Jordens skadade ozonlager är sakta, sakta på väg att repa sig och kan komma tillbaka på 1980 års nivå. Men det kommer att dröja flera årtionden och den positiva trenden kan lätt brytas.
Det skriver FN:s väderorgan WMO i en ny rapport.
Tidigast år 2040 kan ozonlagret ha återhämtat sig till 1980 års nivåer, och över Antarktis lär det dröja till tidigast 2066.
”Kampen för ozonlagret är ett prejudikat för all annan kamp för klimatet. Vår framgång i att fasa ut ozonfarliga kemikalier visar vad som kan och måste göras för att klara av en brådskande övergång från fossila bränslen, minska utsläppen av växthusgaser och bromsa in den globala temperaturökningen”, säger WMO:s generalsekreterare Petteri Taalas i ett uttalande.
Organet kommer med en rapport om ozonlagret vart fjärde år, och i årets studie ser man att de små framgångarna från 2018:s rapport har stabiliserats och kan ses som permanenta.
Bland de kemikalier som minskat i atmosfären pekar rapporten ut klor och brom, som har minskat med 11,5 respektive 14,5 procent sedan de högst uppmätta halterna på 1990-talet.
– Det är ett reellt bevis på effekterna av Montrealprotokollet, säger Paul Newman, chef för Nasas atmosfärforskning.
Rapporten varnar dock för att det behövs mycket lite för att rubba den positiva utvecklingen.
Bland annat varnar man för de simuleringar som gjorts där man genom att släppa ut flera miljoner ton svavelpartiklar i stratosfären vill kyla ner jorden. Visserligen skulle det kunna bromsa in temperaturökningen men, varnar rapporten, också radera årtionden av framgång för ozonlagret, som skulle minska till 1990 års nivåer.
Montrealprotokollet skrevs under 1987 och begränsar användningen och utsläppen av ämnen som bryter ner ozonskiktet i stratosfären.
Fakta: Ozonnedbrytning
Merparten av det skyddande ozonet runt jorden finns i stratosfären, på 10–50 kilometers höjd. De högsta halterna finns i det nedre skiktet 15–30 kilometer över markytan.
Ozonskiktet filtrerar bort solens skadliga UV-strålning som kan orsaka hudcancer och starr och skada miljön. Ozon absorberar också infraröd strålning och bidrar därmed till växthuseffekten.
Ozonskiktet har tunnats ut kraftigt på grund av utsläpp av ozonnedbrytande ämnen som läcker ur köldmedier i kylar, frysar, värmepumpar, fjärrvärmeanläggningar och luftkonditioneringar. Utsläppen från flygtrafiken och växthuseffekten bidrar till ozonnedbrytningen.
Montrealprotokollet skrevs under 1987 och begränsar användningen och utsläppen av ämnen som bryter ner ozonskiktet i stratosfären.
