– Man hugger ner våra sista kontinuitetsskogar, det handlar om höga naturvärden. De tar det sista av det sista, och bryr sig inte om lagstiftningen, säger biolog Erland Lindblad, medlem i Oskarshamnsbygdens fågelklubb och Skogsgruppen i Tjust fågelklubb, som polisanmält Södra skogsägarna.

Kontinuitetskogar är skogar som inte kalhuggits. Sedan 1950-talet har över 60 procent av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats. Erland Lindblad bor i östra Småland och har inventerat sju av de 16 skogsområden där han och andra medlemmar i fågelklubbarna menar att Södra skogsägarna nyligen avverkat i strid med lagen (se faktaruta). Sju avverkningar är hittills polisanmälda för brott mot Artskyddsförordningen, Skogsvårdslagen och Miljöbalken.

– Vi har en industri som har ett omättbart behov av råvara. Eftersom det avverkades väldigt mycket under 60- och 70-talet är det ett glapp nu, det är mycket skog som är lite för ung, så trycket är extremt stort på de äldre skogarna. Jag tycker det allvarligaste är att vi förlorar vår biologiska mångfald, säger Erland Lindblad.

Enligt EU:s mål för biologisk mångfald ska minst 30 procent av skogen skyddas. I Kalmar län är i dag endast 3 procent av skogen formellt skyddad.

På de polisanmälda avverkningplatserna har medlemmar i fågelklubbarna hittat de rödlistade arterna ryl, knärot, lunglav och ullticka. Före avverkningen levde de fridlysta fåglarna spillkråka, mindre hackspett, skogshönan järpe och talltita i skogen.

– Talltitan och järpen behöver en flerskiktad olikåldrad skog för att kunna överleva. De har ingen chans att hitta föda i en plantage där alla träd är lika höga och av samma trädslag. Kalhugger man kontinuitetsskogarna har de ingenstans att ta vägen, säger Erland Lindblad.

På alla polisanmälda avverkningsplatser har ideella hittat den fridlysta orkidén knärot. Den decimeterhöga vita blomman växer långsamt och föredrar barrskog som är över 100 år gammal. Den har minskat kraftigt som en följd av det moderna skogsbruket.

– Om man kalavverkar bränner solen sönder plantan. Hamnar den på ett hygge är det kört, säger Erland Lindblad.

Södra: Vi följer lagen

Södra vill inte ge någon intervju om anklagelserna om lagbrott. Koncernens pressansvariga, Casper Danielsson svarar via mejl till Landets fria tidning angående Södras rutiner för arthantering: ”Vi vidtar bevarandeåtgärder för fridlysta och rödlistade arter för att säkerställa arternas överlevnad i området.”

Angående just orkidén knärot skriver han att Södra ”säkerställer att knärotens bevarandestatus i området inte påverkas negativt. Vi koncentrerar därför våra bevarandeåtgärder till större förekomster, inte varje enskild knärotsrosett”, och syftar på orkidéns blad.

Enligt Artskyddsförordningen får inte ens enskilda exemplar av en fridlyst art skadas. Men det finns möjlighet att söka dispens hos Länsstyrelsen, som kan ges om avverkningen inte bedöms hota artens bevarandestatus. I ett av de aktuella fallen, i Kråketorp i Hultsfred har Södra sökt dispens för att avverka i en skog som av Skogsstyrelsen har bedömts ha höga naturvärden, och tusentals knärötter.

Tusentals fridlysta orkidéer är ju inte enskilda knärotsrosetter. Varför vill ni avverka i det området? 

”I de fall med stora arealer med knärotsfynd som medför stora inskränkningar i brukandet anser Södra att staten ska ta ansvaret för bevarandet – inte den enskilde skogsägaren. Konkret innebär det att skogsägaren ska kunna få ekonomisk ersättning för de naturvärden som har utvecklats och påverkar möjligheten att bruka skogen. För att skogsägaren ska ha rätt till ersättning från staten måste artskyddsdispens sökas – och nekas – hos Länsstyrelsen”, skriver Södras Casper Danielsson.

Oskarshamnsbygdens fågelklubb kallar dispensansökan för ”en direkt obstruktion mot kriterierna i FSC- och spårbarhetsstandarderna om att inte handla med timmer som kommer från skogar med höga naturvärden”. Spårbarhetscertifiering enligt FSC (Forest Stewardship Council) som Södra är certifierad enligt innebär att träråvaran ska komma från ett ansvarsfullt skogsbruk och har ett kontrollerat ursprung. Södras Casper Danielsson skriver att flera av de ärenden som Skydda skogen nämner har granskats eller kommer att granskas av en tredjepartsaktör för att säkerställa att de hanterats enligt kraven som gäller inom certifieringen.

