där hon en bit in i talet frågade ”Is my microphone really on?”. Frågan handlade dock inte om huruvida hennes mikrofon verkligen var på eller av, utan om att oavsett hur högt ungdomsrörelserna larmar om klimatförändringarna så händer alldeles för lite.

Is my microphone on? är också namnet på en pjäs skriven av den kanadensiske dramatikern Jordan Tannahill och som delvis bygger på Greta Thunbergs tal. I pjäsen har han också vävt in samtal som han haft om med ungdomar och sina egna tankar om klimatförändringarna. Pjäsen har tidigare satts upp i Kanada och Tyskland, men nu kommer den att spelas i Sverige för första gången. Initiativtagare till att sätta upp den i Sverige och översättare är Edward Bromberg som driver ett projekt som heter Länk för Riksteatern.

– Länk går ut på att vi beställer pjäser som ska spelas av ungdomar på till exempel kulturskolor. I och med att Sverige firar 500 år som nation i år så började jag fundera på om vi kunde göra något om framtiden. Hur kommer världen se ut om 500 år, kommer vi ens att finnas kvar då? säger han.

När han hittade pjäsen av Jordan Tannahill kände han direkt att den skulle passa perfekt att sätta upp i Sverige. Tanken är nu att den ska spelas samtidigt på 11 olika platser i Sverige. Den kommer dessutom parallellt att sättas upp av 30 olika ensembler i Storbritannien, samt av en i Finland.

Riksteatern har hjälpt till med att hitta spellokaler, men det är upp till de lokala ensemblerna att själva regissera och bestämma hur de vill sätta upp pjäsen.

– Jag har själv pratat med många ungdomar som har tagit upp det som Greta sa. Varför händer så lite? I den senaste klimatrapporten från IPCC står det att vi har sju år på oss att halvera klimatavtrycket. Samtidigt har vi en regering som vill ta bort skatten på plastpåsar, bara för att vinna poäng från klimatförnekare, säger Edward Bromberg.

Han berättar också att han har fått ändra på vissa småsaker i översättningen för att den ska passa i en svensk kontext, det mesta har han dock kunnat översätta rakt av.

– Det är en pjäs som ställer ganska tuffa frågor till vuxenvärlden. Varför ska vi visa respekt för er när ni inte vill visa det för oss? Ska vi respektera människor som är homofober eller röstar på fascister? Men det är inte bara tungt, den innehåller också mycket kärlek och försoning.

Greta Thunbergs tal handlar mycket om att vuxenvärlden har svikit ungdomarna, kan du själv känna igen dig i det?

– Ja, jag känner också en besvikelse på politiken. Särskilt de senaste femton åren när klimatkrisen blivit så tydlig, säger Edward Bromberg och fortsätter:
– Samtidigt har jag också levt på ett sätt som inte är särskilt klimaträttvist. Jag har till exempel flugit många gånger till USA. Så jag tror att vi alla måste rannsaka oss själva.

Kan du känna något hopp, tror du att politikerna till slut kommer lyssna på den unga klimatrörelsen?

– Förr eller senare måste de lyssna. Men jag tror inte att det kommer bli som på 60- eller 70-talet igen. Vi kommer behöva sakta ner maskineriet och gå över till en annan energiproduktion. Och jag vet inte om alla kommer ha samma standard i framtiden.