I västerbottniska Vindeln växer befolkningen samtidigt som många hus står tomma. Det jobbar kommunen och lokalbor tillsammans för att motverka – med inspiration från ödehusrörelsen.
– Inga hus är ointressanta, det finns folk till allt. Det var en liten ögonöppnare, säger Kent Andersson, engagerad pensionär i byn Åmsele.
Befolkningen i Vindelns kommun har den största befolkningstillväxten i Västerbottens län, procentuellt sett, visar SCB:s senaste statistik. Efter att 65 personer flyttade in år 2021 bor nu 5 550 personer i kommunen. Men det råder brist på bostäder, enligt kommunen.
I byn Åmsele bor omkring 200 personer och det finns i dag minst 12 ödehus.
– Vi tycker inte om att de står tomma. För det första finns en del folk som initierat intresse att köpa hus här, och för det andra måste vi ju försöka upprätthålla servicen. Vi behöver barn till skolan och nån som handlar i affären. Husen är ett medel att nå målet att befolka byn, säger Kent Andersson.
Han är tidigare elingenjör, i dag pensionär och aktiv i byaföreningen som arbetar med att fylla husen.
– Vi har bildat en ”gammhusgrupp” på fem personer. Vår huvudsakliga uppgift är att få folk att sälja sina gamla hus, det är det stora problemet egentligen. Husen betingar ett ganska lågt värde så det ligger inte högst på dagordningen att göra sig av med dem, fortsätter Kent Andersson.
"Får ta den tid det tar"
Tillvägagångssättet har varit att inleda med att skriva ett brev till husägaren, som kanske inte ger någon respons alls.
– Då är det lätt att tro att det inte är lönt att fortsätta. Men det här är egentligen en process, det får ta den tid det tar. Man får fortsätta tjata, säger Kent Andersson.
Den insikten har han tagit till sig från de sammankomster kommunen anordnat tillsammans med representanter för den så kallade ödehusrörelsen. Bland annat har ödehus-förmedlarna som driver sajten Landsbygdsdröm, som LFT skrivit om tidigare, bidragit med lärdomar och inspiration.
– De här sammankomsterna har betytt en spark i arslet, kan man säga. När vi började diskutera i de här symposierna blev det klart att inga hus är helt ointressanta. Inget är i för dåligt skick. En del kräver en rejäl plånbok och massa tid, men det finns folk till allt. Det var en liten ögonöppnare, säger Kent Andersson.
Viktigt att få med byborna
Från Vindelns kommuns sida handlar arbetet med att fylla ödehusen om att bidra till utveckling av byarna, men också att näringslivet saknar arbetskraft, något som är kopplat till brist på bostäder, berättar Caroline Nyström, som varit kommunens projektledare och arbetat med bland annat ödehus i Vindeln fram till slutet av 2022.
– Dolda resurser kallar jag dem för, säger hon.
På vissa håll har inventeringen av dessa resurser skötts av kommunen – men inte i Vindeln, berättar Caroline Nyström.
– Jag har valt en helt annan väg, att gå direkt på dialog med byaföreningarna. Det är de som känner till husen, vet var de står och har kunskapen. När det kommer spekulanter kan de vara lite värd och värdinna och berätta hur är det att bo och leva just i den byn. De bör få äga processen, säger hon.
Ett ytterligare skäl till att involvera lokalborna är kontinuiteten, enligt Nyström.
– Kommunen kan inte hålla i processen över tid, säger hon.
Eller, som Kent Andersson i Åmsele uttrycker det:
– Ingen annan lär göra det här arbetet. Och nån måste ju driva frågan. För även hus som är i toppskick förfaller ju om de får stå i tio, femton år. Det är i högsta grad förfulande.
Workshops och mäklarkontakter
Exakt hur många ödehus som finns i kommunen har inte kartlagts, men Caroline Nyström uppskattar antalet i de två byar som kommit längst i inventeringen av ödehusen till 30–40 stycken.
Att de står tomma har flera orsaker, enligt Caroline Nyström.
– En är att vi har en åldrande befolkning. Någon kanske har gått bort, eller flyttat men hoppas kunna flytta tillbaka. Sen är det ju ett arbete att ställa iordning ett hus för försäljning. En annan orsak har varit att man flyttat men inte fått så bra betalt, då kan det lika gärna stå, säger hon, och lägger till att prisutvecklingen överlag varit positivt stigande.
Totalt har Caroline Nyström arbetat med tolv byars lokalföreningar. Kommunens bidrag för att tillgängliggöra deras ödehus har varit att anordna dialogmöten och workshops för att sprida kunskap om olika möjligheter av att tillgängliggöra husen, hitta svar på besiktningsfrågor, hjälpt till med kommunikation via en inflyttarportal på kommunens hemsida, haft mäklarkontakter i fråga om kanaler för förmedling av husen med mera. Man har även bidragit med en mindre summa pengar till byaföreningarna för att stimulera arbetet.
Hur många ödehus har ni lyckats fylla genom detta arbete?
– Det har sålts hus i Slipstenssjön och Åmsele, de byar som kommit längst, men hur många som sålts som en direkt konsekvens av projektet kan jag inte säga till 100 procent. Sen kom ju bostadsbubblan och räntorna – annars hade vi haft ytterligare antal sålda vid det här laget, säger Caroline Nyström.
Återbruk en "ökande potential"
Ödehusen har framtiden för sig, tror hon.
– En ny generation ser värden i återbruket, det är en ökande potential. Det finns ju en rörelse i Sverige när det gäller att ta vara på äldre hus. Sen tror jag att prisutvecklingen i större tätorter påverkar att ett antal människor funderar i andra banor. Covid har betytt en del för intresset för landsbygden. Fler är i yrken där de kan jobba hemifrån. Det blir ett annat rörelsemönster när det gäller bostäder. Det som ytterst tilltalar människor är sannolikt livskvalitén.