När det gäller tre av de polisanmälda fallen skriver Casper Danielsson att avverkningarna ”är nyligen genomförda och synpunkterna har kommit till oss under den senaste veckan. Det är nu upp till myndigheterna att göra sina utredningar och dessa vill vi inte föregå, men vi kommer självklart stötta dem för en så smidig process som möjligt.”

Ett ännu inte polisanmält fall menar fågelklubbarna att Södra ägnat sig åt handel med olagligt avverkat timmer Sjöbovikens naturreservat, i strid mot reservatsföreskrifterna. Ett brott mot EU:s timmerförordning, Miljöbalken och FSC-standarderna om att inte handla med timmer från skog med höga naturvärden, enligt organisationerna.

Men Södra menar att denna avverkning, liksom ytterligare 12 fall som pressansvarig gått igenom, har ”hanterats enligt reglerna i lagstiftningen och samråd har skett med berörda myndigheter, vilket i de flesta fall har varit Skogsstyrelsen.”

Biolog Erland Lindblad menar att Skogsstyrelsen bryter mot sitt tillsynsansvar genom att inte agera på inrapporterade naturvärden från avverkningshotad skog.

– Naturvärden rapporteras till Skogsstyrelsen men det händer ingenting, och så kommer man tillbaka och så är det ett kalhygge. Det bara pågår, säger han.

Skogsstyrelsen hinner inte med tillsyn

Efter att skogsägaren anmält att de vill avverka skog har Skogsstyrelsen sex veckor på sig att agera. Sker inte det kan skogen avverkas, vilket också är vad som har skett i flera av de fall som Tjust fågelklubb och Oskarshamnsbygdens fågelklubb tar upp – trots att ideella organisationer alltså uppmärksammat såväl myndigheten som skogsägaren om att det växer fridlysta arter på områdena.

På Skogsstyrelsen har antalet avverkningsärenden kopplade till artskydd ökat kraftigt under det senaste året, samtidigt som myndigheten fått mindre budget för tillsyn, berättar Thomas Mårtensson, enhetschef på tillsynsenheten.

– När det kan finnas fridlysta arter i ett område som är tänkt att avverkas faller det under artskyddsförordningen i miljöbalken. Även om vi får tips om naturvärden och fridlysta arter hinner vi inte titta på alla ärenden i den takt som de kommer in.

Organisationerna som anmält artskyddsbrotten menar att att Skogsstyrelsen inte agerar, trots begäran om tillsyn efter att de hittat fridlysta växter i en skog som markägaren planerar att avverka. Det låter som att du delar bilden?

– I praktiken kan det bli så eftersom vi inte har resurser att hantera inflödet av tips i den takt de kommer in till oss, säger Thomas Mårtensson.

Orsaken till att Skogsstyrelsen inte hinner med är dels ändrad rättspraxis och dels att myndigheten fått minskad budget (se faktaruta).

Thomas Mårtensson uppskattar att i storleksordningen 10 000–20 000 ärenden som berör höga naturvärden och faller under Miljöbalken kommer in till Skogsstyrelsen varje år. Fall där ett beslut från Skogsstyrelsen skulle kunna begränsa avverkningen. Drygt 500 avverkningar begränsas eller stoppas med anledning av artskydd varje år. Hur många ärenden som inte hinner påbörjas innan avverkning sker har myndigheten ingen statistik över.

– Det är självklart olyckligt att vi som myndighet inte i tid hinner agera i enskilda ärenden. Samtidigt är det alltid verksamhetsutövarens ansvar att se till att den verksamhet eller åtgärd som ska genomföras inte skadar miljön. Den som bryter mot miljöbalken riskerar en åtalsanmälan, säger Thomas Mårtensson.

Det låter lite som vilda västern, att skogsägare som till äventyrs inte bryr sig om artskydd kan avverka skyddsvärd skog utan att ni hinner agera? 

– Jag vet inte om det är vilda västern. Mycket när det gäller lagstiftning fungerar ju så. Det sitter ingen polis jämte mig i passagerarsätet när jag kör bil och talar om när jag närmar mig att köra för fort. Däremot vet jag som bilförare att jag riskerar att bötfällas om jag blir ertappad vid en fartkontroll med att köra för fort. Vilket förhoppningsvis gör att jag håller mig inom hastighetsbegränsningen.